Zebastians blogg

Slarvig Bella = ..har ju inte uppdaterat här någonting!

Duktig Zeb = Nu rids han, i princip som vanligt! Kan ni tänka er?? 😉

Underbart!!

Red honom i ett par veckor och allt bara klaffade bättre och bättre för varje dag som gick. Uteritt ensam, uteritt med sällskap av annat ekipage, längre uteritt, hysterisk snöstorm, skällande hundar, sabeltandade brevlådor som skramlat.

Red häromdagen på ängen och testade att ta den jobbiga högergaloppen först och då blev det lite minirodeo i form av bocksprång så jag fick äta lite snö, hehe! Sedan var det bara upp igen och prata mycket med honom så var vi back on track. Jättebra att komma igenom så mycket olika grejer som verkligen varit så jobbigt för honom innan.

Satt upp efter att ha låtit honom stå i ett par veckor och red ut en sväng med ridsällskap och det var just den dagen som var blåstdagen men han var jätteduktig, spänd såklart men det var inga problem att korrigera honom. En gång fick jag ryta i åt honom från ryggen eftersom han höll på att tappa huvudet.. men sedan gick allt kanonis!

Idag tog jag dessutom en ny helkroppsbild på honom som jag tänkte dela med mig av tillsammans med ett par gamla. Ser ni att det är samma häst? 😀
Bildtext: Min fina pojke, nu och då.. kärlek!! (29 dec 2012)

Känslan, av att hästen har en skitdag, sönderstressad och yberlabil.

Känslan, av att själv må skit när man känner att hästen aldrig kommer att bli “normal”, man ger upp hoppet, men..

Känslan, när man bryter alla tänkta normer och ber stal

lkompisen med en “säker” westernsadel att “testa” en sak.

Känslan, när sadeln passar kanon, lite pepptalk med Maria och Zeb står fullt utrustad och redo.

Känslan, av att se sin häst med sadeltvång, vart livrädd för skänkeln
och ryttare, rörelser, hjälper, en allmänt extremt labil dag idag.

Känslan, att se honom klara mitt “test”, för ibland finns den där magkänslan där som är till för att följas.

Känslan, när han bli riden av en helt ny ryttare, med sadel, i skritt,
trav och två små galopper, jätteduktig, lite skeptisk blick men
klockren.

Känslan, av att se ett otroligt resultat av en otrolig resa.

Känslan… ♥ obeskrivlig!!


Bildtext: Maria, Zebastian och Alice i stallet (22 nov 2012)

Första avtrillningen på Zeb idag – äntligen! (förvånade över reaktionen?)

Jag har nämligen länga funderat på när jag ska åka och i eftermiddags kändes han duktig och lite spontant tog vi en tur i paddocken med skritt och trav i båda varven. Så jag testade att säga galopp och han blev som en studsboll som tog ett skutt hit och sedan dit och jag gled så graciöst av så Kajsa lite chockat undrade vad som hände.

Så himla underbart att äntligen få trilla av “av normala omständigheter” eftersom folk har flugit som vantar på honom och så har han fått känna sig dålig och bytt hem så småningom.

Jag gick direkt till honom och kramade och pussade och talade om för honom att det inte gjorde någonting och att han är så himla duktig. Efter det satt jag upp (Kajsa kastade upp mig, första gången vi testar det.. och det gick kanon, som vi inte gjort något annat!) och tog skritt och trav, samt sade galopp igen utan att ens antyda till att vilja det.

Så avslutade vi lugnt och fint <3 <3 <3

En vän på Compadre och jag på Zeb, sedan efter en katastrof-stress på stallplanen lugnade han sig jätteduktigt och vi kunde skritta iväg en sväng och vända. Jag kunde sedan ta några travsteg så lugn blev han. Hade bettlöst idag!

🙂

Herregud! När ska all trauma ut ur min lille pålle.

Satt upp på stallplanen, precis innan det började skymma, barbacka och med kapson och stång. Det är första gången jag har detta på honom utanför stallet, men det är ingenting som han har reagerat på konstigt utan han bara märkte att det var ett annat sorts huvudlag.

I förrgår var det som sagt, på stallplanen ojoj, och det började snart skymma ojojoj, samt att en räv började skrika suspekt en bit bort i skogen ojojojoooooj !!

Sist jag minns att vi hörde den där nedrans räven var då han stod i boxen, alltså för lite mer än ett år sedan, och han stod och skakade tills hans självsvettades.

Så gissa vad som hände denna dag.. – samma, fast jag satt på! Han började strula ganska snart med att gå emot och vara sådär spänd och styv i kroppen. Sedan kände jag så tydligt, som om jag gjorde ned mig i brallan, hur han blixtsnabbt började svettas under mig.

Det blev ju bara, som vanligt, skritt men ändå detta hysteriska svettande, det är verkligen helt otroligt. När jag tog av honom täcket var han löddrig under och det var en lite kylig kväll och jag hade ett fleece på honom för att inte glida omkring och få hårig rumpa.

Jag trodde verkligen att han skulle gå i luften och jag i backen så det bara skulle sjunga om det, men på något vänster lyckades jag få in en lagom balans i att rama in, centrera och släppa samt omfokusera så det enda som blev var ett skutt snett fram åt sidan, som jag satt kvar i.. och väntade på nästa. Men det kom inte! Själva skuttet kom då jag fick lite nog och tog till röst och en liten välplanterad hanflata på halsen, så han vaknade till och kom åter till verkligheten.

Så fort han lyssnade på detta kändes det väl hur han kom till “avslappning” i kroppen och han blev som förlöst men fortfarande väldigt tankspridd.

Det som tillhör denna dag är att Divina hade kommit och som sagt så är det inte hästarna som flyttar hit som får problem, utan jag med Zebastian 😉

Duktig pojke! Spännanade att se vilka framsteg detta givit med tanke på att det är jättebra att han får ur sig all skit som han bär på långt inom sig <3

Lagom matt efter passet med Compadre tog jag ut Zeb för en liten sväng i paddocken, även han fick ha på sig stångbett.

Jag räknade med att det skulle vara kaos nu också men det gick riktigt bra och lugnt. Ett par gånger överreagerade han på hjälperna genom spöet men lugnade sig på ett par sekunder – gott!

Öppna och sluta i båda varven i skritten sitter faktiskt förvånansvärt fint nu i hjälpgivningen och genom kroppen på honom. I traven är han med på noterna men sätter inte riktigt slutan och öppnan blir lite väl öppen 😉

Testade att ge galopphjälp idag också i båda varven, men bara ett par steg eftersom det var så halt. Det gick jättebra och han försökte verkligen och inte sådär okoncentrerad och larvig som han annars kan vara, speciellt om han snubblar eller halkar – men icke idag 🙂

Ja, det var ju visst ett litet galet pass med Emelie som åskådare sista gången. Men Zeb lossade jättefint efter att ha kastat runt sig lite. Öppna i höger varv 🙂

Skritt och trav, funkar bättre och bättre. Fick nästan igen slutan i höger också riktigt fin ett par steg ibland. Det är framsteg 🙂

Idag tog vi en sväng ned till paddocken och tränade på det vi gjorde i Vaggeryd för Elise. Det var lättare att släppa ut honom lite i högervarvet än i vänstervarvet, vilket förvånade mig men också lättade 🙂

Påbörjade både öppna och sluta i markträningen i baklängesgång som sitter lite knackigt vissa steg med mer flyt. Han flippade inte en enda gång, trots att han var lite spänd och ofokuserad!

Satte till och med en rejäl skänkel = förlängda armen i skänkelläget på honom när han skulle titta på kossorna i hagen bredvid som minsann aldrig varit där innan, och han lyssnade jättefint på detta – Duktig pojk!