Zebastians blogg

Ni anar inte vad jag har gjort idag, eller jo det kanske ni gör 😉

Idag fortsatte jag med sadel-, uppsittnings-, inför ridning-träningen och det går verkligen så fint med allt. Jag testade att ta ett mellanläge på sadlingen idag, i många olika etapper men ändå lite snabbare än förra gången med färre promenader – gick lugnt och fint till när jag släppte honom.

Uppsittningarna var, om jag ska vara extremt kräsen, inte lika perfekta idag men det var bara för att han tog några backsteg. Vet inte om han tog dem för att jag har börjat “sväng-träna” från marken eller om han visar att han inte helt gillar det men i övrigt känns han trivsam så jag skulle tippa på en blandning mellan återfall och missförstånd.

Jag satt upp och jag satt av, allt mer vanligt nu och jag känner mig så sugen på att börja röra på oss men samtidigt extremt varlig med allt så vi får ett sant förtroende för varandra. Jag kan nu börja våga röra mig mer i sadeln och liksom rätta till den jag jag suttit upp och en gång tog han till och med två små steg framåt.

Jag börjar leka med tanken av att börja vända honom in på en liten volt/cirkel för att “rulla igång” utan att behöva lägga intill skänklar och störa honom direkt med dem. Tanken kom även till mig om jag inte ska stoppa in andra foten i stigbygeln men direkt slog jag bort den eftersom det ska komma naturligt.

Efter ett par uppsittningar till chockerades jag plötsligt av att min fot kändes så “fast” eller ja typ stabil – då hade jag på något vis lyckats få in foten i stigbygeln (snacka om naturligt, haha!) och det kändes ju hur bra som helst.

Nästa uppsittning tog jag medvetet stigbygeln och sedan gjorde jag det vid varje uppsittning. Lade till ett par svängningar och han bara flöt in i ett skrittsteg och sedan i ett par till och när jag suttit av och på för att hela tiden avdramatisera allt och svängt lite hit och lite dit svängde jag runt honom på en liten volt. Tog en volt åt andra hållet vid nästa uppsittning. Sist tog jag en volt åt varje håll och tja ni tycker säkert att det låter mest tjatigt men wow vilken känsla. Första “riktiga” stegen på min ädle springare 🙂

Idag kom fortsättningen med sadeltvångsträningen. Jag sadlade honom uppe på stallplanen med sadel, mjuk fårskinspadd, den luftstoppade sadelgjorden och borttagna stigläder och stigbyglar. Jag spände på yttersta hålen och traskade sedan ned mot paddocken, stannade på vägen och spände ett hål och fortsatte, spände nere vid paddocken ett till hål och i paddocken traskade vi omkring ett halvt varv och spände sedan igen. När gjorden kändes lagom släppte jag honom och bad om lite action – han travade iväg och energierna kändes goda!?

Jag bad om lite mer fart för att eventuellt få ut honom någonting men det var liksom allt och ingenting – han galopperade så luftigt och fritt jag någonsin sett! Inte ett enda bocksprång eller ens i närheten av spändhet 🙂 Jihuu!

Nu gäller det bara att pussla en bit i taget för att se om det någonting som stör mer eller mindre och så kan han få trivas med sadel istället för att känna obehag. Det var en så otroligt härlig känsla av att se honom vara helt obesvärad av sadeln när han rörde sig och den låg även blixtstilla, säkert tack vare sadelgjorden – måste ha en sådan!!

Sedan passade jag på att fortsätta med lite uppsittningsträning, vilket gick såå fiint! Han stod helt still och jag kunde testa skutta och hoppa ett par gånger vid hans sida utan någon som helst reaktion. När jag kontrollerat det vi gått igenom förra gången och han var helt avslappnad rakt igenom satt jag upp, med huvudet aningens ställd fortfarande och denna gång åt vänster. Efter ett par upp- och avsittningar testade jag att från marken styra honom med olika tygeltag vilket också gick galant. Testa nödlösningar och snabba förändringar – allt tog han med ro *wow* :’)

Så testade jag att styra ett par steg uppsuttet, satt av och testade styra lite uppsuttet igen – helt klockrent! Jag satt av och kastade mig runt hans hals och gav han resten av moroten som jag givit honom av mellan de olika momenten.

Så, vad kan jag säga. Lagom härlig känsla att nästan vilja skritta iväg och bara njuta av att sitta på hans rygg – men jag lade noga band på mig för att inte bli för medtagen av känslan!

Duktiga duktiga Zebastian 😀

Precis som rubriken säger känns det just nu. Tredje håranalysen och behandlingen är avklarad och dags nu igen för en med förhoppningar om att han blir “friskförklarad”. Jag har testat att klämma på hans ömma punkter över ryggen men får inte längre någon reaktion vilket känns underbart!

Jag har lånat en luftstoppad sadelgjord som kunde gjort susen med sadeltvången, men ingen märkbar skillnad var det när jag gjorde som vanligt mer än att det tog några steg innan bockserien kom.

Dessa dagar blir det att bryta ned allt i microdelar innan sadelgjorden ska lämnas åter och sedan får vi se vad kontentan av det blir.

Han flipp kommer fortfarande i hanteringen ibland, men för det mesta känns han lugnare och tryggare rakt igenom. När han fick ett ryck i hagen häromdagen kom han faktiskt ganska snabbt till insikt om att det är bättre att reala med problemet och söka kontakt med mig – kändes väldigt positivt eftersom det är typ första gången det händer!

Bildtext: Duktiga Zebastian och lilla jag, första gången på hans rygg (4 juli 2011)

Text kommer snart, men inte i detta inlägg – även den här videon får tala för sig själv 🙂

https://youtube.com/watch?v=xxD5SSLUyFI%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1

Videon får tala för sig själv, så ingen text kommer inom kort 😉

https://youtube.com/watch?v=DIAlQZ3-9JM%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1
Bildtext: Zebastian med sadel, innan utbrottet.. (29 juni 2011)

Bildtext: Stillbild från videon, duktiga Zebastian, grasiösa jag – haha! (29 juni 2011)

Bock och bock och bock! Har bytt sadel, spänt olika men sadeltvång det har han deffinitivt..

Nu är det nog bra mycket som händer i det lilla huvudet på lilla Zebastian. Kanske svämmar det över nu medan han går på mental-kur, återfår minnen av sadeln och samtidigt befinner sig hos en knasig tjej (eh, jag? hehe) som ger honom mycket frihet att känna in sig själv och leva ut sina känslor.

Häromdagen kunde jag nämligen inte ens ta av munkorgen normalt eftersom han skulle kasta sig ur den och när jag hindrade honom från det satt han som ett frimärke i hörnet på lösdriften.. Panikattack och en lång stund efter fick jag fortfarande arbeta med honom för att han inte skulle få frispel!?

Han taggar till för rätt mycket, ex. om jag ber honom flytta sig – då är det kaos i huvudet på honom och han kastar sig bort och som sagt gärna på Compadre om han finns i närheten.

Lilla gubben, hoppas det vänder snart så han förstår att det inte är krig som gäller här i livet utan frid 🙂

I förrgår beslutade jag för att påbörja lite mer seriös träning inför ridningen med Zebban. Tanken var att ta med sadel och träns för att sedan se vart allt ledde.

Först var det inga problem alls, han lät sig sadlas och tränsas helt fri, sadeljorden var heller inga konstigheter. När jag lät honom röra sig som han ville med sadeln sade han inget speciellt mer än att han återigen blev sådär framtung och stel i bogpartiet som han var när han kom, luftig men stötig..

Jag började med lite voltarbete och han tog allt väldigt bra, lät stigbyglarna hänga ned och “störa lite” men som sagt så gick allt lugnt och väl till. Så när jag stod bredvid honom och strök honom på halsen kom det – som om det small till och han bara flög i luften!? Kanske upptäckte han kossorna som går en bit bort eller att det rörde sig i en buske, jag vet inte om det var något överhuvudtaget eller ett av de rycken som hans förra ägare berättat om..

Han drog världens repa i maniska, låsta och trampaktiga bocksprång – själv stod jag mållös kvar med handen för munnen och fasade för vad jag såg. Det liknade precis en unghäst som aldrig haft sadel på sig och som för sitt liv kämpade för att få av det där hemska från ryggen. Efter några varv stannade han flåsandes upp, jag bad honom att fortsätta röra lite på sig och då kom fler bockningar till att han “gav upp” och kom in till mig. Stackars.. 🙁

Vi tränade lite på volten och en gång till kom en typ av samma explosion men som direkt när han ryckte till coolades ned och han stod kvar. Obehagligt!

När vi tränade lite på volten, fortfarande med sadeln på så funkade han sedan bra och verkar inte påverkas nämnvärt av sadeln men fortfarande så var han lite framtung.

Efter en liten stund när Fredrik precis i samma veva gick förbi med kameran i högsta hugg kom ett anfall till, bock bock boooock! Några bilder visar lite av spektaklet..
Bildtext: Galna bocksprång.. (11 juni 2011)
Bildtext: Uppspelt och upprörd Zebastian (11 juni 2011)

När han snart lugnade sig kom han till mig och jag tog av honom alla utrustning. Han var svettig och både matt och uppspelt på samma gång. Tog ett par varv på volten, samma träning som med sadeln och sedan avslutade vi för dagen.

Vilka galenskaper och jag undrar just vem den här hästen är och vad han har varit med om – egentligen!?