Zebastians blogg

Nu blev det en vilodag igår.. och även idag! Men när dagen (idag) började gå mot sitt slut ångrade jag mig och for ut till hagen. Zeb kom fram och myste mycket och gärna utanför lösdriften – han är såå go! Först måste han dock klia halvt ihjäl mig eftersom han verkar tro att han har rabies på huvudet – haha! Men vi kompromissar nu för tiden istället för att bli osams så när han talar om att han MÅSTE bli kliad står jag och “våldkliar” honom med båda händerna över hela skallen och så är han nöjd sedan 🙂

Jag tänkte ta ned honom till paddocken och sitta upp en sväng, men så var det väldigt mörkt ute och så smart kanske det inte är att rida honom i skymning när jag redan vet att han kan se och/eller höra spöken.

Så jag tog ett lite små-galet beslut, dock inte någon chansning utan ett val som jag tog med stod omsorg. Jag började nämligen hoppa vid hans sida som jag gjorde en annan gång i hagen innan jag tränat någonting med honom och sadeln. Då hade han gått iväg och tyckt att jag var tokig.. Medan han nu stod och snusade mig i rumpan och barar tittade liite snett ibland *tss*

Jag tog ett större skutt och lade mig över ryggen, lagom graciöst med armbågen rakt i ryggen (Ajaj – FÖRLÅT!) men tro inte att han reagerade mer än att höga huvudet och undra vad det skulle vara bra för. Andra skuttet jag tog och lade mig över hans rygg så var det helt lugnt.

Jag blev lite hög av ruset som for genom min kropp, han har ju landat så i sig själv och tillsammans med mig och jag bara mååååååste 😉 (barnasinnet lämnar mig nog aldrig!)

Vill vill, sitta upp! ..och upp kom jag. Hängandes över ryggen och kravlade som en padda men upp kom jag, haha! Självklart gjorde jag detta med flit för att se hans reaktion och i värsta fall kunna glida av, eftersom det är lite värre att göra det smidigt med benet över på andra sidan.

Ingen reaktion!! Han stod som ett ljus (och gjorde det alla gånger jag innan dess hade skuttat av och på hängandes och dinglandes) så jag satt där och kliade honom på halsen medan han kikade bak och “pratade lite” med mig 🙂

Älskade häst – kan verkligen knappt förstå att det är han och jag tillsammans!

Idag var det dags för fortsättningen med Z och ridningen. Jag har varit borta i Växjö över helgen på jobb och därför blev det nu första gången på 4 dagar som vi skulle träna 🙂

Det gick bra, han var lugn och cool. Upptäckte dock innan jag satt upp att han har några skorvor precis där sadelgjorden sitter under på magen.. Ska smörja och invänta den sköna sadelgjorden som jag beställt “Wintec cair” – luftstoppade som jag talat om.

Annars var han lite motsträvig idag igen i vänstervarvet, genom att trycka sig mot den indirekta tygeln och han stannade även ett par gånger tvärt. Vi rullade bara lugnt igång igen men det känns som om han försöker tala om någonting för mig. Antingen att vi ska stanna och sluta (eftersom han gör det precis där vi brukar stanna) eller bara för att han testar hur mycket jag tänkte stå på mig? Vet inte..

Testade även idag när allt var lugnt att säga “trav” till honom och direkt höjde han huvudet och kände igen det. Jag berömde honom för uppmärksamheten och satt lugnt till han skrittade lugnt, sedan upprepade jag det igen, detta var i högervarvet. När vi var i vänstervarvet och jag sade det tryckte han sig direkt inåt och gick på bogarna.. Det var även i den vevan han började med sina stopp lite mer kraftigt.

Jag ska fortsätta säga trav till honom men han får absolut inte tänka det stressigt utan när vi väl rullar in i den ska det vara i lugn och ro, gärna lunkande 🙂

När han lugnat sig lite mer, eftersom han blev lite hastigare i skritten av att jag sade trav då och då, så satt jag av. Sedan satt jag upp igen och bara skrittade helt som ingenting, men även då kändes han aningens “taggad”. När jag bad honom stanna var han lite på tårna istället för att stanna upp långsamt som han gjort innan så jag fick tjata en stund på honom för att han skulle stanna så som jag ville.

Det var allt för idag 🙂

En komisk sak jag glömde berätta om som jag och Ida (var med mig och kikade) märkte av igår var det här med att “byta om sida” som händer väldigt ofta omkring mig med hästarna 😉

Zebastian hade från början när jag satt upp svårt att bjuda framåt i vänstervarvet och stannade då på frambenen samtidigt som rumpan slirade utanför. Nu – när jag red igår var det tvärt om, hehe! Han bjöd jättefint och spårade men inte i högervarvet..

Detta är någonting jag märker händer med alla mina hästar och även de jag tränar, de byter om för att de hela tiden utvecklas vilket är väldigt positivt!

Idag när jag red hade han inte svårt med bjudningen i något varv men å andra sidan tryckte han sig som sagt mot tygeln desto mer. Mest var det i vänstervarvet – kanske är det högervarvet nästa gång!?

*tss*

Nu har vi alltså ridit och pysslat många dagar i följd med något litet uppehåll. Jag har haft med folk, varit ensam med honom, det har låtit ljud från skogen, från vägen, bilar har kommit och åkt, samt att folk har gått in och ut från balkongen som ligger ovanför paddocken!

Det känns både som om allt har tagit så lång tid men också så snabbt. Jag menar, det jag har gjort fram till bara någon vecka sedan är att låta Zebastian känna sig som hemma, marktränat lite och behandlat honom så jag med all säkerhet ska veta att han är kry och mår bra innan jag sätter mig upp på honom.

Nu när vi väl kommit igång har det som sagt bara gått några dagar snabbt framåt utan att ens stressa och jag kan knappt tro att det är sant 🙂

När jag sitter såhär i skrivandets stund känns det nästan som det inte är på riktigt, men sedan när jag sitter på Zebastians rygg är det verkligt igen.

Idag var det skrittpass och faktiskt så satt jag bara upp och av en extra gång, annars satt jag på honom säkert i 10-15 min i sträck – rekord! Jag hade även bett på honom idag, eftersom han är lite loj mot remontnosgrimman som jag använder som bettlöst alternativ. Jag ska erkänna också att jag gärna har ett bett om det är så att han skulle hitta något oförberett för då är chansen större att få kontakt med honom känns det som.

Han är så fipplig och foppling med bettet i munnen, trots att jag hade ett av gummi idag. Det är dock lite för tjockt men jag har beställt ett “Nova-bett” som är lite tunnare, helt av gummi och ledat i mitten”, de sägs gilla det och det ska även vara det mildaste bett man kan ha – gilla!

Självklart hade jag två tyglar, alltså en till det bettlösa och ett till bettet så sambandet blir lite mer självklart. Sedan skrittade vi runt där i olika serpentinbågar, över halva ridbanan idag igen. Faktiskt så hade jag halvlång/halvkort tygel och bad om en hel del saker med väldigt fina gensvar. Visst blir jag lagom pirrig i magen när han höger huvudet eftersom jag hört alla historier om hur han får ryck från ingenstans och folk som flyger åt höger och vänster men det har inte varit mer än att han kikar lite mot mig, kanske stannar och vänder in huvudet så står vi och myser en liten stund, för att sedan fortsätta att lära känna varandra.

Dagens genombrott blev vändning för indirekt tygel (mot halsen) och det hade han väldigt svårt för just för vänster tygel. Han trycker hela sig mot tygeln och liksom lutar åt vänster, när jag ber om tvärt om – lätta och gå bort från tygeltaget! När detta satt i båda varven efter x antal varvbyten för att ställa till det lite i hjärnan var han väldigt avslappnad, mjuk och fin.

En sista detalj jag ska skriva med som jag lägger märke till är att han hela tiden vill hänga eller “lägga sig i handen” mot tygeln. Han gjorde det lite mot det bettlösa igår vilket jag tänkte var för att han blev bekväm men även idag mot bettet. Lite trixigt att få plocka upp honom samtidigt som jag önskar honom trygg och låg för att behålla lugnet. Men faktiskt så kunde jag ge några lite större tillrättavisningar som han tog jättefint, först med höjt huvud och sedan hajade han att det var extra tydligt jag menade 🙂

Ibland får man göra lite dumheter och det var precis vad vi gjorde idag. Zebastian har blivit så glad, självsäker och trygg i vår relation och i sig själv. Han gnäggar aldrig åt Compadre mer än när han blir lämnad ensam i hagen och vi går iväg (vilket Compadre även gör när jag och Zeb lämnar honom), han är lyhörd och försiktig och busig!

Så buset tog vi till nya höjder både igår och idag eftersom han tycker det är såå KUL 🙂 Det syns verkligen! Innan har han varit osäker på mig och jag har liksom lagt ned buset eftersom han inte tycks uppskatta det men det gör han som sagt verkligen nu.

På videon är jag larvig och oseriös till max, ändå lattjar vi på rätt bra och som sagt så är Z inte ens osäker på mig nu när jag mest fjollar runt.

Tro dock att jag hade dåligt samvete när jag i efterhand kollade på videon och ser hur han försöker vara mig till lags och jag upplever det som att han tränger sig på mig!!
https://youtube.com/watch?v=dYGLvTuAHMQ%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1

Bildtext: Stegra! Det nya favorit-trixet (26 juli 2011)
Bildtext: Mysstund! Det nya favoritmomentet på marken, mums-pålle (26 juli 2011)

Från och med idag är han officiellt en sann del av mitt hjärta! Nu lämnar du mig aldrig 🙂

Ni anar inte hur bra det gick idag!! Jag har skrittat runt på honom över nästan halva ridbanan och flyttat lite hit och lite dit i högervarvet eftersom han slirar runt så på bakdelen istället för att gå framåt, som om han lagt i handbromsen i frambenen.

Så jag har nu alltså tagit en hel del i tyglarna och styrt omkring (bettlöst!), samt hållt om med höger skänkel (hela benet) för att forma in rumpan när han trycker sig utåt.

Efter att vi ridit omkring med två upp- och avsittningar inblandade tog vi av alla saker och busade runt! Tro att det gick bra också 😀 *wow* Men det får ni läsa om i nästa inlägg 😉Bildtext: Fina Z och jag innan ridturen idag (26 juli 2011)

Ridning idag igen – vilket blev skritt på småvolter. Första reaktionen idag vid uppsittning, vilket innebar att han var aningens multimini-spänd (men ändå!) och tog upp huvudet en aning och sneglade oroat bak mot min andra skänkel när jag var lite “tuff” och stoppade i den på andra uppsittningen.

Efter ett par upp- och avsittningar till kunde vi ta volterna och det gick okej. Han bjuder inte framåt överhuvudtaget i högervarvet och slirar med rumpan som om han lagt i handbromsen i frambenen 😉

Får se när jag vågar göra något åt detta eftersom det är skänkeln jag skulle behöva ta hjälp av. Tygeln är sådär inverkande just nu, trots att jag hela tiden har haft bettlöst eftersom jag inte vill störa honom i munnen än. En sak i taget!

Duktig är han 🙂