Zebastians blogg

Men lilla spöket!

Tillit är viktigt i en relation och visst har jag det.. men kan inte låta bli att förtvivlas över dagen med Z. För visst att han visat många sidor som varit nya för mig och nervösa sammanbrott som givit mig en hint om hur han faktiskt kan tänkas vara när man sitter på honom och han får sina ryck som alla förra ägarna berättat om!

Idag kom det, uppenbarelsen. En hel vanlig dag och tanken var ett helt vanligt pass. Visst tror jag, och har även förväntat mig, att det ska komma bakslag med ridningen och även om det inte skulle vara några stora så borde de där spänningarna tränga igenom en dag.. eller?

För trots allt så har han ju faktiskt haft låsningar i kroppen, varit väldigt obalanserad invärtes både mentalt och fysiskt så kanske, kanske att han lämnade rycken bakom sig under sitt tillfrisknande!

Men som sagt, så fick jag nu veta..

Jag märkte av hans beteende redan när jag ställde mig vid honom för att börja uppsittningsfasen. Han ville backa ett steg och slog med huvudet – precis som han gjorde första gången som jag tränade med honom och ett par gånger efter, men sedan har det helt försvunnit, nu kom det igen.

Jag upprepade, återgick till grundfasen, ändrade och gjorde samma.. Ingen utveckling utan hela tiden kom kastet med huvudet och han visade tydligt att han var spänd och labil.

Efter en lång stund när jag kom upp på ryggen visade han det värsta – och ändå säkert det bästa – för då kom den spänningen som jag fått förklarat för mig. Han var som ett järnspett att sitta på och tog jag i tygeln ångrade jag mig eftersom det kändes som att om han skulle röra sig skulle det inte bli ett steg utan ett kast.

Det kom inget kast men jag hann bli lagom skakig!

Efter några upprepningar kom mer acceptans men han talade hela tiden tydligt om för mig att han inte var med på noterna. Jag nöjde mig verkligen men hoppades såklart på att det skulle sluta än mer avslappnat.

På marken var han såååå apatisk, det skrämde fullkomligen skiten ur mig. Uppe var han fiolsträng.

Någonting är fel, antingen i skallen eller fysiskt? Jag skickar en analys till Morgan och skaffar definitivt en westernsadel en gång för alla nu så jag har ett horn att hålla i om explosionen kommer en dag.
Bildtext: Vännen.. (9 okt 2011)

Zebastian!! Du slutar aldrig förvåna mig, vem är duu 😀 ??!!

Hur sjukt känns det inte att inte känna sin egen häst.. och så känner jag in andras pållar så väl men den här pojken är verkligen ett mysterium. Lika cool, lika hispig blir han på en handvändning.

Så, det var dags för första ridpasset idag efter vårt lilla uppehåll och han gick verkligen igenom hela känsloregistret 😉

Först fick han ju självklart galenskapen i sig när jag gick bort med Compadre till hagen, eftersom han blev lämnad (med sadeln på ryggen). Det var både pip och frust, stånk och stön som hördes och han drog ett par upprörda repor i paddocken.

När jag kom tillbaka till honom lugnade han sig lite men han hade hunnit bli svettig eftersom solen dessutom låg på och värmde.

Jag försökte få honom att göra en liten övning från marken först för att lugna ned honom lite. Då stollade han omkring än mer och det slutade med att jag stod i mitten och bara väntade ut honom som vanligt..

Så kom han tillslut till mig, lagom anfådd och löddrig, och då stod han med huvudet i famnen på mig och bara njöt av att slappna av.

När vi hade stått så en stund började jag sätta dit stigläderna som jag hämtat uppe i stallet och det bettlösa tränset (mitt hemmagjorda) tillsammans med tyglarna.. och så var det dags!

Första halva uppsittningen helt lugnt. Andra gången testade jag en helt vanligt uppsittning och den gick också fiint. Tredje upp och i med stigbygeln, ordna och fixa med lite uppifrån ryggen för att sedan sitta av igen och berömma massa! Märker ni vad jagb beskriver – att vi är på exakt samma ställe där vi slutade 😀

Jag satt upp igen och svängde åt höger, skritteliskritt och det kändes så bra. Avsittning igen och beröm, uppsittning och skritt åt andra hållet – wow! Så fortsatte vi så med längre skrittrundor runt i paddocken. Nytt för idag var att han inte ville stanna när jag bad honom och det tog en halv långsida att få stopp på honom, han liksom smög fram. Använder jag rösten lyssnar han dock klockrent (för bra!) så därför struntar jag helt i det, utan berömmer bara med rösten hela tiden.

När jag satt av då han tillslut stannade och satt upp igen för att skritta runt var han mycket mer avspänd och stanna självmant flera gånger. Duktiga DUKTIGA pojken!!

Kan inte annat än att säga hur otroligt härligt det var idag – och fint väder och allt 🙂 hihi

Fint! Sadeln ligger bra, den som jag haft på honom de gånger jag suttit på honom. Jag har ju tyckt den känns okej, men nu var det härligt att verkligen få det bekräftat med alla hjälpmedel.

Nästa steg är att rida i Impression-pad men det går ju inte förrän jag har börjat trava på honom eftersom man ska rida runt i den i 20 minuter i skritt, trav och gärna galopp.

Men men, det är ett senare problem 🙂

Här var det tomt i bloggen.. men inte tomt på händelser vill jag lova. Dock har Zebastian fått ett litet break ang. ridningen eftersom vi var hos equiterapeut och mycket jobb kom ivägen på samma gång. Då tyckte jag att det passade bra med en liten paus för stunden.. också eftersom han var såå duktig när vi började med ridningen.

Så, när jag beslutade att ta in honom i stallet en dag för att verkligen prova ut hur sadeln ligger (eftersom jag utbildar mig och blir halvt galen på kuppen, hehe!) kom något väldigt oväntat..

Zebastian fick fullkomligen frispel och han blev EXAKT som han var hos Mari (equiterapeuten) precis när jag köpt honom i mars. Snacka om att jag blev lagom chockad när hela hästen står och rå-skakar i hela kroppen, varje muskel skälver och han ser helt galen ut i blicken. Han bajsade säkert 25 gånger också på stunden som vi var i stallet.

Han kan verkligen få sådana frispel helt plöstligt från ingen stans och det är verkligen obehaglig tanke om man funderar över att sitta i sadeln när han blir sådan?!

Undrar verkligen vad denna lilla hästen tänker på när han blir sådan.. Kan hästar ha panikångst liksom, det passar in extremt bra på honom!?

Så, det var ju en lagom normal början på igångsättningen, inte precis som jag hade tänkt mig – inte alls faktiskt. Men jag hann iaf. kolla av både sadeln som jag lånat av Johanna och den jag haft på honom innan. Båda kändes okej! Så fort jag får hem sadelpassningsverktygen kollar jag fullständigt!

När jag kom hem efter de tre första dagarna av massageutbildningen tänkte jag på mina två prinsar Zeb och Comp som skulle få avnjuta vad jag lärt mig. Jag har masserat Zeb en annan gång för några veckor sedan eftersom jag ville se hans reaktion innan vi skulle till equiterapeuten och då gillade han det massor.

Dock var det lite annorlunda denna gång eftersom Compadre jävlades med Ze bgenom att gå sin väg och det passade inte riktigt lilla nervvraket denna dag så han flög helt i luften rent mentalt. Efter en diskussion om att stå inom ramen och bara vänta hade jag en häst som stod på stället och skakade.. Jag ska be någon spela in honom när han blir sådan så skulle ni tro att han blivit allvarligt vanvårdad och misshandlad eftersom han skakar som jag aldrig sett en häst skaka!! Men det var enbart utlöst av att jag bad honom stå kvar och inte ägna all fokus på vart Compadre tagit vägen.

Jag stod länge och mycket med massage på halsen och tillslut kunde han slappna av någolunda. Han stönade till ett par gånger men någon riktigt gäsp kom det aldrig. Dock gick han från att få extrema skak-utbrott när jag tog i hans grimma till att acceptera det och lyssna när jag talade till honom. Jag kunde ta loss en hel del spänning i halsmuskeln på honom också så jag kände mig nöjd, vilket det kändes som Zebastian också var.

När jag var klart släppte jag honom och förväntade mig ett hastigt skutt ut ur lösdriften men han tittade på mig nästan som om han ville ha lite mer mys. Dock var saknaden efter Compadre för stod så han traskade ut till honom, men väldigt lugnt och hela tiden tittade han trivsamt på mig. Kanske sade han tack 😉

Så kom “dagen D” då det var dags för Zebastian att återigen åka till Bergs Konvalenscens och equiterapeut Mari Johansson. Sist vi var där gick det ju inte så bra som sagt.. eftersom undersökningen inte ens kunde göras. Mari beskrev det att känna på Zebastian som att “ta på en vägg” så spänd, frånvarande och låst i hela kroppen var han, så helt omöjligt att göra en behandling.. Dock trodde hon inte att han hade någon kotkompression eller låsning. Jag ordinerades att tyvärr åka hem och komma tillbaka om några månader, när nu han lugnat sig och jag trodde det skulle funka?!

Så, jag lasttränade honom dagen innan eftersom han svettats och skakat fruktansvärt förra gången vi åkte iväg till equiterapeuten, vilket gick kanonbra och han var enbart ytterst lite osäker att stå kvar. Han gick lugnt ut men tryckte aningens emot, därför fick jag upprepa ett par gånger, sedan var han trygg med livet 🙂

Onsdag morgon och dags för avfärd. Zebastian var inte lika överens med transporten eftersom det nu var åkdags men han var duktig och gick på trots allt. Han visade mig tydligt att han inte gillade vad som nu än skulle hända men jag lovade honom att det inte var någon fara och att han skulle lita på mig och försöka slappna av.

Compadre stimmade runt som en galning i hagen bakom stallet som han aldrig gjort förr och gnäggade upprört. Zebastian som inte svarat honom en enda gång sedan första dagen jag testade att separera dem på gården sjöng i högan sky..

När han var på transporten och jag gav klartecken till Emma, som var med som medhjälpare, att stänga bakom oss stod lilla vännen och skakade i varenda muskel. Han har inga fysiska fobier denna häst – utan upplever bara en hel trauma-parad i sitt eget huvud. Var ska jag? Vad ska hända? Hjääälp!!

Han stod rangligt under åkturen och speciellt i vänstersvängar vacklade han kraftigt – hur sakta vi än rullade. När vi kom fram var han utmattad och helt genomsvett lilla pojken, snacka om nervös över vad som komma skall, ibland vore det underbart att verkligen kunna PRATA med dem, verkligen Zeb.

Så, var det nu ännu en åktur förgäves?! Lagom nervöst när allt är upp till hästen..

Han gick så lugnt och fint ut ur transporten, duktig pojke! Sedan fick han stå en lång stund i en box och torka till med ett täcke, äta lite hö, dricka lite vatten, slicka på salten, kissa och bajsa.

Från början tog han sådär stora nervösa tuggor av höet men efter en stund verkade han riktigt till freds – skönt!

När han äntligen torkat till och han dessutom rullat sig i boxen, en gång på varje sida, tog vi ut honom till vattenspiltan där vi skulle börja behandlingen. Mari föreslog detta, vilket kändes väldigt bra för oss alla eftersom han annars blir lite “instängd” i det vanliga behandlingsrummet.

Hon palperade ignom hela honom och jag trodde mitt hjärta skulle stanna av nervositet. Jag vet själv vad jag sett hemma och jag tycker han rör sig ojämnt bak, hälta eller något i ryggen?! Kanske både och.. samt att han fortfarande ömmar när man borstar eller tar honom på ländryggen trots att han gör det mycket, mycket mindre än han gjorde innan jag behandlade honom hos Morgan.

Så!! Vad blev det då för dom Zebastian fick??

En lumbo-sacrallåsning, vilket innebär att kotorna i ländryggen låst ihop sig – AJ!! Detta har gjort att han även var väldigt spänd i halsmuskeln då han försökt kompensera smärtan..

Mari gjorde snygga “lyft-grepp” på både höger och vänster sida. Innan varnade hon för att han kanske skulle bli rädd eftersom han skulle tappa balansen kraftigt, men han tog det såå bra. Alla var vi imponerade av hans följsamhet. När hon tänjde på halsmuskeln stod han också superduktigt och bara lät sig behandlas, trots att det måste varit en hat-kärlek så spänt som det var!

När Mari kände på kotorna efteråt så allt verkligen kommit loss ömmade han inte ett dugg. Det enda han gjorde först var att lite, lite skygga undan för att han nog trodde det skulle göra ont, sedan när han insåg att det inte gjorde det så kunde hon göra vad hon ville utan en enda reaktion – så grymt häftigt att se resultat direkt 😀

Vi kunde till och med sätta akupunkturnålar på honom. Detta gjorde vi gärna eftersom vi ville ge njurarna extra hjälp och energi för borelian som han ju bär på, dessutom satte Mari en nål precis där låsningen suttit, också för att hjälpa honom.

Hela tiden var Zebastian i ständiga försök att prata med oss, han har verkligen ett sådant bekräftelsebehov. Vi försökte få honom att bara slappna av och känna in läget istället eftersom han ska våga lita på sig själv och inte tro att vi älskar honom mindre bara för att han inte pussar på oss varenda sekund! Några små stunder kunde han slappna av och strunta i att försöka bekräfta sig själv..

Bildtext: Zebastians protokoll, se förklaring nedan.. (17 aug 2011)

1. Lumbo-Sacrallåsning
2. Muskelkontr. + palp.t öm B.S 3 grad
3. Palp.t öm Njurpunkter B.S

Rekommendation:
Halsstretsch åt båda håll
Massera länd B.S.
Hage + skritt vid hand 7 dagar.

Underbar dag! ..och tänk att när vi åkte hem gick han raka vägen på transporten, lugnt och sansat. Han var även cool när vi stängde och han darrade inte någonting alls, enbart blicken var lite oroad vilket jag förstår 🙂

Hemredan gick mycket bättre och han stod helt annorlunda och lugnt i svängarna. Fortfarande lite vingligt i vänstesvängarna men inte alls som när vi åkte hemifrån. Dessutom traskade han lugnt ut ur transporten där hemma och han var enbart lite, lite fuktig i pälsen 😀

WOW!!

Ut i hagen till Compis som mötte upp honom lagom mycket eftersom han verkade känna sig besviken som blivit lämnad. Så underbart att se honom springa omkring helt obehindrat och veta att problemet är löst.

Ska även klura vidare och höra mig för om någon vet med sig om han skadat sig någon gång i hagen, slått omkull eller något annat som kan ha ställt till det i ryggen på honom. Mari sade nämligen att den låsningen måste ha kommit av en stor smäll eftersom det satt så pass hårt.

Underbart! Älskar att ha friska och krya pållisar så kan vi brottas vidare utan att vara rädd för att någon har ont 😉 hihi! Nu är det bara mental träning kvar med Zeb. Så, fortsättning följer..

Tiden har verkligen sprungit iväg och aldrig hade jag trott att det var två månader sedan jag gjorde senaste håranalysen på Zebastian.. Men så är det!!

Nu lämnade jag in en hårtuss till Morgan och på ett sätt blev jag glad, på ett sätt inte. Det visade nämligen borelia, nedsatt imunförsvar och energi till blodsystemet. Jag hämtade preparaten ikväll och ska börja ge honom imorgon och en månad framåt, sedan blir det definitivt att behandla honom varje månad till det att Morgan “friskförklarat” honom – det är värt varenda krona. Compadre är ett levande exempel!

Jag hämtade även Formula 12 (naturligt avmaskningsmedel) för att ha till pojkarna några gånger om året.

Stod och diskuterade en hel del med Morgan angående Zebs sadeltvång och magproblem visar han inte på vilket är vanligaste orsaken.. Behandlingen ska som sagt gå hela vägen denna gången och det är värt att vänta med allt som har med sadlar att göra så länge.

Dock kommer jag testa den gamla sadeln som han verkar gilla nu och se om det är någon skillnad eller samma som med den nya “Akademiska sadeln”. Men, vi tar en dag i taget!

Idag tänkte jag ta en liten tur till paddocken med Z, för att gör någonting men jag hade ännu inte bestämt riktigt vad eftersom min magkänsla höll sig lustig!?`

Jag sadlade uppe på stallplanen med den Akademiska sadeln för att se hur den ligger på honom (har enbart testat den på Compadre) och den såg ungefär lika ut fast Z har mer manke som förmodligen kommer gå emot om jag sitter i sadeln.

Jag hade nya Wintec cair-sadelgjorden som är luftstoppad för att allt ska vara så skönt och gott för honom som möjligt. Sadeln är dessutom bomlös så den borde vara en fröjd för honom att ha på ryggen, sådär följsam och nära.

Nere i paddocken stod Fredrik beredd att filma oss. Vi gick ett par varv samtidigt som jag spände pö om pö. Eftersom det trots allt också var en ny sadel och jag faktiskt inte känner Z väl alls vad gäller dessa sadlar och problem hit och dit beslutade jag mig för att släppa honom med den trots allt – då vet jag med säkerhet att han verkligen känner in läget helt och hållet.

Tro att han gjorde det också..

Han bockade värre än jag någonsin sett! Jag stod i halv chock och magen sugandes hårt och såg honom kasta sig besinningslöst i kramp-kramp-kramp-bocksprång!

🙁

Zebastian, om du ändå kunde tala! Inte nog med att han gör dessa hemska språng utan han blir också helt uppstressad och omöjlig att nå – springer runt runt i full galopp med rivstarter och tvärnitar så benen ser ut att när som helst gå av. Han söker ingen kontakt utan springer enbart i en värld som verkar plåga hans själ, runt runt, byter jag varv byter han varv, rivstart iväg.. Bort bort! 🙁 Lilla gubben!

Sedan är det som om han sakta kommer åter, han börjar se sig omkring, se mig. Han söker lite kontakt, kommer till mig, är fortfarande yvig och faktiskt obehaglig men han kan verkligen inte rå för det, stackars!

Ytterligare några minuter senare när jag bytt lite varv för att se så höger- och vänster hjärnhalva kopplat samman så är han nästan lika lugn som vanligt. Förutom att han är hemskt trött och utmattad både mentalt och fysiskt. Svetten rinner om hela honom och tja vad kan man säga – kaos 🙁

Jag har även bokat tid till Mari Johansson (equiterapeut) igen eftersom hon inte riktigt kunnat känna igenom honom förra gången då han var SÅ SPÄND! Hoppas bara att han klarar av att byta miljö utan Compadre och utan att få totalt spel – nu känner vi ju varandra och tilliten måste bara räcka! Det är viktigt att han får en 100 % genomkoll innan jag fortsätter med honom.

Tycker dessutom att han är stel och spattig i sina bakben när jag sitter på – såklart kan det vara för att han är lite spänd mentalt men jag vill vara på säkra sidan. Svansen går han med aningens upp och till vänster.. Ska minnas och jämföra i framtiden!

Over and out <3