Zebastians blogg

Precis som rubriken säger känns det just nu. Tredje håranalysen och behandlingen är avklarad och dags nu igen för en med förhoppningar om att han blir “friskförklarad”. Jag har testat att klämma på hans ömma punkter över ryggen men får inte längre någon reaktion vilket känns underbart!

Jag har lånat en luftstoppad sadelgjord som kunde gjort susen med sadeltvången, men ingen märkbar skillnad var det när jag gjorde som vanligt mer än att det tog några steg innan bockserien kom.

Dessa dagar blir det att bryta ned allt i microdelar innan sadelgjorden ska lämnas åter och sedan får vi se vad kontentan av det blir.

Han flipp kommer fortfarande i hanteringen ibland, men för det mesta känns han lugnare och tryggare rakt igenom. När han fick ett ryck i hagen häromdagen kom han faktiskt ganska snabbt till insikt om att det är bättre att reala med problemet och söka kontakt med mig – kändes väldigt positivt eftersom det är typ första gången det händer!

Bildtext: Duktiga Zebastian och lilla jag, första gången på hans rygg (4 juli 2011)

Text kommer snart, men inte i detta inlägg – även den här videon får tala för sig själv 🙂

https://youtube.com/watch?v=xxD5SSLUyFI%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1

Videon får tala för sig själv, så ingen text kommer inom kort 😉

https://youtube.com/watch?v=DIAlQZ3-9JM%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1
Bildtext: Zebastian med sadel, innan utbrottet.. (29 juni 2011)

Bildtext: Stillbild från videon, duktiga Zebastian, grasiösa jag – haha! (29 juni 2011)

Bock och bock och bock! Har bytt sadel, spänt olika men sadeltvång det har han deffinitivt..

Nu är det nog bra mycket som händer i det lilla huvudet på lilla Zebastian. Kanske svämmar det över nu medan han går på mental-kur, återfår minnen av sadeln och samtidigt befinner sig hos en knasig tjej (eh, jag? hehe) som ger honom mycket frihet att känna in sig själv och leva ut sina känslor.

Häromdagen kunde jag nämligen inte ens ta av munkorgen normalt eftersom han skulle kasta sig ur den och när jag hindrade honom från det satt han som ett frimärke i hörnet på lösdriften.. Panikattack och en lång stund efter fick jag fortfarande arbeta med honom för att han inte skulle få frispel!?

Han taggar till för rätt mycket, ex. om jag ber honom flytta sig – då är det kaos i huvudet på honom och han kastar sig bort och som sagt gärna på Compadre om han finns i närheten.

Lilla gubben, hoppas det vänder snart så han förstår att det inte är krig som gäller här i livet utan frid 🙂

I förrgår beslutade jag för att påbörja lite mer seriös träning inför ridningen med Zebban. Tanken var att ta med sadel och träns för att sedan se vart allt ledde.

Först var det inga problem alls, han lät sig sadlas och tränsas helt fri, sadeljorden var heller inga konstigheter. När jag lät honom röra sig som han ville med sadeln sade han inget speciellt mer än att han återigen blev sådär framtung och stel i bogpartiet som han var när han kom, luftig men stötig..

Jag började med lite voltarbete och han tog allt väldigt bra, lät stigbyglarna hänga ned och “störa lite” men som sagt så gick allt lugnt och väl till. Så när jag stod bredvid honom och strök honom på halsen kom det – som om det small till och han bara flög i luften!? Kanske upptäckte han kossorna som går en bit bort eller att det rörde sig i en buske, jag vet inte om det var något överhuvudtaget eller ett av de rycken som hans förra ägare berättat om..

Han drog världens repa i maniska, låsta och trampaktiga bocksprång – själv stod jag mållös kvar med handen för munnen och fasade för vad jag såg. Det liknade precis en unghäst som aldrig haft sadel på sig och som för sitt liv kämpade för att få av det där hemska från ryggen. Efter några varv stannade han flåsandes upp, jag bad honom att fortsätta röra lite på sig och då kom fler bockningar till att han “gav upp” och kom in till mig. Stackars.. 🙁

Vi tränade lite på volten och en gång till kom en typ av samma explosion men som direkt när han ryckte till coolades ned och han stod kvar. Obehagligt!

När vi tränade lite på volten, fortfarande med sadeln på så funkade han sedan bra och verkar inte påverkas nämnvärt av sadeln men fortfarande så var han lite framtung.

Efter en liten stund när Fredrik precis i samma veva gick förbi med kameran i högsta hugg kom ett anfall till, bock bock boooock! Några bilder visar lite av spektaklet..
Bildtext: Galna bocksprång.. (11 juni 2011)
Bildtext: Uppspelt och upprörd Zebastian (11 juni 2011)

När han snart lugnade sig kom han till mig och jag tog av honom alla utrustning. Han var svettig och både matt och uppspelt på samma gång. Tog ett par varv på volten, samma träning som med sadeln och sedan avslutade vi för dagen.

Vilka galenskaper och jag undrar just vem den här hästen är och vad han har varit med om – egentligen!?

Resultat: Mental obalans, selenium-brist.

Övrigt: Inte särskilt förvånande att det
mentala behöver fungera bättre!

Så nu har vi gått igenom kroppens
organ och rättat till dem, fixat till hormonstörningen och nu det
mentala. Så är det mer kvar att rätta till så kanske det är
något i sadeln..”

Höhö, vad kan han tänkas mena med det sista i sadeln – humoristisk kille det där 😉

Så nu ska Zeb äta “Formula 6 – ett komplexmedel som främjar nervernas och det mentala arbetet”, samt energimedlet “Selenium – balanserar det neurologiska systemet och nervutmattning”.

Jag kan inte annat än att säga – GÖÖTT!! – att det fanns ett till hjälppreparat till mentala störningar, trodde faktiskt bara att det var hormonobalans. Så tillsammans med mental träning och balansering av Morgans underbara hjälpsamma test kanske Zebastian blir den underbart trygga häst som Sara berättat om. Det känns som han redan är på väg men finns det mer att göra så gör jag gärna det för hans skull. Speciellt bra känns det att jag väntat så länge med att påbörja ridnings-biten för då får vi så få störmoment som möjligt nu efter behandlingarna 🙂

Nu verkar det som Zeb är mer taggad än någonsin på att få göra viktigheter. Jag har haft ett större engagemang i Compadre den senaste tiden, det får jag erkänna. Men en dag hade jag ute Zebastian i paddocken och då skötte han sig ju kanonbra.

När jag går omkring och mockar och fixar i deras hage går han hela tiden efter mig och snusar och myser på mig 🙂 Minsta lilla antydan till att be honom att stegra så gör han det och det känns som om han blir mer och mer självständig istället för att låta saker gå ut över Compadre.

Den kontakten han nu söker till mig känns på något sätt annorlunda, kanske har vi det där “hormonbalanserande” som har gjort sin verkar 🙂 Duktiga lilla häst, det är mycket som händer i kroppen på dig nu och mer ska det bli.

Funderar på att ta tag i alla de där hjärnspökena som jag redan vet om, ang. uppsittning och ridning. Känner dock att jag vill göra en analys till hos Morgan för att försäkra mig om att vi har de bästa förutsättningarna både mentalt och fysiskt så jag inte tar mig vatten över huvudet.

Ny test ska ske så fort jag kommer ihåg att ta med en tuss och lämna i Morgans brevlåda!