Zebastians blogg

En komisk sak jag glömde berätta om som jag och Ida (var med mig och kikade) märkte av igår var det här med att “byta om sida” som händer väldigt ofta omkring mig med hästarna 😉

Zebastian hade från början när jag satt upp svårt att bjuda framåt i vänstervarvet och stannade då på frambenen samtidigt som rumpan slirade utanför. Nu – när jag red igår var det tvärt om, hehe! Han bjöd jättefint och spårade men inte i högervarvet..

Detta är någonting jag märker händer med alla mina hästar och även de jag tränar, de byter om för att de hela tiden utvecklas vilket är väldigt positivt!

Idag när jag red hade han inte svårt med bjudningen i något varv men å andra sidan tryckte han sig som sagt mot tygeln desto mer. Mest var det i vänstervarvet – kanske är det högervarvet nästa gång!?

*tss*

Nu har vi alltså ridit och pysslat många dagar i följd med något litet uppehåll. Jag har haft med folk, varit ensam med honom, det har låtit ljud från skogen, från vägen, bilar har kommit och åkt, samt att folk har gått in och ut från balkongen som ligger ovanför paddocken!

Det känns både som om allt har tagit så lång tid men också så snabbt. Jag menar, det jag har gjort fram till bara någon vecka sedan är att låta Zebastian känna sig som hemma, marktränat lite och behandlat honom så jag med all säkerhet ska veta att han är kry och mår bra innan jag sätter mig upp på honom.

Nu när vi väl kommit igång har det som sagt bara gått några dagar snabbt framåt utan att ens stressa och jag kan knappt tro att det är sant 🙂

När jag sitter såhär i skrivandets stund känns det nästan som det inte är på riktigt, men sedan när jag sitter på Zebastians rygg är det verkligt igen.

Idag var det skrittpass och faktiskt så satt jag bara upp och av en extra gång, annars satt jag på honom säkert i 10-15 min i sträck – rekord! Jag hade även bett på honom idag, eftersom han är lite loj mot remontnosgrimman som jag använder som bettlöst alternativ. Jag ska erkänna också att jag gärna har ett bett om det är så att han skulle hitta något oförberett för då är chansen större att få kontakt med honom känns det som.

Han är så fipplig och foppling med bettet i munnen, trots att jag hade ett av gummi idag. Det är dock lite för tjockt men jag har beställt ett “Nova-bett” som är lite tunnare, helt av gummi och ledat i mitten”, de sägs gilla det och det ska även vara det mildaste bett man kan ha – gilla!

Självklart hade jag två tyglar, alltså en till det bettlösa och ett till bettet så sambandet blir lite mer självklart. Sedan skrittade vi runt där i olika serpentinbågar, över halva ridbanan idag igen. Faktiskt så hade jag halvlång/halvkort tygel och bad om en hel del saker med väldigt fina gensvar. Visst blir jag lagom pirrig i magen när han höger huvudet eftersom jag hört alla historier om hur han får ryck från ingenstans och folk som flyger åt höger och vänster men det har inte varit mer än att han kikar lite mot mig, kanske stannar och vänder in huvudet så står vi och myser en liten stund, för att sedan fortsätta att lära känna varandra.

Dagens genombrott blev vändning för indirekt tygel (mot halsen) och det hade han väldigt svårt för just för vänster tygel. Han trycker hela sig mot tygeln och liksom lutar åt vänster, när jag ber om tvärt om – lätta och gå bort från tygeltaget! När detta satt i båda varven efter x antal varvbyten för att ställa till det lite i hjärnan var han väldigt avslappnad, mjuk och fin.

En sista detalj jag ska skriva med som jag lägger märke till är att han hela tiden vill hänga eller “lägga sig i handen” mot tygeln. Han gjorde det lite mot det bettlösa igår vilket jag tänkte var för att han blev bekväm men även idag mot bettet. Lite trixigt att få plocka upp honom samtidigt som jag önskar honom trygg och låg för att behålla lugnet. Men faktiskt så kunde jag ge några lite större tillrättavisningar som han tog jättefint, först med höjt huvud och sedan hajade han att det var extra tydligt jag menade 🙂

Ibland får man göra lite dumheter och det var precis vad vi gjorde idag. Zebastian har blivit så glad, självsäker och trygg i vår relation och i sig själv. Han gnäggar aldrig åt Compadre mer än när han blir lämnad ensam i hagen och vi går iväg (vilket Compadre även gör när jag och Zeb lämnar honom), han är lyhörd och försiktig och busig!

Så buset tog vi till nya höjder både igår och idag eftersom han tycker det är såå KUL 🙂 Det syns verkligen! Innan har han varit osäker på mig och jag har liksom lagt ned buset eftersom han inte tycks uppskatta det men det gör han som sagt verkligen nu.

På videon är jag larvig och oseriös till max, ändå lattjar vi på rätt bra och som sagt så är Z inte ens osäker på mig nu när jag mest fjollar runt.

Tro dock att jag hade dåligt samvete när jag i efterhand kollade på videon och ser hur han försöker vara mig till lags och jag upplever det som att han tränger sig på mig!!
https://youtube.com/watch?v=dYGLvTuAHMQ%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1

Bildtext: Stegra! Det nya favorit-trixet (26 juli 2011)
Bildtext: Mysstund! Det nya favoritmomentet på marken, mums-pålle (26 juli 2011)

Från och med idag är han officiellt en sann del av mitt hjärta! Nu lämnar du mig aldrig 🙂

Ni anar inte hur bra det gick idag!! Jag har skrittat runt på honom över nästan halva ridbanan och flyttat lite hit och lite dit i högervarvet eftersom han slirar runt så på bakdelen istället för att gå framåt, som om han lagt i handbromsen i frambenen.

Så jag har nu alltså tagit en hel del i tyglarna och styrt omkring (bettlöst!), samt hållt om med höger skänkel (hela benet) för att forma in rumpan när han trycker sig utåt.

Efter att vi ridit omkring med två upp- och avsittningar inblandade tog vi av alla saker och busade runt! Tro att det gick bra också 😀 *wow* Men det får ni läsa om i nästa inlägg 😉Bildtext: Fina Z och jag innan ridturen idag (26 juli 2011)

Ridning idag igen – vilket blev skritt på småvolter. Första reaktionen idag vid uppsittning, vilket innebar att han var aningens multimini-spänd (men ändå!) och tog upp huvudet en aning och sneglade oroat bak mot min andra skänkel när jag var lite “tuff” och stoppade i den på andra uppsittningen.

Efter ett par upp- och avsittningar till kunde vi ta volterna och det gick okej. Han bjuder inte framåt överhuvudtaget i högervarvet och slirar med rumpan som om han lagt i handbromsen i frambenen 😉

Får se när jag vågar göra något åt detta eftersom det är skänkeln jag skulle behöva ta hjälp av. Tygeln är sådär inverkande just nu, trots att jag hela tiden har haft bettlöst eftersom jag inte vill störa honom i munnen än. En sak i taget!

Duktig är han 🙂

Ni anar inte vad jag har gjort idag, eller jo det kanske ni gör 😉

Idag fortsatte jag med sadel-, uppsittnings-, inför ridning-träningen och det går verkligen så fint med allt. Jag testade att ta ett mellanläge på sadlingen idag, i många olika etapper men ändå lite snabbare än förra gången med färre promenader – gick lugnt och fint till när jag släppte honom.

Uppsittningarna var, om jag ska vara extremt kräsen, inte lika perfekta idag men det var bara för att han tog några backsteg. Vet inte om han tog dem för att jag har börjat “sväng-träna” från marken eller om han visar att han inte helt gillar det men i övrigt känns han trivsam så jag skulle tippa på en blandning mellan återfall och missförstånd.

Jag satt upp och jag satt av, allt mer vanligt nu och jag känner mig så sugen på att börja röra på oss men samtidigt extremt varlig med allt så vi får ett sant förtroende för varandra. Jag kan nu börja våga röra mig mer i sadeln och liksom rätta till den jag jag suttit upp och en gång tog han till och med två små steg framåt.

Jag börjar leka med tanken av att börja vända honom in på en liten volt/cirkel för att “rulla igång” utan att behöva lägga intill skänklar och störa honom direkt med dem. Tanken kom även till mig om jag inte ska stoppa in andra foten i stigbygeln men direkt slog jag bort den eftersom det ska komma naturligt.

Efter ett par uppsittningar till chockerades jag plötsligt av att min fot kändes så “fast” eller ja typ stabil – då hade jag på något vis lyckats få in foten i stigbygeln (snacka om naturligt, haha!) och det kändes ju hur bra som helst.

Nästa uppsittning tog jag medvetet stigbygeln och sedan gjorde jag det vid varje uppsittning. Lade till ett par svängningar och han bara flöt in i ett skrittsteg och sedan i ett par till och när jag suttit av och på för att hela tiden avdramatisera allt och svängt lite hit och lite dit svängde jag runt honom på en liten volt. Tog en volt åt andra hållet vid nästa uppsittning. Sist tog jag en volt åt varje håll och tja ni tycker säkert att det låter mest tjatigt men wow vilken känsla. Första “riktiga” stegen på min ädle springare 🙂

Idag kom fortsättningen med sadeltvångsträningen. Jag sadlade honom uppe på stallplanen med sadel, mjuk fårskinspadd, den luftstoppade sadelgjorden och borttagna stigläder och stigbyglar. Jag spände på yttersta hålen och traskade sedan ned mot paddocken, stannade på vägen och spände ett hål och fortsatte, spände nere vid paddocken ett till hål och i paddocken traskade vi omkring ett halvt varv och spände sedan igen. När gjorden kändes lagom släppte jag honom och bad om lite action – han travade iväg och energierna kändes goda!?

Jag bad om lite mer fart för att eventuellt få ut honom någonting men det var liksom allt och ingenting – han galopperade så luftigt och fritt jag någonsin sett! Inte ett enda bocksprång eller ens i närheten av spändhet 🙂 Jihuu!

Nu gäller det bara att pussla en bit i taget för att se om det någonting som stör mer eller mindre och så kan han få trivas med sadel istället för att känna obehag. Det var en så otroligt härlig känsla av att se honom vara helt obesvärad av sadeln när han rörde sig och den låg även blixtstilla, säkert tack vare sadelgjorden – måste ha en sådan!!

Sedan passade jag på att fortsätta med lite uppsittningsträning, vilket gick såå fiint! Han stod helt still och jag kunde testa skutta och hoppa ett par gånger vid hans sida utan någon som helst reaktion. När jag kontrollerat det vi gått igenom förra gången och han var helt avslappnad rakt igenom satt jag upp, med huvudet aningens ställd fortfarande och denna gång åt vänster. Efter ett par upp- och avsittningar testade jag att från marken styra honom med olika tygeltag vilket också gick galant. Testa nödlösningar och snabba förändringar – allt tog han med ro *wow* :’)

Så testade jag att styra ett par steg uppsuttet, satt av och testade styra lite uppsuttet igen – helt klockrent! Jag satt av och kastade mig runt hans hals och gav han resten av moroten som jag givit honom av mellan de olika momenten.

Så, vad kan jag säga. Lagom härlig känsla att nästan vilja skritta iväg och bara njuta av att sitta på hans rygg – men jag lade noga band på mig för att inte bli för medtagen av känslan!

Duktiga duktiga Zebastian 😀