Zebastians blogg

I hagen trodde jag inte att det skulle finnas en suck av samspel med denna galenskapare, men där trodde jag tvärt om. Jag har faktiskt kunna befästa att han nu spårar på volten i skritt och trav – samt när han stannar och väntar på att jag ska ge honom beröm 🙂

I vänstervarvet funkar det helt klart bäst. När jag skulle ta högervarvet förstod han bara inte, tyckte jag. Så när jag började fundera över saken och upptäckte jag att jag förhöll mig aningens ologiskt i förhållande till honom med tanke på vad jag bad om, så ändrade jag på det och då funkade det lika bra i högervarvet. Duktig Zebastiano! Det finns någonting som lever där inne och inte bara gör allt per automatik.

Varför jag säger så är just för att allt han verkar göra går just per automatik.. Han kastar sig in i boxen, för att han vill ha mat. Han kastar sig i maten, för att han är hungrig. Han sliter ut höet ur hönätet just för att han MÅSTE HA MAT NUU! ..istället för att försöka känna in hur höet har fastnat.

Visst var Compadre också speciell och klumpig med hönätet i början och en gång. Men aldrig har han tagit sönder nätet, mer än när jag råkade knyta det på ett sätt som skar av det, men då var det ju inte hans fel. Sedan har jag “hållt lektioner i hönät-ätning” så han fått in tekniken och efter det går det kalasbra.

Zebastian har tagit sönder nätet på tre ställen redan och han har bara haft det i 2 månader (så länge som han varit hos mig). Aja, vi får se.. Kanske han lugnar sig med tiden?! :S

Nu var det så länge sedan jag skrev den här rubriken att jag helt glömt bort vad jag syftade på.. Ledsen för att uppdateringarna varit typ aldrig, men ibland räcker inte tid och ork till. Jag har ju redan berättat att jag haft med Zeb när jag tränat Compis och att jag givit honom lite extra tid efteråt på egen hand i paddocken.

Det som jag mer har pysslat med är att be honom att stanna hos mig samtidigt som jag smackar på honom. Han har någon fobi/rädsla för smackningar och tar det som att han ska fara och flyga till världens ände.. Jag å andra sidan vill använda smackningar åt att ge takt och befästa kommandon, lite bråkigt värre blir det då när vi uppfattar saker olika.
Bildtext: Voltträning i paddocken, duktig pojke som försöker (1 maj 2011)

Nåväl, han har nu kommit underfund med att det är ganska trevligt att vara lite närmare mig (dock är jag noga med avstånd eftersom han kickar rejält när han tappar humöret!?). Han får godsaker när han sköter sig, men får inte tigga – för tigga det gör han verkligen!
Bildtext: En liten irriterad Zebastian.. (1 maj 2011)

Så Zebastian går nu på volt runt mig i skritt och trav med rumpan hängande efter sig, dvs. att han slirar som bara attan men å andra sidan har han med all säkerhet inga problem att placera in den där rumpan in under sig istället, så därför gör jag ingen grej av det. Tänka sig att det tog ett och ett halvt pass för mig att få Zebastian att stanna vid mig och gå på volten och så tog det över ett halvår för Compadre – kanske någon misstänker att Compisen är aningens svårflirtad och Zeb ganska lättflirtad.

Men lika lättflirtad som Zebastian är, lika svårflirtad kan han vara. Man skulle kunna säg att han helt glömmer av flirt-biten och helt tappar humöret plötsligt. Han gör det han känner för, som är att sparka, pipa som en märr och springa med svansen över ryggen och huvudet i skyn i en framtung “snygg” trav 😉

Bildtext: Ett typiskt exempel på när humöret går ut över Compadre (1 maj 2011)

Jag kan inget annat än att slita spekulera om denna herre/pojke/barnrumpa. Vem är han egentligen!?

Äntligen kom vändningen, någonting – någon där inne sökte kontakt med mig – på riktigt!

Efter alla dessa dagar tillsammans med Zeb och Compadre i paddocken gick det plötsligt upp ett ljus för Zebmaestro 😉 Han sökte sig till mig istället för att irra runt i halv panik medan jag gjorde allt för att visa att han skulle komma till mig.

Antingen känner han sig pressad och flyr eller fjantar omkring..

Men nu var det en häst som sökte sig till mig, med kröken på nacken, luftig trav och uppmärksamma öron i min riktning – wow! Han blev riktigt snygg, inte alls sådär framtung och flamsig. Kanske blir det en hingstnacke av honom också en dag, hehe!

Så var det dags för en ny test hos Morgan (håranalys) – spännande! Med tanke på hans väldigt ohästliga beteende, upp & ned-gångar som han genomgår i sitt egna huvud helt utan påverkan av något eller någon annan hoppades jag innerligt på att det skulle visa hormonobalans så det fanns en chans att rätta till problemet.

När Morgan tittade honom i ögonen då han skulle verka hans hovar för ungefär en månad sedan såg han hormonobalans men ibland kan ögat ligga lite efter i vad det visar och så visar inte testen det. Ögats bilder ligger kvar ett tag och går bort med tiden, medan kroppen ändrar sig snabbare och man ser direkta bevis.

Ioförsig vet jag med mig att hormonobalans inte är någonting som bara hux flux kommer eller försvinner och har det funnits är sannolikheten minimal att den försvinner utan behandling.

Testen sade: “Obalans i hormoner och störning i tarmfloran”

Så, vad ska jag säga. Känns ju skönt att få en liten hjälp på vägen med hans “speciella” beteende. Det är nämligen så att han piper som ett sto gör och sparkar gärna rejält mot både människor och hästar. Han får ryck så han helt plötsligt kan springa mot Compadre med bakåtstrukna öron och jaga iväg honom med blottade tänder, helt utan anledning – om nu inte hästar kan tala med varandra och Compadre retar honom i tystnad 😉

Detta beteende är så motsägelsefullt eftersom han är väldigt nervös och har fått ett flertal sammanbrott när jag ber honom om saker och för att inte glömma när vi åkte till equiterapeuten.

Nu påbörjas behandlingen, andra månaden. Sedan hoppas jag på att det är bra med lilla pojken så vi kan börja med lite mer “inför ridning”-träning. Lite oroande att hans mage fortfarande mår så dåligt i balansen när han ändå blivit behandlad i en månad. Å andra sidan är det positivt att så mycket kan behandlas hos honom som lär vara botten till att han strulat hos alla sina förra ägare.

En dag gjorde jag en chansning och lät Zebastian vara med i paddocken tillsammans med mig och Compadre när vi tränade lite från marken. Från början sprang han direkt till ett hörn och förhöll sig där större delen av passet, ätandes, luktandes och med intresse för allt annat än mig och Compadre.

När jag kände mig nöjd med Compadre tog jag in honom i stallet och fortsatte istället med Zebastian. Det tog då flera minuter för mig att få kontakt med honom. Han tog minsta vink som fösande och på sjugofemöres-vändningar tog hans sig från ena sidan av paddocken till den andra. Högt huvud, yvig och med svansen i vädret som en arab..
Bildtext: Zeb beredd på att dra, Compadre suckar högt typ 😉 (24 april 2011)
Bildtext: En av hans “fina” 25-öres-vändningar (24 april 2011)
Bildtext: Compadre väntar duktigt medan Zeb tänker om (24 april 2011)
Bildtext: Hög flack form, då ändå detta är lägre än vanligt (25 april 2011)
Bildtext: Kontakt och uppmärksamhetövning, hur tror ni det går? hehe (25 april 2011)
Bildtext: Lite mer avslappnad, men tyvärr väldigt framtung då.. (25 april 2011)

Jag vet faktiskt inte om han förstår att jag försöker få kontakt med honom vid dessa tillfällen eller om han bara springer runt på måfå.

Forsättning följer..