Zebastians blogg

Tänkte ta en dag i paddocken tillsammans med Zeb då han suktat efter min uppmärksamhet nu ett tag. Det skulle bli lite upprepning av inkallning, varvbyta och spåra på volten m.m.

Först började jag med lite “vanlig” trickträning och jag försöker få Zeb att söka spöet/förlängda armen nedåt och kunna placera honom där, samt inför buga och ligg. Men han var mer sugen på att äta upp spöet så istället lade jag det på marken och lät honom plocka upp det 😉 Han tyckte det var kanonkul så han tog och plockade upp det massor av gånger innan vi började med lite mer seriös träning, hehe!

På volten sedan gick han som en klocka, självständig och uppmärksam. Inte en enda gång kickade han mot mig utan gick där med ett vinklat öra och formade sig så som jag bad honom 🙂 Härligt!

Från början arbetade vi i vänstervarvet för att befästa en sak i taget och för att han har lättare för det varvet. Vi satte varvbyten och förstora och förminska volterna klockrent.

När jag sedan skulle byta varv gick det inte lika bra. Jag vet inte vad som hände men helt plötligt kom “den gamla Zebastian” fram och han kråmade sig, kastade sig större och större tills han tillslut såklart vek av bort från mig..

Sedan var det kört. Förtrollningen var bruten och kontakten fanns inte längre mellan oss 🙁 Han tog minsta vink som en hälsning åt helvetet så vad jag än gjorde eller inte gjorde tog han det som fösande och for iväg i full fart.

Hela tiden bad jag honom om att komma till mig som var precis det jag bett om när det slog slint för honom, men för gäves. Sjukt skumt att han kan vända så blixtsnabbt!

Jag lade på ett lite större energi-tryck för att han skulle förstå att jag talade med honom och jag försökte tala med honom samtidigt. Jag blev inte förvånad, bara än mer förfärad när han som han brukar laddade mot staketet och sedan började göra sina kast från sida till sida.. Sista spurten han tog åt staketet var galen och obalanserad och mitt i ett galoppsprång beslutade han sig för att hoppa över!!! ..och över kom han med med nöd och näppe, ett under att han inte knäckte staketet.

Som tur var stack han direkt upp i grannhagen till han och Compadres hage och så kunde jag stänga om honom och fortsätta där. Kul läge, på tok för stort för att orka argumentera med en skogstokig häst :/

Tur i oturen så vände något i honom, jag vet inte om han själv blev chockad över vad han tagit sig till och efter en vända i full galopp runt i hagen vände han mot mig och förstod precis vad jag menade helt utan några oförutsägbara ryck. Jag hade gett mig sjutton (i mitt eget huvud) att denna gången aldrig ge mig med denna häst. Alla dessa omtumlande psykanfall jag aldrig varit med om att en häst upprepar hela tiden!? Men som sagt, jag behövde inte anstränga mitt tålamod eftersom han nu var helt med på noterna igen.

Jag kunde till och med leda tillbaka honom in i rätt hage med handen under hakan på honom, dock var jag skeptisk och var beredd på att han skulle slita huvudet ur handen på mig så han kom lös – men det gjorde han som sagt inte idag 🙂

Knäpphäst – vanligt uttryck för Zeb, men såå härligt att det vände tillbaka snabbt idag!

Bildtext: Zebastian i solnedgång (foto: Fredrik Jergefelt, 20 maj 2011)

Vi har haft ett stort engagemang i hagen de senaste dagarna och Zebastian har varit väldigt avis och utanför när jag och Compadre tränat på vårt.

Jag beslutade för att göra lite “bus” med Zeb eftersom han inte verkar villig att följa spöet i en buga utan mest tramsar omkring – och precis som jag berättat innan så fortsätter han med sina språng hit och dit.

Jag lärde honom stegra på 2 minuter och kommandot blev så gott som befäst. Så vad är tanken med detta då? Jo, att lära in ett beteende för att sedan kunna kontrollera det. Mycket riktigt så blev min plan som jag tänkt så nu stegrar han inte gärna och inte heller sparkar han omkring lika mycket. Istället lullar han omkring och undrar lite vad det är som händer 😉

Vi passade på att fota medan han fortfarande tyckte det var kul och det blev ju minst sagt en maffig bild på honom i solen och allt. Även denna bilden är tagen av Fredrik.

Idag när jag kom ut i hagen för att hälsa på pållarna gav Compadre mig “the evil eye” och vek undan. Zebastian stod kvar och betade, när jag kom fram var han sådär entusiastisk..

Jag testade att fortsätta med kommandot inför bugning men denna gånget med ett spö, så jag ska slippa visa med handen. Jag upprepade ett par gånger men helt utan att få igång hans hjärnverksamhet.

Tillslut när jag ökade intensiteten gav han upp och vände sig undan. Jag bad honom då att gå och iväg bar det – såklart med en bakut (tack för den!)

Det är slut för honom med träning i hagen. Det ska vara paddocken där han får lite mer “inramning” och seriöst engagemang, för just när han blir sådan går det bara utför. Nonchig..

Suck!

Idag fick jag lov, av mig själv, att bli arg på honom. Dumheter och slita sönder och hetsäta i sitt hönät och kasta sig på Compadre och alla andra som råkar stå i hans väg för hans liv är så högt värderat – skitsnack och skituppförande rent ut sagt! Nu blev jag arg, för det fick faktiskt räcka. Bara de att Compadre är helt uppbiten på hela sin kropp och jag VET att han ALDRIG skulle göra någonting mot Zebastian just för att han är så konflikträdd..

Så, lite sura miner utagerade.. Så kan det bli ibland och så får det bli ibland när man givit någon flera chanser och bara får skit tillbaka.

Dagarna går och Zebastian kastar sig in i sin box, hetssliter i hönätet, kommer på sig själv med att gå för nära och skuttar till för att sedan glömma bort sig och komma på sig igen.. Han länns avtrubbad, trots att jag försöker ge honom tid, ge honom uppmärksamhet, kärlek, allt det jag vet att jag kan ge en häst och nå en häst med. Har han helt skärmat av sin omgivning och lever i någon slags trans. Kanske är det tvärt om än vad jag trott. Han kanske levde ut allt där han växte upp och sedan gick in i någon slags trans när han fick flytta!? Vem vet, inte jag..

Det finns en PÅ och en AV-knapp på Zeb. Det är när dagarna rullar på och man bara lever (eller inte lever, det beror på hur man ser det) och då är det AV-läge. Sedan finns PÅ-läget och det är när man ber honom om någonting och han får panik. Antingen är det panik som utageras mot andra, eller inom sig med dunkande hjärta och skakande kropp. Iof. skulle jag vilja säga att det inte är en PÅ-knapp utan en PÅ-AV-knapp, han är på men ändå av..

En dag ska jag finna den där PÅ-knappen! Har snuddat vid den ibland, men en dag är det PÅ-knapp utan att falla tillbaka 😉

Jag förstår mig inte på vad som rör sig i skallen på dig kära du.. Du är så osäker och rädd att du blir labil i hela ditt beteende och uttryckssätt, sedan vänder allt tvärt och du blir hänsynslös och farlig utan att ta någon som helst hänsyn till någon annan än dig själv. Varför gör du såhär!?

Idag när jag tog in honom från hagen tillsammans med Compadre som alltid kastade han sig förbi mig, bakom min rygg in i boxen för att han vet att han ska vänta. Så fort han har gjort fel blir han livrädd, fullt medveten om att han verkligen gjort fel, men andra dagar kan han istället förvandlas till en stor uppblåst skit i sparka omkring sig för att han typ verkar tycka att det ska gå ut över någon annan för att han själv klantar sig. Hur långt kan en häst tänka!?

Galenskap..

Mail i inkorgen – från Zebastians uppfödare! Wow, vad kul och spännande 🙂 Jag vet inte hur men hon har funnit min blogg och läst den och nu vill hon gärna ringas och tala om lilla bastian.

Hon skickade några bilder från när han var föl, unghäst och när de red in honom, samt på hans mamma och syster – så himla kul att se!

Tja, så mycket mer vet jag inte. Vi skulle höras snart så jag återkommer 🙂

Vilken känsla, han kommer till mig i hagen – före Compadre, han vill synas och visa mig vad han kan göra. Positiv och sådär balanserad som jag knappt trodde att han kunde bli.

Han går lugnare och lugnare in i boxen, accepterar att gå bakom och lyssna sidvärtes. Jag kan ge honom tillrättavisningar utan att det tar hus i helvete och tja -kanske är vi på väg att lära känna den riktiga Zebastian 🙂

(Hoppas att hormonbalanseringen gör sitt, hehe!)

Bildtext: Queens Candela (7 juli 2008) och Zebastian (25 april 2011)

Aldrig trodde jag väl att jag på något vis skulle föras samman med det förflutna, men än en gång gjorde livet ett val åt mig i en viss riktning. Zebastians förra ägare och jag kom i kontakt på ett bananskal och vi båda sade att det var ödet som förde oss samman vid precis rätt tidpunkt. När jag såg Zebastian var det någonting speciellt som jag föll för, kan inte säga vad men någonting mitt i allt som hände..

När han kom hem till oss tycktes jag hela tiden se saker som liknade en annan häst, men jag kunde inte säga om det var en kändis-häst, en häst som jag sett någonstans eller vad annars!? En dag gick det upp för mig 🙂

Queens Candela, härliga “Candii” som jag hjälpte en tjej med. Ingenting direkt som var positivt dock för de såg lika “knasiga” ut båda två. De där vakna ögoen och den lilla knölen vid nacken som grimman alltid glider ned från. Skiftningarna i pälsen, speciellt mellan sommar- och vinterpäls.

Jag bjöd ut Martina som haft Candela och hon kunde inte annat än alla hålla med mig. Liknande drag i utseendet och det galna i personligheten, från filbunke och fokus till galenskap och vansinnesryck.

Helt plötsligt frågar Martina “Men, är han inte efter Zeb då?” och helt plötsligt gick det upp för mig att jag ju vetat hela tiden. Zebastian är efter Zeb och självklart är ju Candela det också – de är ju för sjutton halvsyskon!! *wow*

Så där stod vi med halvfåniga miner och insåg just att jag köpt den häst jag själv beskrivit som min drömhäst. Candela med längre ben 😉

Så himla läckert tycker jag!