Zebastians blogg

Just det ja, det har jag helt glömt att berätta!! Vi var iväg på Akademisk Ridkonst-kurs för Elise Nilsson tillsammans med Compadre förra gången. Z skötte sig kanonfint, men han är verkligen såå “koncentrationssvårigheteeer” och ska pilla på allt och alla hela tiden. Men han stod tålmodigt både i transporten och i boxen på Vaggerydstravet, samt i ridhuset när de andra tränade.

Dessutom tog jag ett första pass med honom från marken för Elise, som blev ett helt första pass, när jag bara tänkte göra en liten sväng innan jag satt upp på Compadre. Det var nyttitgt och lärorikt 🙂

Zebastian var så nöjd och lycklig!

Här är en liten video på hur duktigt mina två pojkar gick på transporten. Det är första gången jag lastar dem tillsammans på egen hand <3

Äntligen har vi kommit så långt att det är dags för sadelköp till Z 🙂

Vi har testat fram att Albion Legend K2 W dressyrsadel är vad som passar honom bäst och han trivdes med den på ryggen. Bock och hopp finns fortfarande i honom, vilket jag vet eftersom jag brukar släppa honom med sadeln på och låta honom bocka av sig. Han har dock ändrat sig massor för innan var han stel och spänd, struttig i skutten. Nu är han en riktig rodeohäst med fina runda bocksprång (fina så länge jag slipper känna dem, hehe!)

Men som sagt så har jag ridit honom ett par dagar med sadel och utan, skritt och trav, hit och dit, höger och vänster. Det är fortfarande lite spänningar kvar i vänstervarvet men vi har ändå kommit igenom allt varje gång.

Dessutom har jag kombinerat ett nova-bett (gummi) med bettlöst i remontnosgrimman så kan vänjer sig vid både bett och bettlöst, jag vill definitivt inte chansa på att han blir “döv” för det bettlösa, vilket han nästan har tendens att bli då han vill lägga sig i handen. Självklart får han inte det, men ändå känns han mer bekväm med ett litet litet stöd så han känner var jag är. Har inte upplevt det med någon annan häst, men alla är de ju olika.

Idag gjorde jag en riktigt FREESTYLE när jag suttit inne och tråkat med massa pappersarbete hade jag en riktigt bra känsla, trots att det blåste lite höstigt ute.. så jag tog Zeb och satt upp barbacka med ett fleecetäcke som lite “anti-glid” och sedan traskade vi ut i skogen!

Det är andra gången som jag sitter på honom i skogen, varav det var tillsammans med min syster som sällskap från backen förra gången och så satt jag av en bit in i skogen och gick hem.

Idag var han hur cool som helst. Självklart var allt nytt och när buskar eller dylikt gick emot honom eller mitt ben ryckte han till lite, men mindre och mindre för varje gång, för att tillslut inte bry sig något.

Ett par ryck och skutt kom, men hur lugna och fina som helst. Han har blivit så grundtrygg med ryttare (mig) på sig nu så han reagerar ingenting alls för skänkeln, ingenting vid uppsittning utan det han ibland glömmer bort och kan haja till för är att han sitter på honom. Han blir så uppe i det hand går och tänker på att han blir förvånad om jag gör något ibland 😉

Duktig pojke!

Annars har jag fortsatt som vanligt med honom, ridit sporadiskt så ingenting blir rutiner utan att han verkligen accepterar det vilken dag som helst, även om han har riditis flera dagar eller bara stått i hagen.

Jämnare och jämnare, tryggare och tryggare!

Dessutom har han byggt sig så himla fin nu i kroppen att jag blir riktigt rörd. Med Morgan Strålmans behandling och min hantering och träning har han verkligen blivit ett fint typexempel på hur en häst ska se ut i kroppen <3

Varför stanna när man fått full rulle på kärran??!!
Bildtext: Favorit-gångarten galopp? (25 juli 2012)

Så verkar Zeb resonera för tillfället och undan går det i svängarna, det ska ni veta.. Ena sekunden är han en ängel, sådär utvecklande och inkännande, för att sedan vända tvärt och förvandlas till ett stort monster.. eller ska jag hellre kalla honom “en springande hamster i ett hamsterhjul” – för han tappar helt vett och förstånd, irrar runt som en stucken höna och går omöjligen att få kontakt med.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Han ska inte tränas löst, i en större inhägnad för han pallar inte det. Jag trodde verkligen inte att det skulle komma såhär stora bakslag, men de är till för att komma, det vet jag ju, men det känns alltid tungt.

Bildtext: Fina pojken (25 juli 2012)

Massor glädjs jag dock i hur underbart duktig han är från ryggen nu och har varit varje
gång med hur stora framsteg som helst – man får inte klaga!

Bildtext: Ovanligt skeptisk pojk idag (25 juli 2012)

Zebastian för sjutton! Lilla stora underbara knasboll 😀

Nu har jag tagit mod till mig och börjat plocka in honom mellan hjälperna lite mer på allvar. Än så länge är det bara skrittarbete med något inslag av trav för att testa av läget.

Något som jag märkt är att han trampar på med “fejk”-övertramp eftersom han är så låst på framdelen att man luras av att han går under sig extra mycket. Idag kom vi bort från detta massor och jag ser fram mot att spela in när vi travar nu och jämföra flytet och lyftet i bröstkorgen 🙂

Dessutom introducerar vi, denna gången på allvar och på riktigt, inte bara fin, smått, försiktigt.. – for real! Vänster yttertygel och vänster innertygel, höger yttertygel och höger innertygel, tillsammans med höger ytterskänkel och höger innerskänkel, samt vänster ytterskänkel och vänstre innerskänkel – några detaljer att installera i en stor muskelknuta även kallad Zebastian 😉

Men helst seriöst så börjar det hända grejer. Helt plöstligt ser jag fram mot en kontinuitet i ridträningen, för nu är grunden redan befäst – vilket i snitt har varit max ett träningspass per månad, ibland med tätare intervaller, men då med flera månders uppehåll och ibland som sagt mer sällan.

Ska bli himla spännande att se vart vi tag vägen, ekipaget, nu när saker och ting faktiskt börjar ta form. Dock är det en lång väg kvar, ska påminnas. Skritt, trav och galopp ska sitta felfritt i paddocken, barbacka, samt skolorna i ialla fall skritt och trav. Sedan är det samma visa med sadel på, och sedan är det dags att börja ge sig ut i skogen.. *pust*

Vi får se hur väl jag håller schemat, men jag tror ändå att det blir (ungefär) så 🙂

En extra smaskig detalj som ska tilläggas var att idag var han och jag osams från marken och han stimmade runt som ett psychoo. Vilket jag tog mod till mig och såklart samtidigt förnuftet till fånga och SATT UPP, trots en varm och anfådd galning vid min sida. Han blev cool så fort jag kom upp på ryggen ??!! 😀

Sedan kom vi i lite småkonflikter mot alla hjälper och muskler som vi löste fint, med lite små spänningar men inga kast eller överextrema saker. Jag kom till och med på att jag råkade glömma av mig några gånger och småkicka lite med underskänkeln, dvs. hälen, i sidan på honom, främst som ytterskänkel – vilket han haft svårast för dessutom, både små ihärdiga skänklar och yttersidan där han inte ser.

Tro att jag lyser som en sol. Känner att det i mitt hjärta är så rätt att han fått gå och smälta in allt och förstå, samt markträna istället för att stressa och pressa på att sitta upp. Nu är han mogen och redo, samt kan ta korrektur och mer noggran inramning dessutom!

Vanliga människor tränar som vanligt, ovanliga människor tränar ovanligt.. eller? 😉

Jag vet iaf. att jag inte vill ha mönster som man följer, rutiner som allt hänger på eller att “vänja” istället för acceptera. Med Zebastian i synnerhet har jag verkligen fått utöva (eller inte utöva, hehe) precis detta eftersom vi tränar uppsuttet bara någon gång i månaden. Ibland blir det såklart fler dagar men ofta blir det någon gång här och där för att se var vi har varandra. Alla gånger är vi på samma ställe där vi slutade!

De senaste gångerna som jag suttit på honom i paddocken har det varit mycket bearbetning som jag inte märkt så pass hos honom innan, medan dagens pass var som en dröm – i ren enkelhet!

Han reagerade inte en sekund på skänkeln, mer än att rikta bak örat och lyssna som han såklart alltid gör för att försöka göra det jag ber honom om. Sedan trallade vi runt i regndugget medan de andra två pojkarna var inne i stallet.

Idag var en sådan bra dag att jag inte kunde låta bli att höja ribban lite, det var sååå länge sedan – som jag fick det alltså, Zebastian utsätter alltid oss för en höjd ribba men det är sällan jag får bestämma inriktning på träningarna.

Såå.. vi travade i ett ganska normalt travtempo i högervarvet 🙂 Formade i innersidan och tillslut slappna han även av i yttersidan så inte rumpan for ut sådär i en liten muskelspänning.

Ps. Ska tillägga att jag tränade honom i lite nytt från marken häromdagen, fritt. Då fick jag ta in honom i en mindre inhägnad eftersom han lätt fjantar omkring och fånar sig. Detta gav honom jättefint engagemang som gjorde att vi bara på några minuter nu kan stanna på volten (som innan) och dessutom backa, halvhalts-tanke hade jag med detta.

Samma dag gjorde jag detta med Compadre och tänk att Zebastian är så mycket snabbare på att hitta rätt (när han väl lyssnar) så tänk om han bara kunde bli lite mindre “myror i brallan” så skulle vi kunna briljera 😉 Ds.

Zebastian-träning idag, efter uppsittning i stallet häromdagen som gick superbra, och idag visade han verkligen sina problem. Han är hur cool som helst i stallet, inte en tendens att vara spänd eller rädd för skänklarna.

I paddocken var det en annan femma! Förra paddockpasset i kombination med förrförra paddockpasset blev det och han sköt rygg något extremt och låste sig i bogpartiet.

Jag försök…te hela tiden flytta honom och explosiviteten fick jag smakprov på när han rycker till mellan muskelspänningarna.

Han skuttar halvsteg och låser sig uppåt mot handen i småstegringar, vilket är framsteg eftersom det inte är kast, hopp och bock som alla andra talat om 🙂

Fick även smak på sadeltvången idag, utan sadel, alltså mot mina skänklar när jag håller om honom. Luften liksom går ur honom samtidigt som han blåser upp sig och detta är en viktig bearbetningsprocess i hans liv.

Mer och mer pusslar vi ihop allt, tillsammans med LÅNGA viloperioder så ingenting blir rutiner – eftersom han är en rutinhäst vill jag vara helt säker på att han tar in allt med kvalitet och inte kvantitet.

Rider du varje dag fungerar ofta allt som det ska, i sin ordning, men om du ställer av din häst och testar igen brukar det inte längre vara lika enkelt. Det är därför mina hästar aldrig får infinna sig i någon kontinuitet förrän jag är säker på att det inte blir en rutin, ett invant mönster, utan varje dag av samma livskvalitet ♥

Senaste uppdatering om Zebastian är att han går och vilar kropp och knopp i hagen. Vi försöker få in “vardagsrutiner” utan att det blir rutiner..

De senaste gångerna som jag suttit på honom har allt gått som en dans och eftersom jag gör längre uppehåll med träningen, för att se hur väl han bearbetat det (istället för att rutinmässigt vänja sig..) så har han varit där vi slutat.

Näst senaste gången jag satt på honom red jag ut barbacka i hagen vid huset och han blev oroad över situationen men höll sig fint i skinnet. Som sagt, så försöker jag få ordning på “en vanlig vardag” med spontaniteter utan att hans värld rasar samman..

Den absolut senaste gången var omtumlande men otroligt intressant! Han kom in i massor av gamla trauman och vi lyckades bearbeta en hel del med skänkeln i öppnor och sluta när vi var i paddocken. Allt var i skritt och gick väldigt lugnt till men i Zebs kropp och knopp var det tufft.. Han självsvettades så som han gjort senast för flera månader sedan vid vissa tillfällen från marken så under det lilla fleecetäcket var han helt plaskblöt.

Mental låsning blev fysisk låsning i nacken och jag fick “väcka honom” för att få ut honom ur sin bubbla när han på ett fullkomligen sjukt vis blåste upp sin mun (som om han hade fullt av luft i kinderna) och trutade med läpparna, samtidigt som han låste min hand i det bettlösa huvudlaget. Detta var när jag försökte ställa honom åt höger.

När vi väl kom igenom detta, efter en mycket traumatisk känslomässig stund, började han slicka och tugga, frusta och komma ned på jorden med sin kropp.

Avsittning och massor av beröm! Sjukt obehaglig men underbart förlösande känsla över detta tänkta okomplicerade lilla pass.

Rent fysiskt, när jag ser på Zebastians kropp är det en invärtes resa han går igenom, steg för steg, för varje dag som går.. och han har börjat omforma sig så han har fått nacke och mer välformad kroppsform. Hans knotiga fullblodslinjer rundas mer och mer för varje dag. Längtar till den dagen då vi kommer igång på riktigt, för att se hur han blir i sin kropp med “riktig träning” och inte bara grundomformning 🙂