Zebastians blogg

Nu kommer ni nog tro att jag blivit skogstokig, men lugn bara lugn jag är frisk och tänker klart 😉

Igår satt Fredrik på Zebastian igen, men denna gången utanför stallet, barbacka och skrittade runt på stallplanen med endast mig lätt korrigerande från marken i lina.

Kanske det finns hopp för lille stresspojken som var lugn som en filbunke. Fredrik kunde styra (med sin nybörjarbalans, hehe!) med både tyglar och även lägga till mjuk skänkel, samt korrigerande skänkel och tygel – allt gick såå bra ♥

..och jag var mycket noga med allt, samt känna in läget eftersom Fredrik bara suttit på en häst några gånger. Men han har varit med mig så mycket från marken och sett, tagit in och förstått mitt tankesätt så därför känns det FAKTISKT bra att sätta upp honom på Zebastian, speciellt eftersom han är så lugn och ovanligt balanserad!

Jag han gärna sitta på Zebastian själv, så jag slänger inte upp andra för att offra dem 😉 Men eftersom jag vet hur jobbigt han har haft det med ryttare så vill jag finnas för honom på marken. Skulle jag sitta upp har jag ingen på marken, utan då sitter jag hellre själv och löser det, vilket inte skulle kännas rättvist mot Zeb.

Jag känner mig ganska säker på att han känner något hat mot sadeln eftersom allt har gått så himla bra sedan jag skippade den. Uppsittningarna från pall, kravlandes upp kan max ge en reaktion på att ta upp huvudet och/eller gå ett steg för att sedan kunna korrigera det. Med sadeln känns allt så “farligt”!

Får se hur jag gör framöver, avslöjar inget i förväg utan kommer med små överraskningar till er såhär istället 😀

Har nu suttit på Zeb flera gånger i stallet och korrigerat honom likadant från marken som jag nu även gör från ryggen 🙂 Hjärtat slår lite hårdare lite ibland kan jag känna, men inte alls så som det gjorde första gången – då riktigt bankade det i bröstkorgen!

Han var lite trajsig idag, mer än vanligt, så jag väntade nästan på att han skulle få nog av mig när jag hela tiden fick påminna honom om att lyssna och vara närvarande, men han var verkligen så duktig. Att lyfta ett framben utan att tippa framåt eller spänna sig bakåt är ingen lätt konst om man heter Zebastian. Samma sak som vi tränar på från marken, som inte heller alltid är helt lätt. Jag hade idag, innan jag satt upp, tränat på detta fast från högersidan och innan har jag bara gjort det från vänstersidan.

Zorros ägare, Elin, var ute och hälsade på så hon fick äran att sitta upp – lite testperson. Fredrik har ju suttit på honom och gått några steg men det var under väldigt kontrollerade former där han bara satt på honom lite som en docka..

Elin blev lite spänd eftersom hon kände sig nervös, så Zebastian svarade direkt med att bli lika spänd han (om inte mer spänd!) men när jag backat av honom ett halvt steg, åter in i ramen slappnade de av tillsammans. Det var intressant att se hans reaktion med någon som hade lite nerver och hur han svarade på att jag direkt sade till honom – han tog det precis som jag ville, tryggt och tillitsfullt.

Zebastian fick ett par godisar av Elin från ryggen och sedan traskade vi några varv runt tunnan i mitten av stallet. Jätteduktiga var de! Han har svårt att lyssna riktigt i det bettlösa, och skulle jag ha bett är jag rädd att stressa upp honom i onödan, men eftersom jag kunde korrigera från marken funkade det fint ändå.

Vilken grej, att börja diskutera saker med Zebastian uppsuttet. Det kunde jag inte tro att jag skulle få för mig om jag frågat mig själv det igår 😉

Det kändes rätt när jag tog in honom från hagen, för trots att han var lite skrikig mot de andra hästarna så var han “med”. Jag testade att lyfta fötter, som jag gjort det senaste träningspasset genom att peta på respektive ben och det gick hur fint som helst även idag. Han tog en tillrättavisning när han tappade fokus och blev trygg direkt utan att få panik över att han gjorde fel. Istället blev han spänd och flyttade sig ett par steg för att sedan gå in i ramen igen och känna sig lugn och bekväm – perfekt!

Det önskvärda beteende jag söker är att hästen håller sig i ramen och försöker ta kontakt med mig för att den känner sig trygg med det. Desto tryggare hästen blir desto mindre behöver den min trygghet och skapar istället sin egen trygga zon och blir säkrare i sig själv 🙂

Nu när han söker mer och mer kontakt, vare sig han har flippat eller varit trygg, så känns det såå stort för mig OCH HONOM (såklart!) när han vågar lita på en människa. Jag får känslan av att han innan velat vara till lags men inte klarat av det när han haft så mycket i sig som bara måste komma ut. Alla stackars människor har blivit väldigt hjälplösa.. och så har han andra gånger inte fått en syl i vädret och genom att bli kuvad – blivit tystad.. lilla pojken! Inte lätt när vissa velat väl men ändå har det fungerat och andra varit så övertygade om att lösa det så att de tar till alla medel. Internet är bra när man söker svar och mycket har jag själv kunnat forska i och se tydliga samband. Min tanke är att med kärlek räta ut alla frågetecken kring denna hästs liv för alla som varit i kontakt med honom och kämpat för hans skull.

Att jag inte slutar att både förundras och förvånas över varje hästs tydliga signaler, berättelser, samband mellan cellminne, musklerminne och mentalitet!? Men jag blir hela tiden så positivt överraskad över att jag ser detta mönster allt tydligare och hela min världsbild av hästens som individ går från klarhet till klarhet vilket varje gång känns så underbart 🙂

Hästarna bekräftar hela tiden att jag är på rätt spår, men Zebastian har varit den som har skiljt sig från massan. Han lär vara den häst som ska få mig att våga tro på mig själv även om saker inte verkar självklara direkt.

Min tanke var vid senaste träningstillfället att börja tricksa med Zebastian eftersom jag vill kunna stimulera hans hjärna mer så jag kan nå honom i ridningen mer sedan och få bort honom från “maskin-hästen” vilket han så ofta känns som. När jag kommunicerar får han panik över att behöva tänka och agera och tja, lite som en maskin som går på högvarv och får kortslutning.

Jag försökte även minnas varför jag valt att inte trickträna honom när han haft sina “vilo/tänk-perioder” men fick påmind! Han fattar inte ens belöningstänket och antingen stänger han av och försvinner in i en annan värld eller så blir han orolig. När jag för några månder sedan började med honom lade jag det på hyllan just för att jag inte ville få någon negativ känsla förknippad med det.

Nu däremot testade jag av läget och det var annorlunda. Från början när jag petade lätt på hans vänster framben fattade han ingenting, sedan struntade han i vad jag gjorde, sedan tittade han på annat, sedan försvann han in i sin lilla Zebastian-värld och såklart så blev han sedan upprörd när jag pockade på hans uppmärksamhet och kämpade med att få ut honom ur sin lilla bubbla.

Skillnaden denna dag var att han kom ut ur bubblan och jag kunde dra värdefulla slutsatser, liknelser i beteenden och låsningar. Det är nämligen så att när jag satt på honom för några månader sedan ute i paddocken och han blev så oerhört spänd och låst och jag bara väntade på en explosion, som som tur var aldrig kom men ändå, så låste han sig på exakt samma vis. Nu när jag skulle “låsa upp honom” blev det liv i luckan, vilket säkerligen är samma beteende som urartar när folk har suttit på honom och han kastat sig.

När han kom ned på jorden igen var han helt slut i hjärnan men samtidigt såå PÅ jorden. Aldrig har jag sett en sådant förlösande uttryck på honom innan och inte heller har han förmedlat sådan tillfredsställese som nu. Jag upplever detta dagligen när jag arbetar med andra hästar men han skiljer sig som sagt mycket från mängden.

När jag testade att han skulle lyfta sitt högerben, det som utlöst allting(!), gjorde han det som om han aldrig gjort något annat – underbart! Wow 🙂

Han fick stå och mumsa lite hö en stund sedan och så testade jag lite senare att göra samma sak och precis som i slutet innan så funkade det helt perfekt- duktig älskling, det finns hopp om dig 😉

När tillridningsponnyn Zorro kom i måndags kväll var jag lite spänd på att se Zebastians reaktion eftersom han var så EXTREM i hagen mot de andra hästarna, hos förra ägarna. Dock vet jag att hans kompis var en skimmelponny, men jag tyckte inte att han var så värst trevlig mot någon i just hagen.

Jag tvekade på om jag skulle släppa in Compadre eller Zebastian till Zorran först. Antingen Compadre så de får bli kompisar innan “monstret” kommer till attack, eller avklara saken med Zeb först så han försvarar Compadre eller tar parti med honom!?

I sista sekund gick jag som vanligt på känslan och tog Zeb först, eftersom han skulle flippa mentalt annars och med stor sannolikhet falla tillbaka till sitt taskiga mönster.. och när jag kom till hagen och släppe in honom till lilleman var det hur coolt som helst hela tiden. Inte ett pip, inte ett naffs, inte ett skri eller ens en spark. De bara fann sig i allt direkt och sprang runt i hagen och checkade läget 🙂

Så himla stolt jag blev över Zebastian!! Visst hade de hälsat på varandra över boxkanten under natten men jag trodde verkligen att det skulle bli lite liv i luckan ändå.. och när jag släppte in Compadre efter en liten stund höll det sig lika lugnt. Det enda som märktes i annorlunda beteende var att Zebastian hela tiden gick emellan dem så de inte fick hälsa på varandra.

När det var matdags bytte de höhögar ibland, åt ur samma ibland, växlade runt, flyttade omkring, men helt lugnt med aningens osäkerhet från Zorros sida.

Veckan har sedan varit väldigt fin mellan de tre pojkarna och de enda sura minerna jag märkt av är när de ibland är i lösdriften tillsammans, men det har också lugnat sig mer och mer för varje dag. Det känns lite som att Zorro var så hetsig mot maten eftersom han inte är van vid att ha mat större delen av dygnet så då drogs liksom båda mina med i jargongen, som precis som jag sade lugnade sig efter ett par dagar.

Dessutom så har Zebastian fått en annan roll nu i gänget, och när jag säger gänget så menar jag i stallet, jag, Compadre, Zebastian och nu Zorro, för nu är Zorro nykomlingen som inte vet reglerna och så får Zeb stoltsera lite extra eftersom han kan bättre 😉 Söting, det märks verkligen hur gott det gör honom!

När jag tillrättavisar Compadre från andra sidan stallet kan ofta Zebastian ofta ta åt sig, lite som att han blir hackkycklingen, eller att han tar på sig rollen som det, ofta resulterar det i att han ger sig på Compadre i efterhand för att liksom ta ut sin ilska på honom och hacka lite tillbaka. När jag ger Zebastian tillrättavisning reagerar inte Compadre ett svatt, han vet precis.

Nu när jag givit Zorro tillrättavisning reagerade Zeb i början, men eftersom han såg hur Compadre inte brydde sig något alls så fick han även här en ny syn på världen 🙂

Det är verkligen en sådan stor skillnad på att vara en flock på en människa och en häst, två hästar och en människa, tre hästar och en människa osv. vilket ska bli så hiimla spännande desto mer vi blir här ute i skogen 😀