Zebastians blogg

Måndag kom och jag mötte Emma i stallet, som skulle följa med mig och Zeb till equiterapeuten som moraliskt stöd 🙂

Eftersom vi haft sådana mentala och fysiska upplåsningar hos Mia med Compadre hade jag förväntan i kroppen inför detta besöket men jag hade ingen aning om det skulle vara låsningar, muskelspänningar eller vad annars?!

Hämtade Zeb i hagen, där han redan gått i fyra timmar. Klockan var nu runt nio och de gick ut halv fem i morse – så himla skönt att de går ute så mycket! Sedan tog vi på transportskydden fram, struntade i bak för att inte uppröra honom, och gick mot transporten som stod redo på stallplanen.

Han gick på jättefint och allt annat än motsträvig, ändå vill jag inte kalla honom följsam för.. Han var spänd, rädd, ledsen, jag vet inte vad men han skakade som ett asplöv. Han gjorde det vi bad honom om men han var så nervös att vi inte visste var han skulle ta vägen, explodera eller bara finna sig i det?!

När vi lämnat honom i transporten och skulle stiga in i bilen för att åka skakade hela transporten – lilla gubben!! Jättesvårtolkad, men både jag och Emma led verkligen med honom. Så mycket känslor i sig som liksom bara inte kommer ut..

Väl framme gick utlastningen helt okej, dock var han genomsvett. Han hade även gnäggat när vi saktat in ibland, ah *hjärteskärande*

Vi ställde in honom i en box med ett tunt täcke och så fick han lugna ned sig lite innan vi skulle påbörja behandlingen. Mia, jag och Emma satte oss ned ett tag och hon log varmt mot oss när hon påpekade om att jag skaffat mig en “problemhäst” till :’)

Efter några minuter tog vi av honom täcket som dragit åt sig massor av svett, sedan ledde vi honom till rummet där Mia går igenom hästarna. Han var högrest, spänd och yvig. Mia gav honom tid och började ta lite på honom, känna igenom och se om han skulle märka att det inte var någon fara.

Minuterna gick men det blev aldrig lugnt, det som var så himla skrämmande var att han inte ens lugnade sig en smula. Zebastian var spänd som en fiolsträng och Mia sade att det var som att känna igenom en vägg, stenhårt! Hon kunde i vilket fall konstatera att han inte verkade ha några låsningar, men angående muskulaturen sade hon var omöjligt att uttala sig om.

Vi testade att gå tillbaka till boxen igen och så stod vi där och Mia försökte precis som hon gjort i rummet att få ned hans nacke och komma till någon slags avslappning, men icke! Kanske någon sekund här och där men absolut inte mer..

Hon hämtade en näve hö och sträckte fram till honom och med ett nafs var det borta. “Nehe, jaha, precis som jag misstänkte!”, sade hon sedan. Jag frågade vad hon menade?! Då sade hon att han inte ens äter, utan bara tuggar per automatik i fullständig hysteri. En spänd häst äter heller inte, men det gjorde han. Så vi kunde konstatera att hans instinkter inte ens är okej..!?

Pappret som vi fick med oss hem var inte någon vacker syn:

Mia hade ju inte kunnat känna igenom Zeb så lagom besviket kändes det 🙁 Men som jag alltid säger, och tror, är att allt sker av en anledning och så även detta.

Jag gick ut med Zeb och tränade honom lite mentalt i en liten hage. Det tog mig nästan en timme att ens få kontakt med honom, eller ens vända huvudet åt det hållet jag bad honom. Det var rådde total kaos/panik i den lilla hästens huvud och just här förstod jag vilken häst jag köpt! Precis som jag misstänkt skulle problem från marken precis som de kända från ryggen uppdagas och här stod vi. Totalt blockerad och om man får säga kocko-beng-beng liten stackare :'(

Vi lastade på honom, kom hem med en lika svettig häst. Sedan släppte vi ut honom i hagen och lika blockerad/borta i skallen var han att hantera här hemma. Han gjorde det han skulle men var mentalt splittrad..

Fortsättning följer typ – vilken utmaning! *pust

Idag när jag tog in Zeb från hagen tränade jag lite på samma inramning/gå bakom träning som jag gjorde igår på vägen till och från ridhuset. Han vill hela tiden gå om mig på högersidan, aldrig någonsin på vänstersidan, och även om jag säger till honom hela tiden eller då och då händer det gång på gång.

Han har egentligen inga problem att stå still vad jag kan märka eftersom han känns balanserad i kroppen. Det verkar även som han är mentalt balanserad (men jag tycker mig se någonting som han döljer) av lugnet i honom i allmänhet, förutom om han är själv inne då han gnäggar och stimmar en aning. Men som sagt, han känns inte framtung, fast ändå.. Ni märker nog hur kluven jag är 🙂

Jag tränade honom lite i boxen eftersom han är så “på” och tänkte att stå kvar med öppen boxdörr borde ju bli ett problem. Men icke! Han accepterade det jättefint, kanske någon annan tränat honom innan med det?

Han tar som sagt små tillrättavisningar med ro och gör då det man ber honom om. Men om man ökar intensiteten så blir han väldigt orolig och labil. Tar man det cool tar han det cool men å andra sidan upprepar han det han inte ska göra då hela tiden. Säger man till på skarpen blir det spänt men då lyssnar han.

Det känns som att det kommer bli pysselträning ett bra tag med denna pojke. Allt får som sagt ta sin tid och takten blir efter vad han känns redo för.

Imorgon är det dags för besök hos equiterapeuten Mia Johansson, därför lasttränade jag honom lite denna kväll för att se hur han reagerade på att gå på transporten efter 7-timmars-resan förra gången.

Han blev lite steppig och hög i formen. Han slet inte så mycket med huvudet mer än att han försökte kasta sig undan när vi stod vid transporten en gång. Han kastade sig alltså inte ut ur transporten, som de förra ägarna berättade att han kunde göra. Efter hans kast utanför tillrättavisade jag honom till mitt framför transporten och så gick han bara rakt på. Jag backade av halvvägs (hade nu helt öppet med mellanväggen åt sidan) sedan gick vi av lugnt och stilla för att gå på med mellanväggen på plats. Det gick hur fint som helst! Det enda som jag lade märke till var att han var väldigt “inne i sig själv” och nästan som små rycknigar, darrningar syntes.

Imorgon får vi se hur det går – spännanade med både lastning, åkning, avlastning och speciellt att se vad Mia säger om honom 🙂

Ihopsläpp
Jag kom ut till stallet på morgonkvisten för att släppa ihop mina två. Jag började med att gå ut med Zeb eftersom han är lite halv-okej att leda och sedan slank jag in med Compadre lite snabbt och smidigt och skuttade sedan åt sidan med kameran i högsta hugg.

De började med att nosa på varandra och sedan var det klart verkade det som. De gick omkring ganska nära varandra och ibland stannade de upp och hälsade på varandra igen. Lugna puckar 🙂

Efter några minuter hämtade jag frukosten/morgonhöet och tänkte att det nog skulle bli lite liv i luckan nu. Jag grundade detta både på att ha sett hur Compadre varit på en ranglåg valack, men han viker å andra sidan av när ett mer dominant sto kommer i vägen.

Zeb hade jag sett göra riktigt otrevliga utfall mot sina kompisar i hagen när vi träffade honom i Gävle och det jag egentligen var mest orolig för var att han skulle vara så pass labil/stökig att han skulle gå på Compadre som skulle komma till skada..

Jag lade högarna en bra bit från varandra och de åt lugnt och stillsamt ut var sin hög. När Compadre hade ätit upp sitt hö lunkade han fram till Zeb och kollade av lägen, om han kanske skulle kunna få smaka lite 😉 ..och tänk det fick han – så där stod mina två fina pojkar och åt ur samma höhög när de träffats för första gången för bara några minuter sedan. *glad*

Bildtext: Goingarna äter ihop direkt (21 mars 2011)

Det enda som hände var att tydliga Compadre började testa om Zeb skulle börja vackla om han sade att han skulle ha maten för sig själv, så han kröp sakta ihop med halvt bakåtstrukna öron och vände om lite halvt för att ge en snygg liten kick mot Zebastian. Detta var inte så populärt så på en 25-öring vände Zebastian tillbaka med ett tjut som lät som ett brunstigt sto och lade av en mycket rejälare spark tillbaka.

Compadre förstod vinkeln och intog åter låg profil och sedan funkade de ihop perfekt under halva dagen som jag ägnade med dem ute i hagen, mockade, pysslade och fixade 🙂

Första kommunikationsträningen (i Stall Stommens ridhus)
När jag åkt hem och fått lite mat i magen hämtade jag med Ida ut till stallet och vi beslutade oss för att ha ett första “träningspass” i kommunikation med Zeb.


Bildtext: Huvudet i skyn, hit och dit, bad om lugn, höll en sekund (22 mars 2011)

När vi gick mot ridhuset som ligger en bit bort var det väldigt mycket “diskussioner” om var ramen var. Zebastian drog åt höger, vänster, bakåt och åt någon sida igen. Jag fick vara väldigt bestämd mot honom eftersom det lite läskigt i hagen med allt tö så man sjönk väldigt djupt. Tillslut förstod han men det var efter väldigt mycket upprepande. Känns som han har lite svårt att förstå, eller acceptera eller bara ge sig ibland..!?

Bildtext: Varför gå på stigen när man kan springa runt överallt..!? (22 mars 2011)

Väl i ridhuset blev jag lite besviken eftersom det var väldigt lågt staket som även var öppet bakom och eftersom jag inte känner Zeb såg jag i min fantasi hur han skulle klippa det och bryta benen av sig..

Så jag höll honom i lina och tänkte att vi bara börjar som jag brukar göra med andras hästar som jag arbetar med. Jag tog ut honom på en volt och redan där uppkom ett problem. Han ville inte gå förbi ett hörn som det stod saker i. Jag visade honom ramen, visade honom vägen men hur mycket jag än gav honom frihet, lagom andrum och inramning så fanns det inte en chans i världen att han tänkte gå förbi. Han tryckte sig helt utan tanke mot mig och förstod inte över huvud taget att om han skulle plöja skulle jag koma till skada.

Jag fick även här markera väldigt tydligt mot honom så han inte skulle “glömma bort mig” när han var så uppe i sig själv. Väldigt obehagligt var det men jag tänkte att det skulle lugna ned sig, men det gjorde det inte.. Han kände sig pressad, trots att jag inte pressade. När han förstod att jag inte pressade honom tog han istället sig friheten och bara struntade i vad jag bad honom om. Tillslut fick jag bli sträng mot honom och be tydligare om att få förbi hörnet, men då fick han totalt frispel och sköt rumpan mot mig eller backade så snabbt han kunde.

När vi äntligen kom förbi problemet gick det sådär lugnt och stillsamt som jag väntat på. Jag låter inte hästen stressa förbi det obehagliga för då får man bar upprepa allt flera gånger och då är det bättre att vänta på det “rätta tillfället”.

Han hade svettats mycket och mentalt var han helt slut – av det lilla. Jag var chockad över hur stor sak det blev över någonting som verkligen inte var något att hetsa upp sig över. En häst med ett starkt talande förflutet!?
Bildtext: En skeptisk Zeb och en förklarande Bella (22 mars 2011)

När vi äntligen nått varandra på någon slags nivå släppte jag honom tros allt med noga uppsikt över honom och Ida vaktandes vid staketet. Så lät jag honom bara lunka omkring och känna sig fri. Sedan gick vi hemåt, tyvärr blev det också ett ganska stort projekt. Han förstod fortfarande inte skillnaden mellan att lyssna och LYSSNA. Han gjorde som jag sade men direkt igen struntade han i det. Jag upprepade och upprepade men ändå tog han det så lugnt och stillsamt att jag fick säga till på skarpen – IGEN – och så förstod han, iaf. en stund.

Speciell/udda känsla jag får av denna hästen. På ett sätt tycker jag synd om honom och på ett sätt blir jag irriterad. Han känns nästan arrogant, fast ändå så mjuk och kontaktsökande. Ändå söker han kontakt utan någon direkt tanke, mer som om han alltid gjort så. Samma sak när jag markererar, då lyssnar han väl, för att direkt inte lyssna eller förstå, som om det inte riktigt når fram till honom. Guldfiskminne som Ida sade, kunde man nästan tro!?

Jag skulle vilja säga att det rätta ordet är likgiltig! Han gör det han ska men egentligen så bryr han sig inte.. Lustig känsla, har faktiskt aldrig känt så för en häst förr?! Det blir spännande, kusligt att fortsätta med denna häst, som ju inte känns som min. Men enbart ett par dagar har gått och allt ska få smälta in på båda håll först.

Jag tänkte låta alla preparat få göra sitt först, sedan kommer vi till mental och fysisk träning. Tiden får göra sitt 🙂

Idag var en väldigt lugn dag för Zebastian eftersom jag var med Compadre hos equiterapeuten och sedan åkte vi direkt till nya stallet – Gummagården där Zeb redan stod.

Bildtext: Zebastian i hagen (21 mars 2011)

Avmaskning och möte med Compadre
När jag ställde in Compadre i boxen bredvid Zebastian stod de mest och pussades genom gallret. Det skulle passa bra för dem att få stå och bekanta sig med varandra eftersom Compadre skulle ta det lugnt resten av dagen efter besöket hos equiterapeuten och så passade jag på att avmaska Zeb. Han hade inte blivit avmaskad på iaf. det året som han varit hos sina förra ägare så därför tog jag det säkra före det osäkra och gjorde det nu så inte maskarna skulle smaska i sig alla preparat jag skulle ge honom 😉

När jag kom tillbaka till stallet på kvällen var det fortfarande lugna puckar. Nu skulle det bli lite spännande/nervöst att släppa ihop dem imorgon eftersom Compadre varit väldigt varierad mot andra hästar och Zeb var väldigt skarp som jag sett hos förra ägarna.

Båda hästarna är egentligen mjuka som bomull men har en fasad som kan kika igenom och det är frågan hur hårt de skulle gå mot varandra innan det balanserades. Lika bra att sluta spekulera, så får det visa sig imorgon 🙂

Eftersom vi kommit hem så himla sent inatt lät jag stallägaren släppa ut Zebastian idag, han skulle få gå i en hage bredvid de andra eftersom Compadre skulle komma och sällskapa med honom först imorgon.

Jag kom ut på förmiddagen och det hade gått bra, han hade varit lugn och ätit sin frukost. Nattamaten hade han bara pillat i.. säkert trött och förvirrad efter så lång resa.

När jag tog in honom från hagen var han överallt och lyssnade inte direkt på om jag bad honom att gå bakom mig. Jag brydde mig dock inte så mycket om detta eftersom vi inte känner varandra och jag vill låta honom tala för sig själv först, sedan kan jag rekomendera honom hur man uppför sig hos 😉

Håranalys
Som jag alltid gör med mina hästar lämnade jag in en hårtuss till Morgan som han skulle få analysera. Det är oerhört viktigt för mig att veta hur mina hästar mår både fysiskt (skelett, inre organ m.m.) och mentalt (dagsform, förflutet, personlighet osv.) så därför börjar jag alltid med att låta göra en håranalys på mina hästar, sedan besöka Mari Johansson (equiterapeut), verka/balansera hovarna och sedan när detta är genomkollat – då börjar jag det riktiga arbetet. Självklart börjar jag från början med kommunikation och lätt träning/balansering/bärighet men enbart lättare så alla förutsättningar finns med en hel och kry kropp 🙂

Håranalysen sade följande:

“Stressad i lever och njurar, magproblem och störd tarmflora, virus. Denna häst bör haft fångproblem. Reningsorganen fungerar dåligt så hästen är ganska full med skräp och magen är i dåligt skick.”

Alltså är det ett under att han inte haft varken kolik eller fång utan verkat vara helt kry. Dock lade jag märke till att pälsen står väldigt mycket upp och är ganska matt, samt att han har jättestora märken i mitten av alla fyra hovarna som tyder på allvarliga magproblem. Har även tänk på att han sjunker ihop när man borstar honom över ryggen och speciellt länden och korset, som även dessa är tecken på just obalans i mage och njurar.Bildtext: Här ser man ränderna på hovarna fram, samma är det bak.. (20 mars 2011)

Jag är så lyckligt lottad att ha Morgan i mitt liv som kan hjälpa mig och mina hästar. Utan honom hade jag inte haft en chans att veta allt detta och jag förstår att andra inte hört om det. Tack Morgan! – nu återstår rehabilitering i en månad och sedan en ny test.

Som tur var kunde Morgan komma redan samma dag och lämna preparaten eftersom han ändå skulle verka Zebastian. Han hade som vanligt med sig sin lilla lampa som han lyste med i ögonen och han såg samma saker som testet visade plus lite annat.

När han berättat om de stora sakerna han såg, frågade jag om det var någonting annat tex. på benen (eftersom jag vet att han opererats för lösa benbitar, men det har jag inte ens nämnt till Morgan). Han kikade i vänster öga och sade ingenting, sedan kikade han i höger och sade att det enda han kunde se var en liten sak på höger bakben – WOW 😀 – för Zebs förra ägare berättade just om att lösa benbiten opererats bort i höger bakknä!

Nog för att jag inte blir förvånad eftersom Morgan alltid lyckas hitta rätt med alla hästar. Men jag kan aldrig sluta att imponeras ändå 🙂
Bildtext: Morgan tittar i ögonen på Zebastian och berättar vad han ser (20 mars 2011)

Verkning
Innan det var dags för verkningen ville Morgan “känna in” Zebastian först. Jag tvekade en aning och varnade honom lite för att han kunde bli ganska yvig, men Morgan insisterade.

Han försökte få honom att slappna av, komma ned på jorden och inte kika på allt annat men det var ju lättare sagt än gjort med denna pålle. Han kastar gärna upp huvudet drastiskt och “glömmer liksom bort” att det finns andra än han själv att ta hänsyn till. Tillslut stod han med huvudet lite sänkt ett par sekunder (dock sade ögonen någonting helt annat, men vi nöjde oss med det..) verkningen kunde börja.

Tro att jag blev förvånad när jag såg ett litet monster som skuttade runt och flängde fram och tillbaka med Morgan kämpade tappert. I Gävle när vi hämtade honom stod han som ett ljus och lät hovslagaren både ta av skorna och banka bort lite av tån.

Bildtext: Framhovarna innan vi verkade dem (20 mars 2011)Bildtext: Bakhovarna innan vi verkade dem (20 mars 2011)

Bildtext: En ansträngd Morgan, en orolig Bella och en spänd Zeb (20 mars 2011)

Bildtext: Efter en tillsägelse stod Zeb bättre, dock skeptisk.. (20 mars 2011)

Bildtext: En hel del borttaget kan man lugnt säga (20 mars 2011)

Bildtext: Framhovisarna klara, dags för bak.. (20 mars 2011)

Bildtext: Sedan var det dags för bakhovarna, avbitartång behövdes (20 mars 2011)

Det blev ju lite skillnad till slut. En svettig Morgan, en ovan Zebastian och en lättad Isabella, hehe 😉 Nu återstår att se hur han reagerar på att gå barfota..
Bildtext: Före och efter på framhovarna (20 mars 2011)
Bildtext: Före och efter på bakhoven/arna, fotografen missade den andra.. (20 mars 2011)

Efter allt snack, matätande och inkännande åkte vi tillbaka till stallet. Plingade på hos ägarna och berättade att om de tyckte att allt kändes bra så skriver vi gärna papper direkt och tar med Zebastian hem – de höll med 😀

Jag bad om att de skulle ta in Zebastian och ha honom i stallet lite innan vi gjorde klart allt – det var självklart okej. Han var väldigt skrikig i stallet efter sina kompisar i hagen och han steppade runt lite. Vi tog in hans kompis så han skulle få säga hejdå och så gick vi in i huset för att göra lite affärer 😉
Bildtext: Birgitta tar in Zebastian från hagen (19 mars 2011)

Så vi satte oss med papper och ringde lite samtal angående försäkringar m.m. och efter några minuter fanns det på papper att han var min!! *glad*
Bildtext: Zebastian får av sig skorna (19 mars 2011)

Innan vi lastade Z bad jag fadern (hovslagare) att ta av skorna som varit på en längre tid och fixa till tårna lite. Det gjorde han och det kändes även skönare för Zebastian att stå barfota i transporten så inget skulle hända. Vi nöjde oss med framskydd eftersom vi inte var helt säkra på om bakskydden bara skulle uppröra honom och sedan var det dags..

Bildtext: Ena skon av inför bilfärden (19 mars 2011)

Bildtext: Fläta fläta svansen inför åkturen (19 mars 2011)

Jag tog det väldigt varligt i lastningen. Jag visste sedan innan att han varit lite strulig att lasta som Birgitta berättat. Han har gått på transporten men kastat sig/haft bråttom ut igen.

Jag märkte av tendenserna eftersom han var väldigt stor och yvig i sina rörelser. Minsta lilla tryck jag satte i grimman möttes av ett stort ryck så det kändes som armen skulle gå ur led. Han ville titta hit och titta dit men snart så kom vi förbi det helt okej och lastningen gick fint.

Sedan fick Emma ta över så stängde jag bakom istället, för säkerhetsskull – alltid lika petig, hehe 😉

Sedan sade vi hejdå till Birgitta och Josefine som också fick säga farväl till Zebastian en sista gång, *usch, klump i magen* det kändes hemskt att ta honom ifrån dem eftersom de verkligen gillade honom. Dock visste jag ju att han skulle få ett underbart hem hos oss, men jag vet hur jag själv skulle känna att lämna ifrån mig min häst..

Några gnägg, lite tramp och sedan stod han still i transporten nästan hela vägen. Med ett stopp så tog det hela SJU timmar hem från Gävle!!! Vi åkte runt halv fem och och kom hem till Gummagården i Nässjö kvart i tolv.. *pust*

Han var lite svett, eller om det var kondens, men som sagt lite intorkat blött i pälsen. Annars lugn (trött!) och helt okej med att komma in i sin nya box, sitt nya hem 🙂

Lördagen den 19 mars
Efter besöket hos den första hästen i Västerås var det med blandade känslor som vi satte oss i bilen mot Gävle. Jag hade varit så inställd på Zebastian eftersom han var yngre med framtiden framför sig, men hästen i Västerås var väldigt trevlig och glad. Vi försökte nollställa oss för att bli neutrala..

Efter de fyra timmarnas bilresa var nu 1, 5 timma riktigt sega och vi hade redan tankat en gång och nu fick vi stanna för att tanka igen. Bilen drack bensin som saft med transporten efter och minerna var allt lite sletna i bilen.

Väl i Gävle var vi åter igen på G, upprymda och nyfikna på Zebastian. Han stod i en hage med sina hästkompisar och hälsade gärna och mycket på oss när vi tillsammans med Birgitta (ägaren) och Josefine (dottern) stod utanför staketet och samtalade lite.

Eftersom Josefine brutit foten och Zebastian nu enbart gått som sällskapshäst kunde jag inte provrida eller se honom ridas. Sedan var det ju känt att det var just i ridningen som han inte fungerade så jag var fullt medveten om detta. Vi försökte få lite rörelse på hästarna i hagen så jag skulle få chansen att se honom röra sig lite och det var med stor galopp och rund, luftig trav som Zebastian for runt 🙂

Bildtext: Zebastian och hans kompis i bakgrunden (19 mars 2011)

Det fanns en video på Zebastian som var några månader gammal från att han varit hos en tränare som vi skulle få se. Vi gick in i huset och de visade oss denna, för att vi skulle få veta vad det var han gjorde och hur det såg ut.

Det var i ren skräck som jag såg på videon, inte för att det var några konstigheter på något vis, utan Zebastians känsla som han förmedlade på videon var ren skräck!! :O

Väldigt förvånad blev jag när några minuter hade gått på videon och de satt och red honom i skritt, trav och galopp på en utebana!? Snacka om vändning mentalt hos hästen!?

Vi hade fått förklarat för oss att Josefine varit väldigt nervös när hon suttit upp denna gång och att det påverkat allt väldigt starkt. Det var ju inget tvivel om det för det syntes hur både häst och människa var skräckslagna från början, men att det sedan lugnade ner sig och så funkade det helt okej.

När vi kollat klart på videon och även sett tränaren rida, samt sitta upp utan nästan några problem alls, så pratade vi en stund med ägarna – frågade frågor, diskuterade funderingar och mest av allt funderade jag över vad Emma och Fredrik tyckte.

Klockan hade redan runnit iväg långt in på eftermiddagen och vi visste att vi hade en lång väg hem. Vi bad om att få återkomma när vi fått lite mat i magen, så vi åkte till en restaurang i närheten och fick i oss lite gott.

Vi vred och vände på saker, kritiserade, analyserade och kände in känslan av de båda hästarna. Två helt skilda individer.. Zebastian hade stulit mitt hjärta, men var det smart att köpa en häst som denna med så stora problem i ridningen. I hanteringen hade det inte talats om några problem, men man vet ju aldrig hur en häst reagerar med flytt EN GÅNG TILL när den redan haft fyra ägare i sitt ynka sjuåriga liv..

Tordagen den 17 mars
..fick jag ett mail från Birgitta som presenterade hennes fullblod/halvblods-valack på 7 år. Hon hade sett min annons där jag sökte häst och undrade om jag möjligtvis var intresserad av honom!?

Jag mailade tillbaka om att hon skulle höra av sig snarast för vi skulle på lördag och kika på häst i Västerås. Vi skulle åka med transport och häst skulle medtagas hem direkt om allt skulle stämma. Jag väntade spänt på svar från Birgitta hela dagen..

Fredagen den 18 mars
Äntligen ringde Birgitta upp mig på fredagen runt middagstid. Hon hade jobbat natt och sovit hela förmiddagen. Jag var upprymd och nervös eftersom det nu var imorgon vi skulle åka till Västerås.. Jag menar, kanske stod denna häst i närheten så vi kunde kika på den också. Jag visst ju inte ens hur han såg ut? Varför ville de sälja honom?

Birgitta berättade att de bodde i Gävle. Hon skickade några bilder på hästen som hette Zebastian och jag fann även ett par bilder på internet.
Bildtext: En bild på Zebastian från i höstas, som Birgitta bifogade i mailet.
Bildtext: En till bild på Zebastian från i höstas som Birgitta bifogade i mailet.
Bildtext: Tredje och sista bilden på Zebastian som Birgitta bifogade (17 feb 2011)
Bildtext: Bild på Zebastian från http://www.blup.se/sv-SE/horses/167942-zebastian

Efter att ha samtalat med Fredrik om mina planer mot Gävle OCKSÅ bestämde vi oss för att faktiskt åka den extra svängen. Det skulle ta oss ungefär 4 timmar till Västerås och sedan 1, 5 timme extra till Gävle. Vad gör det hit eller dit när man ändå åker så långt 😉

Jag ringde upp Birgitta och vi kom överens om att höras under morgondagen när vi skulle åka från den andra hästen. Wow! Vilken tillfällighet..