Zebastians blogg

Första avtrillningen på Zeb idag – äntligen! (förvånade över reaktionen?)

Jag har nämligen länga funderat på när jag ska åka och i eftermiddags kändes han duktig och lite spontant tog vi en tur i paddocken med skritt och trav i båda varven. Så jag testade att säga galopp och han blev som en studsboll som tog ett skutt hit och sedan dit och jag gled så graciöst av så Kajsa lite chockat undrade vad som hände.

Så himla underbart att äntligen få trilla av “av normala omständigheter” eftersom folk har flugit som vantar på honom och så har han fått känna sig dålig och bytt hem så småningom.

Jag gick direkt till honom och kramade och pussade och talade om för honom att det inte gjorde någonting och att han är så himla duktig. Efter det satt jag upp (Kajsa kastade upp mig, första gången vi testar det.. och det gick kanon, som vi inte gjort något annat!) och tog skritt och trav, samt sade galopp igen utan att ens antyda till att vilja det.

Så avslutade vi lugnt och fint <3 <3 <3

En vän på Compadre och jag på Zeb, sedan efter en katastrof-stress på stallplanen lugnade han sig jätteduktigt och vi kunde skritta iväg en sväng och vända. Jag kunde sedan ta några travsteg så lugn blev han. Hade bettlöst idag!

🙂

Herregud! När ska all trauma ut ur min lille pålle.

Satt upp på stallplanen, precis innan det började skymma, barbacka och med kapson och stång. Det är första gången jag har detta på honom utanför stallet, men det är ingenting som han har reagerat på konstigt utan han bara märkte att det var ett annat sorts huvudlag.

I förrgår var det som sagt, på stallplanen ojoj, och det började snart skymma ojojoj, samt att en räv började skrika suspekt en bit bort i skogen ojojojoooooj !!

Sist jag minns att vi hörde den där nedrans räven var då han stod i boxen, alltså för lite mer än ett år sedan, och han stod och skakade tills hans självsvettades.

Så gissa vad som hände denna dag.. – samma, fast jag satt på! Han började strula ganska snart med att gå emot och vara sådär spänd och styv i kroppen. Sedan kände jag så tydligt, som om jag gjorde ned mig i brallan, hur han blixtsnabbt började svettas under mig.

Det blev ju bara, som vanligt, skritt men ändå detta hysteriska svettande, det är verkligen helt otroligt. När jag tog av honom täcket var han löddrig under och det var en lite kylig kväll och jag hade ett fleece på honom för att inte glida omkring och få hårig rumpa.

Jag trodde verkligen att han skulle gå i luften och jag i backen så det bara skulle sjunga om det, men på något vänster lyckades jag få in en lagom balans i att rama in, centrera och släppa samt omfokusera så det enda som blev var ett skutt snett fram åt sidan, som jag satt kvar i.. och väntade på nästa. Men det kom inte! Själva skuttet kom då jag fick lite nog och tog till röst och en liten välplanterad hanflata på halsen, så han vaknade till och kom åter till verkligheten.

Så fort han lyssnade på detta kändes det väl hur han kom till “avslappning” i kroppen och han blev som förlöst men fortfarande väldigt tankspridd.

Det som tillhör denna dag är att Divina hade kommit och som sagt så är det inte hästarna som flyttar hit som får problem, utan jag med Zebastian 😉

Duktig pojke! Spännanade att se vilka framsteg detta givit med tanke på att det är jättebra att han får ur sig all skit som han bär på långt inom sig <3

Lagom matt efter passet med Compadre tog jag ut Zeb för en liten sväng i paddocken, även han fick ha på sig stångbett.

Jag räknade med att det skulle vara kaos nu också men det gick riktigt bra och lugnt. Ett par gånger överreagerade han på hjälperna genom spöet men lugnade sig på ett par sekunder – gott!

Öppna och sluta i båda varven i skritten sitter faktiskt förvånansvärt fint nu i hjälpgivningen och genom kroppen på honom. I traven är han med på noterna men sätter inte riktigt slutan och öppnan blir lite väl öppen 😉

Testade att ge galopphjälp idag också i båda varven, men bara ett par steg eftersom det var så halt. Det gick jättebra och han försökte verkligen och inte sådär okoncentrerad och larvig som han annars kan vara, speciellt om han snubblar eller halkar – men icke idag 🙂

Ja, det var ju visst ett litet galet pass med Emelie som åskådare sista gången. Men Zeb lossade jättefint efter att ha kastat runt sig lite. Öppna i höger varv 🙂

Skritt och trav, funkar bättre och bättre. Fick nästan igen slutan i höger också riktigt fin ett par steg ibland. Det är framsteg 🙂

Idag tog vi en sväng ned till paddocken och tränade på det vi gjorde i Vaggeryd för Elise. Det var lättare att släppa ut honom lite i högervarvet än i vänstervarvet, vilket förvånade mig men också lättade 🙂

Påbörjade både öppna och sluta i markträningen i baklängesgång som sitter lite knackigt vissa steg med mer flyt. Han flippade inte en enda gång, trots att han var lite spänd och ofokuserad!

Satte till och med en rejäl skänkel = förlängda armen i skänkelläget på honom när han skulle titta på kossorna i hagen bredvid som minsann aldrig varit där innan, och han lyssnade jättefint på detta – Duktig pojk!

Just det ja, det har jag helt glömt att berätta!! Vi var iväg på Akademisk Ridkonst-kurs för Elise Nilsson tillsammans med Compadre förra gången. Z skötte sig kanonfint, men han är verkligen såå “koncentrationssvårigheteeer” och ska pilla på allt och alla hela tiden. Men han stod tålmodigt både i transporten och i boxen på Vaggerydstravet, samt i ridhuset när de andra tränade.

Dessutom tog jag ett första pass med honom från marken för Elise, som blev ett helt första pass, när jag bara tänkte göra en liten sväng innan jag satt upp på Compadre. Det var nyttitgt och lärorikt 🙂

Zebastian var så nöjd och lycklig!

Här är en liten video på hur duktigt mina två pojkar gick på transporten. Det är första gången jag lastar dem tillsammans på egen hand <3

Äntligen har vi kommit så långt att det är dags för sadelköp till Z 🙂

Vi har testat fram att Albion Legend K2 W dressyrsadel är vad som passar honom bäst och han trivdes med den på ryggen. Bock och hopp finns fortfarande i honom, vilket jag vet eftersom jag brukar släppa honom med sadeln på och låta honom bocka av sig. Han har dock ändrat sig massor för innan var han stel och spänd, struttig i skutten. Nu är han en riktig rodeohäst med fina runda bocksprång (fina så länge jag slipper känna dem, hehe!)

Men som sagt så har jag ridit honom ett par dagar med sadel och utan, skritt och trav, hit och dit, höger och vänster. Det är fortfarande lite spänningar kvar i vänstervarvet men vi har ändå kommit igenom allt varje gång.

Dessutom har jag kombinerat ett nova-bett (gummi) med bettlöst i remontnosgrimman så kan vänjer sig vid både bett och bettlöst, jag vill definitivt inte chansa på att han blir “döv” för det bettlösa, vilket han nästan har tendens att bli då han vill lägga sig i handen. Självklart får han inte det, men ändå känns han mer bekväm med ett litet litet stöd så han känner var jag är. Har inte upplevt det med någon annan häst, men alla är de ju olika.

Idag gjorde jag en riktigt FREESTYLE när jag suttit inne och tråkat med massa pappersarbete hade jag en riktigt bra känsla, trots att det blåste lite höstigt ute.. så jag tog Zeb och satt upp barbacka med ett fleecetäcke som lite “anti-glid” och sedan traskade vi ut i skogen!

Det är andra gången som jag sitter på honom i skogen, varav det var tillsammans med min syster som sällskap från backen förra gången och så satt jag av en bit in i skogen och gick hem.

Idag var han hur cool som helst. Självklart var allt nytt och när buskar eller dylikt gick emot honom eller mitt ben ryckte han till lite, men mindre och mindre för varje gång, för att tillslut inte bry sig något.

Ett par ryck och skutt kom, men hur lugna och fina som helst. Han har blivit så grundtrygg med ryttare (mig) på sig nu så han reagerar ingenting alls för skänkeln, ingenting vid uppsittning utan det han ibland glömmer bort och kan haja till för är att han sitter på honom. Han blir så uppe i det hand går och tänker på att han blir förvånad om jag gör något ibland 😉

Duktig pojke!

Annars har jag fortsatt som vanligt med honom, ridit sporadiskt så ingenting blir rutiner utan att han verkligen accepterar det vilken dag som helst, även om han har riditis flera dagar eller bara stått i hagen.

Jämnare och jämnare, tryggare och tryggare!

Dessutom har han byggt sig så himla fin nu i kroppen att jag blir riktigt rörd. Med Morgan Strålmans behandling och min hantering och träning har han verkligen blivit ett fint typexempel på hur en häst ska se ut i kroppen <3