Äntligen kom vändningen, någonting – någon där inne sökte kontakt med mig – på riktigt!
Efter alla dessa dagar tillsammans med Zeb och Compadre i paddocken gick det plötsligt upp ett ljus för Zebmaestro 😉 Han sökte sig till mig istället för att irra runt i halv panik medan jag gjorde allt för att visa att han skulle komma till mig.
Antingen känner han sig pressad och flyr eller fjantar omkring..
Men nu var det en häst som sökte sig till mig, med kröken på nacken, luftig trav och uppmärksamma öron i min riktning – wow! Han blev riktigt snygg, inte alls sådär framtung och flamsig. Kanske blir det en hingstnacke av honom också en dag, hehe!
