Nu är det nog bra mycket som händer i det lilla huvudet på lilla Zebastian. Kanske svämmar det över nu medan han går på mental-kur, återfår minnen av sadeln och samtidigt befinner sig hos en knasig tjej (eh, jag? hehe) som ger honom mycket frihet att känna in sig själv och leva ut sina känslor.
Häromdagen kunde jag nämligen inte ens ta av munkorgen normalt eftersom han skulle kasta sig ur den och när jag hindrade honom från det satt han som ett frimärke i hörnet på lösdriften.. Panikattack och en lång stund efter fick jag fortfarande arbeta med honom för att han inte skulle få frispel!?
Han taggar till för rätt mycket, ex. om jag ber honom flytta sig – då är det kaos i huvudet på honom och han kastar sig bort och som sagt gärna på Compadre om han finns i närheten.
Lilla gubben, hoppas det vänder snart så han förstår att det inte är krig som gäller här i livet utan frid 🙂
