Denna häst.. haha, kan inte sluta förundras över hans svängningar!
Nu skulle jag testa den nyinförskaffade westernsadeln och kände mig väldigt säker på att han skulle få X antal bockattacker eftersom den är bra mycket större och klumpigare än en vanlig sadel. Men ingenting kom..
..i alla fall inte till en början. Efter lite träning från marken i båda varven i skritt och trav så bad jag om galopp i vänstervarvet och det fungerade förvånansvärt bra, helt utan sparkar och flum som han brukar göra. Jag kunde även be honom om högergaloppen i högervarvet och det är alla gånger galenskapsvarvet, men det funkade OK.
Gjorde lite uppsittningsträning, vilket gick precis sådär klockrent som det gjorde innan förra gången när jag fick känna på han “bryt” (bara känslan!), så jag gick över till lite markarbete igen.
När jag bad om högervarvet nu, behövde jag inte ens tänka galopp utan det var kört redan i skritten. Så när jag bad honom att gå åt höger, ramade in honom, kom de som på beställning – bulleribulleribock! De var inte kraftfulla och låsta som han brukar bocka, jag skulle nog säga en 6:a av vad jag har sett på en skala 0 till 10. Men sedan var det dock kört att få kontakt med honom..
Bockningarna, har jag nu VERKLIGEN konstaterat, sitter alla gånger ihop med hans hysteriattacker. Han galopperar eller travar runt runt, kastar sig som en westernhäst från sida till sida. Känner sig trängd, blockerad, låst i sig själv?! Jag känner verkligen att han kom till “Naturligtvisabella – psykiatri-avdelning”..
Välkommen du också med din häst om du behöver 😉
..och han behöver verkligen hjälp. Det komiska i allt detta är att jag för ett tag sedan skummade igenom en psykologibok som en av mina elever tipsade mig om och där läste jag om precis de “tekniker” jag använder mig av – väldigt fascinerande!!
Jag fick avbryta allt som hade med fortsatt uppsittningsträning eller markarbete att göra. Eftersom han springer till han är genomsvett och blir MANISK kontaktsökande med Compadre, tog jag honom i grimma och grimskaft och fick verkligen försöka nå honom på djupet genom att rama in honom i min “samtalsbox”. Efter en alldeles för lång stund öppnade han äntligen upp sig och jag har nog aldrig (?) sett en häst slicka och tugga så kraftfullt. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag från början trodde han fick ett typ av ticks och samtidigt slickade upp den svett som trängt fram runt munnen. Denna häst kan verkligen självsvettas och det är även detta första gången jag sett ett så extremt nervöst beteende.
Jag fick svampa av honom och sedan fick han stå med ett fleecetäcke och äta lite hö i sin box. Han accepterade detta väldigt bra och ropade enbart några gånger till Compadre som gick ute i hagen. Annars blir han mer eller mindre hysterisk eller i bästa fall stressad och orolig och gnäggar och kommer inte till ro.
Jag tror verkligen att han stod och funderade över vad som hände i kroppen på honom efter vår pratstund i min “samtalsbox”, vilket är väldigt bra – då är vi på väg åt rätt håll 🙂
