En väldigt oväntad stund fick jag och Zeb ta i torsdags kväll när jag kom ut för att kvällsfodra pojkarna. Klockan var runt tio och jag hade precis hängt upp Compadres hönät och skulle gå över till Zebastian, då jag ser att han står och skälver och skakar i hela kroppen. Precis såhär har jag berättat att han gjort en annan gång när jag tog in honom i stallet när den var halvfärdigt och då trodde jag att det var att han blev orolig över miljön kanske?!
Jag hade för några minuter sedan hört att en räv skrek i skogen en bit bort men den tystnade efter några skrik, om det var detta han nu var så upprörd/uppriven av!?
Tja, tänk er synen av en häst som står och skakar mitt framför er som verkar vara helt utan anledning. Vad gör man?! Förra gången testade jag allt så jag visste att det bara fanns en sak kvar – min samtalsbox! Igen.. *suck*
Jag tror att det tog mig 20 – 30 minuter för att nå honom. Trots att han befann sig rent fysiskt i boxen så fanns det ingen hemma mentalt, som att snacka med ett spöke. Extremt magiskt och obehagligt på samma gång när han efter denna långa stund äntligen börjar söka kontakt, eller inte?! Det är oerhört svårt för mig att läsa av om han är närvarande eller inte eftersom han är extremt lättlärd och går nästan läskigt snabbt in i vanemönster. Ett exempel på detta är att han när jag ger honom och Compadre mat på olika ställen ALLA GÅNGER går till “sin” mat även om han behöver gå förbi Compadres först. Detta mönster klarar han ut med en sådan vana att han inte är öppen för förändringar, det blir som en trygghet för honom som han väljer att befinna sig i.
När omständigheterna är mer fria och inte innefattar några direkta mönster har han svårt att veta hur han ska beté sig och blir då extremt osäker och jag skulle nästan kunna säga lynnig och opålitlig.
Vad tycker ni detta låter som, för mig som ett av alla dessa “fack” som vi stoppar människor med sociala svårigheter, vilket jag inte ens vet en bråkdel av men som jag förstått eftersom vi har särskolor m.m. i vårt samhälle.
Det otroliga och magiska med denna kväll är att min träningsmetod, som jag IDAG döpt till “samtalsbox”, är att jag fick bevisat fungerar på de mest extrema individer i de mest extrema situationer för..
..tro det eller ej, men Zebastian slutade skaka och skälva. Han slickade och tuggade samma typ av sätt som han gjorde vid vår senaste träningstillfälle vid vårt genombrott – intressant!
Jag stannade hos Zebastian för att kontrollera att situationen var stabil och han spände sig några gånger max och lyssnade av läget, men vibrerade ingenting i muskulaturen utan kom några sekunder senare tillbaka till verkligheten, ur sin bubbla, och fortsatte tugga på sitt hö i stillhet.
Compadre är helt normal när Zeb blir såhär, han påverkas ingenting!
En sista sak jag ska flika in om det här beteende är att så som jag utvärderat allt till nu är att Zeb har sjukligt (?) och farligt kontrollbehov som fullkomligen går honom över huvudet. Teorin för just detta tillfälle är att han hade panik över att han inte visste vad rävskriken kom ifrån eller vad det var för något och då kunde han inte släppa det. När jag sedan kom emellan och inte gav honom möjlighet att ha kontroll på läget blir han helt tokig.. för att tillslut komma in i ett lugn, en stillsamhet och harmoni där han känner in sig själv istället för allt annat runt omkring honom!
När han hade stått och skakat i över en timme var första gången som skakningarna uppkom “utan anledning”, fat å andra sidan var det när vi för första gången kom in i vårt nybyggda stall, och den gången höll jag mig passiv.
Första gången vi märkte det var precis när han kom och sedan åkte vi till equiterapeuten efter bara någon vecka för att kolla upp om han hade låsningar i kroppen, och då var han omöjlig att nå. Allt var dessutom så nytt då, så då blev han bättre men inte bra. Vilket känns normalt med tanke på att jag är hans femte ägare på hans sjuåriga liv.
Den här gången började han skakningarna när jag fodrade, en helt vanlig kväll, och som sagt jag tror det var räven skrik som ulöste han nervositet..
Den här hästen är djupt traumatiserad som kommer till ytan nu, dock är detta inget som någon annan har märkt tydligt från marken utan han har bara visat detta när han blivit riden hos hans andra ägare. Jag har en känsla som får hästar att “öppna upp sig” och jag antar att det är därför som han nu vågar visa hur han känner och hans trauman får komma upp till ytan.
Jag blir inte upprörd över vad du skriver, utan uppskattar att du bryr dig om och inte vill orsaka en häst “onödigt lidande”. Men eftersom han har uppträtt normalt under flera månder när jag inte gjort någonting med honom, för att jag ville att jag skulle känna sig trygg och hemma, så har detta inte varit någonting som oroat mig.
Det som oroar mig är dock hans beteende, reaktion, nerver och oro nu när jag börjar arbeta med honom och väldigt ologiska följder ibland och ibland fullt logiska.
Eftersom det är så tidigt skede finns inte tanken på att ta bort honom, eftersom det känns egoistiskt när han har så otroligt tacksamma och underbara sidor som absolut visar att han försöker och vill leva. Dessutom tror jag på att hur dåligt vi än mår ska man inte avsluta dagarna förrän man verkligen är säker på om det är saker som går att göra någonting åt eller om det är “lynnesfel”?!
Det som hör till saken, kanske har du följt bloggen och läst om detta, så är han behandlad för diverse skador och inre obalanser och detta kan också förklara mycket i hur knäckt hans självkänsla varit/är och nu gäller det att arbeta sig upp igen.
Gillar tankar att bolla så fortsätt gärna att kommentera 🙂
Ok, hästen hade stått en timme och skakat innan du trollade och på 30 min fick honom lugn….Ok nu säger vi att det var trolleri i kvadrat som löste det hela men då kommer nästa fråga: Hur mentalt ostabil får en häst bli innan den kan få befrielsen att vandra över till dom sälla gräsmarkerna. Kommer jag ihåg rätt så vet inte nån vad som utlöste detta “anfall” kanske en räv som skrek i skogen. Hur ofta händer det………hur ofta på natten står han skakandes i boxen? Du har väl kanske inte sängen i stallet så du vet när han kraschar mentalt. Var går gränsen för hur dåligt en häst ska må innan han får dö……måste han gör som delfinerna på skansen, ta livet av sig mot kaklet? Troligtvis kommer du bli upprörd över detta men faktum är att ibland har djur med riktigt dåliga nerver ( medfödda eller förvärvade) det bättre döda.
Undrande: Menar du att han lugnade ner sig utan träningen?
Jag tror inte att han hade gjort det eftersom jag låtit honom vara i över en timme och han fortsätter skaka tills han står och självsvettas.. Vet inte om du läst bloggen innan eftersom du väljer att vara anonym.
Men som sagt, denna “trolleri i kvadrat” var första gången som jag verkligen gått in för till 100 % på Zebastian och som jag tränat andra hästar i också. Därför känner jag mig säker på att det inte var en tillfällighet. Bland annat så har det gällande en annan häst varit en häst som jag lasttränat – som bearbetade övriga problem med att vara själv i hage m.m. och det var enligt ägaren väldigt stor skillnad efter träningstillfället.
Precis som du skriver analyserar jag såklart alltid om det är jag eller annat som påverkar. Idag tex. var det att han hade en “bra dag” 🙂 Utveckla gärna mer i din undran så det går att vidareutveckla – intressant!
Frågan är kanske om han lugnade ner sig trots “trolleri i kvadrat”,