Om och om igen, trampar trampar (tramsar!) och kommer ingen vart.. Vi tragglar och det är verkligen som traggel just nu. Jag hör av mig om det sker någon förändring, några framsteg. Han är så djupt inne i sig själv och det kvittar hur logiskt, noga förklarat eller pedagogiskt framlagt det jag berättar är – allt är kaos med den här hästen.
För er som inte hänger med har jag nu börjat engagera mig i Zebastian efter att han har fått gå och känna in sin tillvaro i livet. Han faller in i mönster som han inte tar sig ur. Just nu befinner han sig i ett mönster i hans eget huvud, det är svårt att förklara..
Jag återkommer, som sagt.
