Bildtext: Gissa följeslagaren!? (16 nov 2011)

Vad ser detta ut som för er? 😉

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

Bildtext: Compadre och jag med Zebastian på släptåg (16 nov 2011)

Ni anar inte hur bra detta gick och alla växte under detta träningspass!

Compadre kände sig väldig osäker och stressad från början när linan hängde mot hans sida eller om den lade sig över rumpan när Zeb kom för långt bak men han blev snart mer tålmodig och accepterade detta jättefint. Minsta lilla grej så kom han tillbaka till att bli skeptisk men lika snabbt lyssnade han också på mig och höll sig fint i skinnet.

När jag testade lite trav var det galoppelopp på stället och han började faktiskt slänga med huvudet som han gjorde i början när jag red honom men efter att jag stannade och talade med honom slutade han helt 🙂

Zebastian var som en ängel – tro det eller ej. Eftersom jag använder mycket röstkommandon och prat med mina pållar både från marken och från ryggen trodde jag att han skulle bli stressad av att jag kommunicerade med Compadre, men det var tvärt om.. Zeb stod och väntade tålmodigt på lite problemlösning som jag och Compadre ägnade oss åt strundtals. Man kunde tro att Zeb var världsvan på detta :O haha

Jag vet inte om Z inte har någon erfarenhet alls av någon som talar med honom “ovanför” men det var både kul och intressant att se hur stabil han var.

Det som jag märkte av var att han gick in i sin fasad som han hade när han kom, nämligen lite väl bekväm och när jag skulle korrigera honom ibland för att han kom på fel sida berörde det honom inte alls och han valde nästan att skita i att lyssna på mig för att jag inte kunde göra så mycket från ryggen på Compis. Men det tog bara ett par extra sekunder, sedan ordnade vi allt och kunde fortsätta 🙂