Vilken grej, att börja diskutera saker med Zebastian uppsuttet. Det kunde jag inte tro att jag skulle få för mig om jag frågat mig själv det igår 😉
Det kändes rätt när jag tog in honom från hagen, för trots att han var lite skrikig mot de andra hästarna så var han “med”. Jag testade att lyfta fötter, som jag gjort det senaste träningspasset genom att peta på respektive ben och det gick hur fint som helst även idag. Han tog en tillrättavisning när han tappade fokus och blev trygg direkt utan att få panik över att han gjorde fel. Istället blev han spänd och flyttade sig ett par steg för att sedan gå in i ramen igen och känna sig lugn och bekväm – perfekt!
Det önskvärda beteende jag söker är att hästen håller sig i ramen och försöker ta kontakt med mig för att den känner sig trygg med det. Desto tryggare hästen blir desto mindre behöver den min trygghet och skapar istället sin egen trygga zon och blir säkrare i sig själv 🙂
Nu när han söker mer och mer kontakt, vare sig han har flippat eller varit trygg, så känns det såå stort för mig OCH HONOM (såklart!) när han vågar lita på en människa. Jag får känslan av att han innan velat vara till lags men inte klarat av det när han haft så mycket i sig som bara måste komma ut. Alla stackars människor har blivit väldigt hjälplösa.. och så har han andra gånger inte fått en syl i vädret och genom att bli kuvad – blivit tystad.. lilla pojken! Inte lätt när vissa velat väl men ändå har det fungerat och andra varit så övertygade om att lösa det så att de tar till alla medel. Internet är bra när man söker svar och mycket har jag själv kunnat forska i och se tydliga samband. Min tanke är att med kärlek räta ut alla frågetecken kring denna hästs liv för alla som varit i kontakt med honom och kämpat för hans skull.
