Har nu suttit på Zeb flera gånger i stallet och korrigerat honom likadant från marken som jag nu även gör från ryggen 🙂 Hjärtat slår lite hårdare lite ibland kan jag känna, men inte alls så som det gjorde första gången – då riktigt bankade det i bröstkorgen!
Han var lite trajsig idag, mer än vanligt, så jag väntade nästan på att han skulle få nog av mig när jag hela tiden fick påminna honom om att lyssna och vara närvarande, men han var verkligen så duktig. Att lyfta ett framben utan att tippa framåt eller spänna sig bakåt är ingen lätt konst om man heter Zebastian. Samma sak som vi tränar på från marken, som inte heller alltid är helt lätt. Jag hade idag, innan jag satt upp, tränat på detta fast från högersidan och innan har jag bara gjort det från vänstersidan.
Zorros ägare, Elin, var ute och hälsade på så hon fick äran att sitta upp – lite testperson. Fredrik har ju suttit på honom och gått några steg men det var under väldigt kontrollerade former där han bara satt på honom lite som en docka..
Elin blev lite spänd eftersom hon kände sig nervös, så Zebastian svarade direkt med att bli lika spänd han (om inte mer spänd!) men när jag backat av honom ett halvt steg, åter in i ramen slappnade de av tillsammans. Det var intressant att se hans reaktion med någon som hade lite nerver och hur han svarade på att jag direkt sade till honom – han tog det precis som jag ville, tryggt och tillitsfullt.
Zebastian fick ett par godisar av Elin från ryggen och sedan traskade vi några varv runt tunnan i mitten av stallet. Jätteduktiga var de! Han har svårt att lyssna riktigt i det bettlösa, och skulle jag ha bett är jag rädd att stressa upp honom i onödan, men eftersom jag kunde korrigera från marken funkade det fint ändå.
