Nu kommer ni nog tro att jag blivit skogstokig, men lugn bara lugn jag är frisk och tänker klart 😉
Igår satt Fredrik på Zebastian igen, men denna gången utanför stallet, barbacka och skrittade runt på stallplanen med endast mig lätt korrigerande från marken i lina.
Kanske det finns hopp för lille stresspojken som var lugn som en filbunke. Fredrik kunde styra (med sin nybörjarbalans, hehe!) med både tyglar och även lägga till mjuk skänkel, samt korrigerande skänkel och tygel – allt gick såå bra ♥
..och jag var mycket noga med allt, samt känna in läget eftersom Fredrik bara suttit på en häst några gånger. Men han har varit med mig så mycket från marken och sett, tagit in och förstått mitt tankesätt så därför känns det FAKTISKT bra att sätta upp honom på Zebastian, speciellt eftersom han är så lugn och ovanligt balanserad!
Jag han gärna sitta på Zebastian själv, så jag slänger inte upp andra för att offra dem 😉 Men eftersom jag vet hur jobbigt han har haft det med ryttare så vill jag finnas för honom på marken. Skulle jag sitta upp har jag ingen på marken, utan då sitter jag hellre själv och löser det, vilket inte skulle kännas rättvist mot Zeb.
Jag känner mig ganska säker på att han känner något hat mot sadeln eftersom allt har gått så himla bra sedan jag skippade den. Uppsittningarna från pall, kravlandes upp kan max ge en reaktion på att ta upp huvudet och/eller gå ett steg för att sedan kunna korrigera det. Med sadeln känns allt så “farligt”!
Får se hur jag gör framöver, avslöjar inget i förväg utan kommer med små överraskningar till er såhär istället 😀
