Bildtext: Zebastian, dagens sadel-mästaren (28 feb 2012)
På grund av en onödig kommentar av en person tillsammans med min extremt goda magkänsla tog jag idag det steget jag inte på långa vägar hade tänkt mig.. Jag sadlade Zebastian uppe i stallet, lugnt och fint stod han och väntade på att allt skulle göras iordning, tog på det bettlösa huvudlaget bestående av en remontnosgrimma och tyglar. Sedan promenerade vi ned mot paddocken, gick några varv extra medan vi spände sadelgjorden. Vi löslongerade i skritt, trav och med en galoppfattning i varje varv (funkade bra, wow!) vilket var hur länge sedan som helst och vilket öven har varit väldigt svårt för mannen att klara av, i synnerlighet med sadel eftersom det är detta som framkallat rodeohästen i honom..
Efter övningarna ställde jag mig på stolen, jag satt halvt upp efter en tvekan hos Zeb.. och jag var väldigt öppen för att känna efter hur han skulle kännas med detta – Hm!? När jag vid andra försöker satt upp helt, tog stigbyglarna och han vinklade bak öronen, som han alltid skeptiskt gjorde då vi sadeltränade i somras och aldrig tog fram dem, så vinklade han nu fram dem och såg allmänt cool ut 😀
Sedan skrittade vi runt, stannade och myste, bytte varv, skitteliskrittade lite till, travade några steg i båda varven och slirade runt på gyttjan i paddocken 😉 ..för att sedan sitta av efter kanske 15 – 20 minuter och tro att mitt leende gick runt hela huvudet!!
Inte bara att vi gjorde det, för sådant spelar ingen roll för mig.. men att vi gjorde det med så sjukt god magkänsla och avspändhet. Nice nice nice! Kan inte låta bli att börja tro att denna tokstålle blir normal än dag, hiih!
