Precis som med Compadre har inte Zebastian ens varit och tänka på med AR-träning från marken eftersom han varit så oroad och otrygg i sig själv och tillsammans med människor. Antingen har han varit spänd och struttig eller så har han tappat allt vad respekt innebär och då vill man helst inte vara i närheten.
Allt eftersom vi har löst upp gammalt groll har även tanken inför AR-träningen grott i mig och det känns även som det gjort det i Zeb. Häromdagen tog jag mod till mig, gick ut på stallplanen och började med nedåt och framåt-sökningen som på bara ett par minuter gick från klarhet till klarhet.
När jag började lite smått med detta i början med honom var allt kaos Kaos KAOS!! Idag började han med att inte kunna stå still, vinglad höger och vänster, knölade ihop halsen och tryckte ut bogpartiet. Till att stå balanserat, ta ställning och böjning åt både höger och vänster, skritta på volt i låg avspänd form i båda varven, samt börja tänka öppna och sluta i vänstervarvet 🙂
WOW!! Sååå undebart att kunna prata till honom utan att han går i taket, utan istället är den goa Zebastian som han numera är i hagen. Myspojke *LYCKA*
