Äntligen har vi kommit så långt att det är dags för sadelköp till Z 🙂
Vi har testat fram att Albion Legend K2 W dressyrsadel är vad som passar honom bäst och han trivdes med den på ryggen. Bock och hopp finns fortfarande i honom, vilket jag vet eftersom jag brukar släppa honom med sadeln på och låta honom bocka av sig. Han har dock ändrat sig massor för innan var han stel och spänd, struttig i skutten. Nu är han en riktig rodeohäst med fina runda bocksprång (fina så länge jag slipper känna dem, hehe!)
Men som sagt så har jag ridit honom ett par dagar med sadel och utan, skritt och trav, hit och dit, höger och vänster. Det är fortfarande lite spänningar kvar i vänstervarvet men vi har ändå kommit igenom allt varje gång.
Dessutom har jag kombinerat ett nova-bett (gummi) med bettlöst i remontnosgrimman så kan vänjer sig vid både bett och bettlöst, jag vill definitivt inte chansa på att han blir “döv” för det bettlösa, vilket han nästan har tendens att bli då han vill lägga sig i handen. Självklart får han inte det, men ändå känns han mer bekväm med ett litet litet stöd så han känner var jag är. Har inte upplevt det med någon annan häst, men alla är de ju olika.
Idag gjorde jag en riktigt FREESTYLE när jag suttit inne och tråkat med massa pappersarbete hade jag en riktigt bra känsla, trots att det blåste lite höstigt ute.. så jag tog Zeb och satt upp barbacka med ett fleecetäcke som lite “anti-glid” och sedan traskade vi ut i skogen!
Det är andra gången som jag sitter på honom i skogen, varav det var tillsammans med min syster som sällskap från backen förra gången och så satt jag av en bit in i skogen och gick hem.
Idag var han hur cool som helst. Självklart var allt nytt och när buskar eller dylikt gick emot honom eller mitt ben ryckte han till lite, men mindre och mindre för varje gång, för att tillslut inte bry sig något.
Ett par ryck och skutt kom, men hur lugna och fina som helst. Han har blivit så grundtrygg med ryttare (mig) på sig nu så han reagerar ingenting alls för skänkeln, ingenting vid uppsittning utan det han ibland glömmer bort och kan haja till för är att han sitter på honom. Han blir så uppe i det hand går och tänker på att han blir förvånad om jag gör något ibland 😉
Duktig pojke!
Annars har jag fortsatt som vanligt med honom, ridit sporadiskt så ingenting blir rutiner utan att han verkligen accepterar det vilken dag som helst, även om han har riditis flera dagar eller bara stått i hagen.
Jämnare och jämnare, tryggare och tryggare!
Dessutom har han byggt sig så himla fin nu i kroppen att jag blir riktigt rörd. Med Morgan Strålmans behandling och min hantering och träning har han verkligen blivit ett fint typexempel på hur en häst ska se ut i kroppen <3
