Känslan, av att hästen har en skitdag, sönderstressad och yberlabil.
Känslan, av att själv må skit när man känner att hästen aldrig kommer att bli “normal”, man ger upp hoppet, men..
Känslan, när man bryter alla tänkta normer och ber stal
lkompisen med en “säker” westernsadel att “testa” en sak.
Känslan, när sadeln passar kanon, lite pepptalk med Maria och Zeb står fullt utrustad och redo.
Känslan, av att se sin häst med sadeltvång, vart livrädd för skänkeln
och ryttare, rörelser, hjälper, en allmänt extremt labil dag idag.
Känslan, att se honom klara mitt “test”, för ibland finns den där magkänslan där som är till för att följas.
Känslan, när han bli riden av en helt ny ryttare, med sadel, i skritt,
trav och två små galopper, jätteduktig, lite skeptisk blick men
klockren.
Känslan, av att se ett otroligt resultat av en otrolig resa.
Känslan… ♥ obeskrivlig!!
Bildtext: Maria, Zebastian och Alice i stallet (22 nov 2012)
