Lördagen den 19 mars
Efter besöket hos den första hästen i Västerås var det med blandade känslor som vi satte oss i bilen mot Gävle. Jag hade varit så inställd på Zebastian eftersom han var yngre med framtiden framför sig, men hästen i Västerås var väldigt trevlig och glad. Vi försökte nollställa oss för att bli neutrala..
Efter de fyra timmarnas bilresa var nu 1, 5 timma riktigt sega och vi hade redan tankat en gång och nu fick vi stanna för att tanka igen. Bilen drack bensin som saft med transporten efter och minerna var allt lite sletna i bilen.
Väl i Gävle var vi åter igen på G, upprymda och nyfikna på Zebastian. Han stod i en hage med sina hästkompisar och hälsade gärna och mycket på oss när vi tillsammans med Birgitta (ägaren) och Josefine (dottern) stod utanför staketet och samtalade lite.
Eftersom Josefine brutit foten och Zebastian nu enbart gått som sällskapshäst kunde jag inte provrida eller se honom ridas. Sedan var det ju känt att det var just i ridningen som han inte fungerade så jag var fullt medveten om detta. Vi försökte få lite rörelse på hästarna i hagen så jag skulle få chansen att se honom röra sig lite och det var med stor galopp och rund, luftig trav som Zebastian for runt 🙂
Bildtext: Zebastian och hans kompis i bakgrunden (19 mars 2011)
Det fanns en video på Zebastian som var några månader gammal från att han varit hos en tränare som vi skulle få se. Vi gick in i huset och de visade oss denna, för att vi skulle få veta vad det var han gjorde och hur det såg ut.
Det var i ren skräck som jag såg på videon, inte för att det var några konstigheter på något vis, utan Zebastians känsla som han förmedlade på videon var ren skräck!! :O
Väldigt förvånad blev jag när några minuter hade gått på videon och de satt och red honom i skritt, trav och galopp på en utebana!? Snacka om vändning mentalt hos hästen!?
Vi hade fått förklarat för oss att Josefine varit väldigt nervös när hon suttit upp denna gång och att det påverkat allt väldigt starkt. Det var ju inget tvivel om det för det syntes hur både häst och människa var skräckslagna från början, men att det sedan lugnade ner sig och så funkade det helt okej.
När vi kollat klart på videon och även sett tränaren rida, samt sitta upp utan nästan några problem alls, så pratade vi en stund med ägarna – frågade frågor, diskuterade funderingar och mest av allt funderade jag över vad Emma och Fredrik tyckte.
Klockan hade redan runnit iväg långt in på eftermiddagen och vi visste att vi hade en lång väg hem. Vi bad om att få återkomma när vi fått lite mat i magen, så vi åkte till en restaurang i närheten och fick i oss lite gott.
Vi vred och vände på saker, kritiserade, analyserade och kände in känslan av de båda hästarna. Två helt skilda individer.. Zebastian hade stulit mitt hjärta, men var det smart att köpa en häst som denna med så stora problem i ridningen. I hanteringen hade det inte talats om några problem, men man vet ju aldrig hur en häst reagerar med flytt EN GÅNG TILL när den redan haft fyra ägare i sitt ynka sjuåriga liv..
