Efter allt snack, matätande och inkännande åkte vi tillbaka till stallet. Plingade på hos ägarna och berättade att om de tyckte att allt kändes bra så skriver vi gärna papper direkt och tar med Zebastian hem – de höll med 😀
Jag bad om att de skulle ta in Zebastian och ha honom i stallet lite innan vi gjorde klart allt – det var självklart okej. Han var väldigt skrikig i stallet efter sina kompisar i hagen och han steppade runt lite. Vi tog in hans kompis så han skulle få säga hejdå och så gick vi in i huset för att göra lite affärer 😉 
Bildtext: Birgitta tar in Zebastian från hagen (19 mars 2011)
Så vi satte oss med papper och ringde lite samtal angående försäkringar m.m. och efter några minuter fanns det på papper att han var min!! *glad*
Bildtext: Zebastian får av sig skorna (19 mars 2011)
Innan vi lastade Z bad jag fadern (hovslagare) att ta av skorna som varit på en längre tid och fixa till tårna lite. Det gjorde han och det kändes även skönare för Zebastian att stå barfota i transporten så inget skulle hända. Vi nöjde oss med framskydd eftersom vi inte var helt säkra på om bakskydden bara skulle uppröra honom och sedan var det dags..
Bildtext: Ena skon av inför bilfärden (19 mars 2011)
Bildtext: Fläta fläta svansen inför åkturen (19 mars 2011)
Jag tog det väldigt varligt i lastningen. Jag visste sedan innan att han varit lite strulig att lasta som Birgitta berättat. Han har gått på transporten men kastat sig/haft bråttom ut igen.
Jag märkte av tendenserna eftersom han var väldigt stor och yvig i sina rörelser. Minsta lilla tryck jag satte i grimman möttes av ett stort ryck så det kändes som armen skulle gå ur led. Han ville titta hit och titta dit men snart så kom vi förbi det helt okej och lastningen gick fint.
Sedan fick Emma ta över så stängde jag bakom istället, för säkerhetsskull – alltid lika petig, hehe 😉
Sedan sade vi hejdå till Birgitta och Josefine som också fick säga farväl till Zebastian en sista gång, *usch, klump i magen* det kändes hemskt att ta honom ifrån dem eftersom de verkligen gillade honom. Dock visste jag ju att han skulle få ett underbart hem hos oss, men jag vet hur jag själv skulle känna att lämna ifrån mig min häst..
Några gnägg, lite tramp och sedan stod han still i transporten nästan hela vägen. Med ett stopp så tog det hela SJU timmar hem från Gävle!!! Vi åkte runt halv fem och och kom hem till Gummagården i Nässjö kvart i tolv.. *pust*
Han var lite svett, eller om det var kondens, men som sagt lite intorkat blött i pälsen. Annars lugn (trött!) och helt okej med att komma in i sin nya box, sitt nya hem 🙂
