Zebastians blogg

FÖRR
> Skulle hela tiden gå om mig när jag ledde honom
> Ignorerade tillsägelse/korrektur, eller glömde bort direkt
> Hysterisk inne själv, gnäggade och sprang runt
> Sprang omkring när han var uppbunden i stallgången
> Inte så mycket tålamod när man verkade honom
> Extremt lättdistraherad, han släppte allt annat typ som tvångstankar
> Separationsångest, alla gånger mot hästarna även om jag var hos honom
> Sparkade i boxväggarna, speciellt vid fodring
> Gick i sin egen värld och såg inte mig om han inte ville
> Hårdhänt när man myste
> Snabba, oberäkneliga rörelser om han tappade fokus
> Ville han ha huvudet högt och spänd var det hysteri om man försökte få ned det
> Allmänt lättstressad och nervös
> Helt borta och flippig när han var lös i paddocken
> Sökte bara utvägar när man försökte få kontakt vid löst arbete
> Hoppade tom. över staketet till paddocken en gång upp till de andra hästarna
> Hysteriskt hetsig när han åt ur sitt finmaskiga hönät
> Hetsig för kraftfodret
> En jävel mot andra hästar, bitchade och högg (Compadre var prickigt skinnflådd)
> IQ = fiskmås och minne som en guldfisk i allmänhet, stackars söt-knäppbollen..

> Som en bebis när han var lugn, älskade att få kärlek
> Mjuk som bomull när han lade den sidan till
> Kom alltid fram i hagen

UTVECKLINGSSTADIET
> Skygg när man ledde honom eftersom han själv kände hur oberäknelig han själv var
> Osäker och rädd för tillsägelser eftersom han hela tiden var för PÅ och respektlös
> All hysteri blev mer som ett tix, det fortsatte men han förstod nog inte själv varför?!
> Ibland lite lugn med mig och andra gånger bara fokus på var de andra hästarna var
> I allmänhet så var han varannan dag, ibland lugnare och ibland totalt urflippad..
> Började söka kontakt i arbetet lös
> Vågade mer och mer söka kontakt när han hade bra dagar
> Föll alltid tillbaka när vi arbetade med sadeln
> Upptäckte allvarlig sadeltvång, extrem bockmaskin
> Extremt rädd för korrektur uppsuttet, både skänkel och hand
> Extremt osäker och rädd för att göra fel
> Ville han ha huvudet högt gick det få ned en bit
> Fruktansvärt läskigt tix-beteende med bett i munnen
> Stark och mer avtrubbad med bettlöst träns
> Bekräftelsesökande och orolig när man arbetade med någonting
> Fick ibland “panikångest-attacker” stod och bara skakade till han blev genomsvettig

> Föll lätt tillbaka, men såg mer och mer en trygg häst i grunden
> Var alltid nyfiken i hagen
> Kom fram och var jobbig i hagen, säkert rädd att bli lämnad ensam..
> Mer neutral i hagen, vänlig men kunde även där falla tillbaka till bitchen ibland
Bildtext: Mitt hjärta, glad, trygg och tillitsfull (12 feb 2012)

NU
> Tappar ibland fokus och blir spänd, men har då “hittat honom” och funnit avspändhet
> Blir han orolig trappar han snabbt ned och blir coolisch igen

> Går snällt bakom när man leder honom
> Lyssnar snällt och tryggt på tillsägelser
> Än så länge inte märkt av separationsångesten med hästarna om jag är med
> Står avspänd still i stallgången utan att vara uppbunden
> Följsam som en hund
> Mer och mer avspänd och följsam i arbetet lös
> Om han tar upp huvudet följer han med den på jorden om man ber honom
> Frustar och slickar och tuggar ofta vid ridning barbacka
> Frustade och trivdes senast vid ridning med sadel (och hoppas på mer av detta!)
> Följsammare och följsammare för det bettlösa tränset
> Kommer alltid fram i hagen och vill mysa, gosa, prata, vara med och följa med
> Vill alltid vara den som blir tagen i hagen för att arbeta (avis-blicken, hehe!)
> Vänlig och snäll i hagen, markerar mot andra hästar mjukt och balanserat
> Äter lugnt och gott i de finmaskiga hönäten
> Fortfarande glad i mat men absolut inte hetsig, bara matglad 😉
> Tar nya saker med mer lugn och aningens osäkerhet men väljer att ha tillit
> Trygg med korrektur för hand och skänkel, ibland liten osäkerhet som snabbt försvinner

Bett har jag inte velat utsätta honom för än (känns helt onödigt när det finns andra alternativ som fungerar) och sadeln har vi som sagt inte gjort så mycket med men det som gjorts har varit över all förväntan!

Precis som med Compadre har inte Zebastian ens varit och tänka på med AR-träning från marken eftersom han varit så oroad och otrygg i sig själv och tillsammans med människor. Antingen har han varit spänd och struttig eller så har han tappat allt vad respekt innebär och då vill man helst inte vara i närheten.

Allt eftersom vi har löst upp gammalt groll har även tanken inför AR-träningen grott i mig och det känns även som det gjort det i Zeb. Häromdagen tog jag mod till mig, gick ut på stallplanen och började med nedåt och framåt-sökningen som på bara ett par minuter gick från klarhet till klarhet.

När jag började lite smått med detta i början med honom var allt kaos Kaos KAOS!! Idag började han med att inte kunna stå still, vinglad höger och vänster, knölade ihop halsen och tryckte ut bogpartiet. Till att stå balanserat, ta ställning och böjning åt både höger och vänster, skritta på volt i låg avspänd form i båda varven, samt börja tänka öppna och sluta i vänstervarvet 🙂

WOW!! Sååå undebart att kunna prata till honom utan att han går i taket, utan istället är den goa Zebastian som han numera är i hagen. Myspojke *LYCKA*

Bildtext: Zebastian, dagens sadel-mästaren (28 feb 2012)

På grund av en onödig kommentar av en person tillsammans med min extremt goda magkänsla tog jag idag det steget jag inte på långa vägar hade tänkt mig.. Jag sadlade Zebastian uppe i stallet, lugnt och fint stod han och väntade på att allt skulle göras iordning, tog på det bettlösa huvudlaget bestående av en remontnosgrimma och tyglar. Sedan promenerade vi ned mot paddocken, gick några varv extra medan vi spände sadelgjorden. Vi löslongerade i skritt, trav och med en galoppfattning i varje varv (funkade bra, wow!) vilket var hur länge sedan som helst och vilket öven har varit väldigt svårt för mannen att klara av, i synnerlighet med sadel eftersom det är detta som framkallat rodeohästen i honom..

Efter övningarna ställde jag mig på stolen, jag satt halvt upp efter en tvekan hos Zeb.. och jag var väldigt öppen för att känna efter hur han skulle kännas med detta – Hm!? När jag vid andra försöker satt upp helt, tog stigbyglarna och han vinklade bak öronen, som han alltid skeptiskt gjorde då vi sadeltränade i somras och aldrig tog fram dem, så vinklade han nu fram dem och såg allmänt cool ut 😀

Sedan skrittade vi runt, stannade och myste, bytte varv, skitteliskrittade lite till, travade några steg i båda varven och slirade runt på gyttjan i paddocken 😉 ..för att sedan sitta av efter kanske 15 – 20 minuter och tro att mitt leende gick runt hela huvudet!!

Inte bara att vi gjorde det, för sådant spelar ingen roll för mig.. men att vi gjorde det med så sjukt god magkänsla och avspändhet. Nice nice nice! Kan inte låta bli att börja tro att denna tokstålle blir normal än dag, hiih!