Ledsen att detta inlägg fått vänta så länge ska jag börja med att säga..
Men!! Vilken häst, Zebastian 😀 Nog för att han visar hur fin han verkligen kan vara de dagar som är bra dagar och ett galet, hysteriskt monster andra dagar. Men nu känns det verkligen som vi kommit i mål (även att jag vet att man inte ska ropa hej förrän man kommit över bäcken).
Han är en ängel i hagen, kompisar med alla, säger ifrån när det behövs men aldrig orättvis. Han är lugn med maten, dock alltid sugen på något gott. Han tigger inte, men snirklar gärna in sig och “tigger snällt” genom att nuffsa i håret, på luvan eller på mina öron (mellan läpparna, haha!)
Ridningen går som sagt bara framåt barbacka i skritt och trav, lugn och fin i båda varven, mot handen, skänkeln, korrigeringar, muntligt tillsägelser osv. så vad annat kan jag inte säga än att vi kommit i mål?! :’)
