Bildtext: Duktiga Zebben och jag har precis börjat träningspasset (30 jan 2012)
Denna häst, får jag verkligen känna in “rätta dagen” med eftersom han är så kaotisk eller underbar 🙂
På senaste tiden har det bara varit bra dagar och när jag tänker tillbaka på den dagen sensommar/höstdagen då jag senast satt på honom i paddocken, känns det väldigt avlägset. Nog för att det är länge sedan men hela hans självkänsla tycks växa massor för varje träningstillfälle från marken.
När vi pysslat några gånger uppsuttet i stallet nu också och med både Elin och Fredrik som agerat testryttare känns det som han kommer till mer och mer insikt om att livet inte är så hemskt ändå.
Jag vill helst stå på marken och kunna hjälpa honom när någon sitter på och min tanke med första traven med ryttare har jag definitivt tänkt kunnat hjälpa till från marken. Men hur gör man när man inte både kan sitta på och stå på marken samtidigt!? Dilemma..
Fredrik fick bli den första som satt på Zebastian utanför stallet, närmare bestämt på stallplanen, och gav korrigeringar från ryggen. Eftersom Fredrik dessutom enbart suttit på en hästrygg några gånger så var det perfekt att se Zebs reaktion när det inte var jag, kontrollerat, exakt och vant. Han tog det jättefint!
Denna dag gick vi ned till paddocken, barbacka eftersom jag tycker att han mest reagerar på sadeln och jag känner dessutom att den är så i vägen.. Uppsittningen från pall, barbacka var andra gången utomhus och första gången i paddocken så det skulle bli spännande att se reaktionen. Han tramsade ett par steg genom att inte riktigt lyssna på vad jag bad honom om. När jag korrigerade honom från pallen tog han det mest genom att höja huvudet, så jag gick av pallen och korrigerade mer exakt eftersom jag inte kom åt så bra uppfluget på en stol 😉 ..och det underbara var att Zebastian tog detta hur coolt som helst!
Sedan stod han urfint och jag satt upp. När jag bad honom gå blev han paff, osäker, kluven, stel och spänd. Jag har övat massor på att stå still eftersom han bara vill röra på sig och då blev det nu lite omvänt i skallen på honom kan jag tänka mig.
Vi gick igenom stapplande steg i skritten, mer flyt i skritten, flytta lite rumpestump, formning, böjning och ställning, övergångar trav, skritt, halt, igångsättningar och allt detta i båda varven. Mycket nybörjar/rida in unghäst-tänk som han verkligen behöver gå igenom igen, men skillanden är att man märker att han är riden innan så det går snabbt för honom att förstå och när han väl förstår är han helt OK balanserad.
En stor låsning kom i vänstervarvet när jag försökte bibehålla traven och forma honom för innertygeln, då lättade han faktiskt i framändan – men bara lite. Sedan när han upptäckte att inget mer hände, att jag inte blev arg, rädd eller egentligen gjorde någonting mer än att be honom fortsätta med det vi pysslade med så blev han fin igen. Det känns liksom som om han väntar på att jag ska reagera, vilket jag försöker att inte göra mer än när han gör rätt och berömmer honom!
Duktiga pojken! Satt av efter en lång, lång stund – utan att suttit av någon gång mitt emellan som jag alltid gjort annars när vi varit i paddocken (upp och av flera gånger), så jag kände mig jätte upprymd och lycklig efter vårt första “riktiga” ridpass och med vår första “riktiga” trav 🙂
