😀
Vilken häst, så knasig så jag blir inte klok på honom, hehe! Men nu vet jag inte i hur många veckor som han har samlat på sig pluspoäng på pluspoäng. Han väntar fint när man stoppar i höet i hönätet, han äter lugnt och fint. Han accepterar att gå bakom i lugn och ro när man leder honom. Han tar det lugnt när man slussar in honom i boxen. Han kan ta tillrättavisningar i boxen utan att få nervösa sammabrott. Listan hade kunnat göras lång men som ni förstår så genomgår han verkligen en förvandling hela tiden, trots att det gått mycket upp och ned.
Jag som alltid moralkakar alla andra om att bakslag är ett steg att samla sig i för att strax därpå (när man tagit sig igenom det!) utvecklas – framåt! Men ändå slår det lika hårt på mig när jag själv står där. Vilket ioförsig är bra för då kan jag alltid förstå andra som genomgår bakslag med sina hästar.
Nu känner jag mig såå sugen på att sitta upp på honom igen! Jag var verkligen HELT OFF på det innan och tänkte att jag aldrig mer skulle vilja ens tänka på det. Men det är verkligen den här känslan som jag väntat på, det kommer när tiden är inne 🙂
