Zebastian!! Du slutar aldrig förvåna mig, vem är duu 😀 ??!!
Hur sjukt känns det inte att inte känna sin egen häst.. och så känner jag in andras pållar så väl men den här pojken är verkligen ett mysterium. Lika cool, lika hispig blir han på en handvändning.
Så, det var dags för första ridpasset idag efter vårt lilla uppehåll och han gick verkligen igenom hela känsloregistret 😉
Först fick han ju självklart galenskapen i sig när jag gick bort med Compadre till hagen, eftersom han blev lämnad (med sadeln på ryggen). Det var både pip och frust, stånk och stön som hördes och han drog ett par upprörda repor i paddocken.
När jag kom tillbaka till honom lugnade han sig lite men han hade hunnit bli svettig eftersom solen dessutom låg på och värmde.
Jag försökte få honom att göra en liten övning från marken först för att lugna ned honom lite. Då stollade han omkring än mer och det slutade med att jag stod i mitten och bara väntade ut honom som vanligt..
Så kom han tillslut till mig, lagom anfådd och löddrig, och då stod han med huvudet i famnen på mig och bara njöt av att slappna av.
När vi hade stått så en stund började jag sätta dit stigläderna som jag hämtat uppe i stallet och det bettlösa tränset (mitt hemmagjorda) tillsammans med tyglarna.. och så var det dags!
Första halva uppsittningen helt lugnt. Andra gången testade jag en helt vanligt uppsittning och den gick också fiint. Tredje upp och i med stigbygeln, ordna och fixa med lite uppifrån ryggen för att sedan sitta av igen och berömma massa! Märker ni vad jagb beskriver – att vi är på exakt samma ställe där vi slutade 😀
Jag satt upp igen och svängde åt höger, skritteliskritt och det kändes så bra. Avsittning igen och beröm, uppsittning och skritt åt andra hållet – wow! Så fortsatte vi så med längre skrittrundor runt i paddocken. Nytt för idag var att han inte ville stanna när jag bad honom och det tog en halv långsida att få stopp på honom, han liksom smög fram. Använder jag rösten lyssnar han dock klockrent (för bra!) så därför struntar jag helt i det, utan berömmer bara med rösten hela tiden.
När jag satt av då han tillslut stannade och satt upp igen för att skritta runt var han mycket mer avspänd och stanna självmant flera gånger. Duktiga DUKTIGA pojken!!
Kan inte annat än att säga hur otroligt härligt det var idag – och fint väder och allt 🙂 hihi
