När jag kom hem efter de tre första dagarna av massageutbildningen tänkte jag på mina två prinsar Zeb och Comp som skulle få avnjuta vad jag lärt mig. Jag har masserat Zeb en annan gång för några veckor sedan eftersom jag ville se hans reaktion innan vi skulle till equiterapeuten och då gillade han det massor.
Dock var det lite annorlunda denna gång eftersom Compadre jävlades med Ze bgenom att gå sin väg och det passade inte riktigt lilla nervvraket denna dag så han flög helt i luften rent mentalt. Efter en diskussion om att stå inom ramen och bara vänta hade jag en häst som stod på stället och skakade.. Jag ska be någon spela in honom när han blir sådan så skulle ni tro att han blivit allvarligt vanvårdad och misshandlad eftersom han skakar som jag aldrig sett en häst skaka!! Men det var enbart utlöst av att jag bad honom stå kvar och inte ägna all fokus på vart Compadre tagit vägen.
Jag stod länge och mycket med massage på halsen och tillslut kunde han slappna av någolunda. Han stönade till ett par gånger men någon riktigt gäsp kom det aldrig. Dock gick han från att få extrema skak-utbrott när jag tog i hans grimma till att acceptera det och lyssna när jag talade till honom. Jag kunde ta loss en hel del spänning i halsmuskeln på honom också så jag kände mig nöjd, vilket det kändes som Zebastian också var.
När jag var klart släppte jag honom och förväntade mig ett hastigt skutt ut ur lösdriften men han tittade på mig nästan som om han ville ha lite mer mys. Dock var saknaden efter Compadre för stod så han traskade ut till honom, men väldigt lugnt och hela tiden tittade han trivsamt på mig. Kanske sade han tack 😉
