Så kom “dagen D” då det var dags för Zebastian att återigen åka till Bergs Konvalenscens och equiterapeut Mari Johansson. Sist vi var där gick det ju inte så bra som sagt.. eftersom undersökningen inte ens kunde göras. Mari beskrev det att känna på Zebastian som att “ta på en vägg” så spänd, frånvarande och låst i hela kroppen var han, så helt omöjligt att göra en behandling.. Dock trodde hon inte att han hade någon kotkompression eller låsning. Jag ordinerades att tyvärr åka hem och komma tillbaka om några månader, när nu han lugnat sig och jag trodde det skulle funka?!

Så, jag lasttränade honom dagen innan eftersom han svettats och skakat fruktansvärt förra gången vi åkte iväg till equiterapeuten, vilket gick kanonbra och han var enbart ytterst lite osäker att stå kvar. Han gick lugnt ut men tryckte aningens emot, därför fick jag upprepa ett par gånger, sedan var han trygg med livet 🙂

Onsdag morgon och dags för avfärd. Zebastian var inte lika överens med transporten eftersom det nu var åkdags men han var duktig och gick på trots allt. Han visade mig tydligt att han inte gillade vad som nu än skulle hända men jag lovade honom att det inte var någon fara och att han skulle lita på mig och försöka slappna av.

Compadre stimmade runt som en galning i hagen bakom stallet som han aldrig gjort förr och gnäggade upprört. Zebastian som inte svarat honom en enda gång sedan första dagen jag testade att separera dem på gården sjöng i högan sky..

När han var på transporten och jag gav klartecken till Emma, som var med som medhjälpare, att stänga bakom oss stod lilla vännen och skakade i varenda muskel. Han har inga fysiska fobier denna häst – utan upplever bara en hel trauma-parad i sitt eget huvud. Var ska jag? Vad ska hända? Hjääälp!!

Han stod rangligt under åkturen och speciellt i vänstersvängar vacklade han kraftigt – hur sakta vi än rullade. När vi kom fram var han utmattad och helt genomsvett lilla pojken, snacka om nervös över vad som komma skall, ibland vore det underbart att verkligen kunna PRATA med dem, verkligen Zeb.

Så, var det nu ännu en åktur förgäves?! Lagom nervöst när allt är upp till hästen..

Han gick så lugnt och fint ut ur transporten, duktig pojke! Sedan fick han stå en lång stund i en box och torka till med ett täcke, äta lite hö, dricka lite vatten, slicka på salten, kissa och bajsa.

Från början tog han sådär stora nervösa tuggor av höet men efter en stund verkade han riktigt till freds – skönt!

När han äntligen torkat till och han dessutom rullat sig i boxen, en gång på varje sida, tog vi ut honom till vattenspiltan där vi skulle börja behandlingen. Mari föreslog detta, vilket kändes väldigt bra för oss alla eftersom han annars blir lite “instängd” i det vanliga behandlingsrummet.

Hon palperade ignom hela honom och jag trodde mitt hjärta skulle stanna av nervositet. Jag vet själv vad jag sett hemma och jag tycker han rör sig ojämnt bak, hälta eller något i ryggen?! Kanske både och.. samt att han fortfarande ömmar när man borstar eller tar honom på ländryggen trots att han gör det mycket, mycket mindre än han gjorde innan jag behandlade honom hos Morgan.

Så!! Vad blev det då för dom Zebastian fick??

En lumbo-sacrallåsning, vilket innebär att kotorna i ländryggen låst ihop sig – AJ!! Detta har gjort att han även var väldigt spänd i halsmuskeln då han försökt kompensera smärtan..

Mari gjorde snygga “lyft-grepp” på både höger och vänster sida. Innan varnade hon för att han kanske skulle bli rädd eftersom han skulle tappa balansen kraftigt, men han tog det såå bra. Alla var vi imponerade av hans följsamhet. När hon tänjde på halsmuskeln stod han också superduktigt och bara lät sig behandlas, trots att det måste varit en hat-kärlek så spänt som det var!

När Mari kände på kotorna efteråt så allt verkligen kommit loss ömmade han inte ett dugg. Det enda han gjorde först var att lite, lite skygga undan för att han nog trodde det skulle göra ont, sedan när han insåg att det inte gjorde det så kunde hon göra vad hon ville utan en enda reaktion – så grymt häftigt att se resultat direkt 😀

Vi kunde till och med sätta akupunkturnålar på honom. Detta gjorde vi gärna eftersom vi ville ge njurarna extra hjälp och energi för borelian som han ju bär på, dessutom satte Mari en nål precis där låsningen suttit, också för att hjälpa honom.

Hela tiden var Zebastian i ständiga försök att prata med oss, han har verkligen ett sådant bekräftelsebehov. Vi försökte få honom att bara slappna av och känna in läget istället eftersom han ska våga lita på sig själv och inte tro att vi älskar honom mindre bara för att han inte pussar på oss varenda sekund! Några små stunder kunde han slappna av och strunta i att försöka bekräfta sig själv..

Bildtext: Zebastians protokoll, se förklaring nedan.. (17 aug 2011)

1. Lumbo-Sacrallåsning
2. Muskelkontr. + palp.t öm B.S 3 grad
3. Palp.t öm Njurpunkter B.S

Rekommendation:
Halsstretsch åt båda håll
Massera länd B.S.
Hage + skritt vid hand 7 dagar.

Underbar dag! ..och tänk att när vi åkte hem gick han raka vägen på transporten, lugnt och sansat. Han var även cool när vi stängde och han darrade inte någonting alls, enbart blicken var lite oroad vilket jag förstår 🙂

Hemredan gick mycket bättre och han stod helt annorlunda och lugnt i svängarna. Fortfarande lite vingligt i vänstesvängarna men inte alls som när vi åkte hemifrån. Dessutom traskade han lugnt ut ur transporten där hemma och han var enbart lite, lite fuktig i pälsen 😀

WOW!!

Ut i hagen till Compis som mötte upp honom lagom mycket eftersom han verkade känna sig besviken som blivit lämnad. Så underbart att se honom springa omkring helt obehindrat och veta att problemet är löst.

Ska även klura vidare och höra mig för om någon vet med sig om han skadat sig någon gång i hagen, slått omkull eller något annat som kan ha ställt till det i ryggen på honom. Mari sade nämligen att den låsningen måste ha kommit av en stor smäll eftersom det satt så pass hårt.

Underbart! Älskar att ha friska och krya pållisar så kan vi brottas vidare utan att vara rädd för att någon har ont 😉 hihi! Nu är det bara mental träning kvar med Zeb. Så, fortsättning följer..