Idag tänkte jag ta en liten tur till paddocken med Z, för att gör någonting men jag hade ännu inte bestämt riktigt vad eftersom min magkänsla höll sig lustig!?`
Jag sadlade uppe på stallplanen med den Akademiska sadeln för att se hur den ligger på honom (har enbart testat den på Compadre) och den såg ungefär lika ut fast Z har mer manke som förmodligen kommer gå emot om jag sitter i sadeln.
Jag hade nya Wintec cair-sadelgjorden som är luftstoppad för att allt ska vara så skönt och gott för honom som möjligt. Sadeln är dessutom bomlös så den borde vara en fröjd för honom att ha på ryggen, sådär följsam och nära.
Nere i paddocken stod Fredrik beredd att filma oss. Vi gick ett par varv samtidigt som jag spände pö om pö. Eftersom det trots allt också var en ny sadel och jag faktiskt inte känner Z väl alls vad gäller dessa sadlar och problem hit och dit beslutade jag mig för att släppa honom med den trots allt – då vet jag med säkerhet att han verkligen känner in läget helt och hållet.
Tro att han gjorde det också..
Han bockade värre än jag någonsin sett! Jag stod i halv chock och magen sugandes hårt och såg honom kasta sig besinningslöst i kramp-kramp-kramp-bocksprång!
🙁
Zebastian, om du ändå kunde tala! Inte nog med att han gör dessa hemska språng utan han blir också helt uppstressad och omöjlig att nå – springer runt runt i full galopp med rivstarter och tvärnitar så benen ser ut att när som helst gå av. Han söker ingen kontakt utan springer enbart i en värld som verkar plåga hans själ, runt runt, byter jag varv byter han varv, rivstart iväg.. Bort bort! 🙁 Lilla gubben!
Sedan är det som om han sakta kommer åter, han börjar se sig omkring, se mig. Han söker lite kontakt, kommer till mig, är fortfarande yvig och faktiskt obehaglig men han kan verkligen inte rå för det, stackars!
Ytterligare några minuter senare när jag bytt lite varv för att se så höger- och vänster hjärnhalva kopplat samman så är han nästan lika lugn som vanligt. Förutom att han är hemskt trött och utmattad både mentalt och fysiskt. Svetten rinner om hela honom och tja vad kan man säga – kaos 🙁
Jag har även bokat tid till Mari Johansson (equiterapeut) igen eftersom hon inte riktigt kunnat känna igenom honom förra gången då han var SÅ SPÄND! Hoppas bara att han klarar av att byta miljö utan Compadre och utan att få totalt spel – nu känner vi ju varandra och tilliten måste bara räcka! Det är viktigt att han får en 100 % genomkoll innan jag fortsätter med honom.
Tycker dessutom att han är stel och spattig i sina bakben när jag sitter på – såklart kan det vara för att han är lite spänd mentalt men jag vill vara på säkra sidan. Svansen går han med aningens upp och till vänster.. Ska minnas och jämföra i framtiden!
Over and out <3
