Nu har vi alltså ridit och pysslat många dagar i följd med något litet uppehåll. Jag har haft med folk, varit ensam med honom, det har låtit ljud från skogen, från vägen, bilar har kommit och åkt, samt att folk har gått in och ut från balkongen som ligger ovanför paddocken!
Det känns både som om allt har tagit så lång tid men också så snabbt. Jag menar, det jag har gjort fram till bara någon vecka sedan är att låta Zebastian känna sig som hemma, marktränat lite och behandlat honom så jag med all säkerhet ska veta att han är kry och mår bra innan jag sätter mig upp på honom.
Nu när vi väl kommit igång har det som sagt bara gått några dagar snabbt framåt utan att ens stressa och jag kan knappt tro att det är sant 🙂
När jag sitter såhär i skrivandets stund känns det nästan som det inte är på riktigt, men sedan när jag sitter på Zebastians rygg är det verkligt igen.
Idag var det skrittpass och faktiskt så satt jag bara upp och av en extra gång, annars satt jag på honom säkert i 10-15 min i sträck – rekord! Jag hade även bett på honom idag, eftersom han är lite loj mot remontnosgrimman som jag använder som bettlöst alternativ. Jag ska erkänna också att jag gärna har ett bett om det är så att han skulle hitta något oförberett för då är chansen större att få kontakt med honom känns det som.
Han är så fipplig och foppling med bettet i munnen, trots att jag hade ett av gummi idag. Det är dock lite för tjockt men jag har beställt ett “Nova-bett” som är lite tunnare, helt av gummi och ledat i mitten”, de sägs gilla det och det ska även vara det mildaste bett man kan ha – gilla!
Självklart hade jag två tyglar, alltså en till det bettlösa och ett till bettet så sambandet blir lite mer självklart. Sedan skrittade vi runt där i olika serpentinbågar, över halva ridbanan idag igen. Faktiskt så hade jag halvlång/halvkort tygel och bad om en hel del saker med väldigt fina gensvar. Visst blir jag lagom pirrig i magen när han höger huvudet eftersom jag hört alla historier om hur han får ryck från ingenstans och folk som flyger åt höger och vänster men det har inte varit mer än att han kikar lite mot mig, kanske stannar och vänder in huvudet så står vi och myser en liten stund, för att sedan fortsätta att lära känna varandra.
Dagens genombrott blev vändning för indirekt tygel (mot halsen) och det hade han väldigt svårt för just för vänster tygel. Han trycker hela sig mot tygeln och liksom lutar åt vänster, när jag ber om tvärt om – lätta och gå bort från tygeltaget! När detta satt i båda varven efter x antal varvbyten för att ställa till det lite i hjärnan var han väldigt avslappnad, mjuk och fin.
En sista detalj jag ska skriva med som jag lägger märke till är att han hela tiden vill hänga eller “lägga sig i handen” mot tygeln. Han gjorde det lite mot det bettlösa igår vilket jag tänkte var för att han blev bekväm men även idag mot bettet. Lite trixigt att få plocka upp honom samtidigt som jag önskar honom trygg och låg för att behålla lugnet. Men faktiskt så kunde jag ge några lite större tillrättavisningar som han tog jättefint, först med höjt huvud och sedan hajade han att det var extra tydligt jag menade 🙂
