Bildtext: Queens Candela (7 juli 2008) och Zebastian (25 april 2011)
Aldrig trodde jag väl att jag på något vis skulle föras samman med det förflutna, men än en gång gjorde livet ett val åt mig i en viss riktning. Zebastians förra ägare och jag kom i kontakt på ett bananskal och vi båda sade att det var ödet som förde oss samman vid precis rätt tidpunkt. När jag såg Zebastian var det någonting speciellt som jag föll för, kan inte säga vad men någonting mitt i allt som hände..
När han kom hem till oss tycktes jag hela tiden se saker som liknade en annan häst, men jag kunde inte säga om det var en kändis-häst, en häst som jag sett någonstans eller vad annars!? En dag gick det upp för mig 🙂
Queens Candela, härliga “Candii” som jag hjälpte en tjej med. Ingenting direkt som var positivt dock för de såg lika “knasiga” ut båda två. De där vakna ögoen och den lilla knölen vid nacken som grimman alltid glider ned från. Skiftningarna i pälsen, speciellt mellan sommar- och vinterpäls.
Jag bjöd ut Martina som haft Candela och hon kunde inte annat än alla hålla med mig. Liknande drag i utseendet och det galna i personligheten, från filbunke och fokus till galenskap och vansinnesryck.
Helt plötsligt frågar Martina “Men, är han inte efter Zeb då?” och helt plötsligt gick det upp för mig att jag ju vetat hela tiden. Zebastian är efter Zeb och självklart är ju Candela det också – de är ju för sjutton halvsyskon!! *wow*
Så där stod vi med halvfåniga miner och insåg just att jag köpt den häst jag själv beskrivit som min drömhäst. Candela med längre ben 😉
Så himla läckert tycker jag!
