Zebastians blogg

Bildtext: Queens Candela (7 juli 2008) och Zebastian (25 april 2011)

Aldrig trodde jag väl att jag på något vis skulle föras samman med det förflutna, men än en gång gjorde livet ett val åt mig i en viss riktning. Zebastians förra ägare och jag kom i kontakt på ett bananskal och vi båda sade att det var ödet som förde oss samman vid precis rätt tidpunkt. När jag såg Zebastian var det någonting speciellt som jag föll för, kan inte säga vad men någonting mitt i allt som hände..

När han kom hem till oss tycktes jag hela tiden se saker som liknade en annan häst, men jag kunde inte säga om det var en kändis-häst, en häst som jag sett någonstans eller vad annars!? En dag gick det upp för mig 🙂

Queens Candela, härliga “Candii” som jag hjälpte en tjej med. Ingenting direkt som var positivt dock för de såg lika “knasiga” ut båda två. De där vakna ögoen och den lilla knölen vid nacken som grimman alltid glider ned från. Skiftningarna i pälsen, speciellt mellan sommar- och vinterpäls.

Jag bjöd ut Martina som haft Candela och hon kunde inte annat än alla hålla med mig. Liknande drag i utseendet och det galna i personligheten, från filbunke och fokus till galenskap och vansinnesryck.

Helt plötsligt frågar Martina “Men, är han inte efter Zeb då?” och helt plötsligt gick det upp för mig att jag ju vetat hela tiden. Zebastian är efter Zeb och självklart är ju Candela det också – de är ju för sjutton halvsyskon!! *wow*

Så där stod vi med halvfåniga miner och insåg just att jag köpt den häst jag själv beskrivit som min drömhäst. Candela med längre ben 😉

Så himla läckert tycker jag!

I hagen trodde jag inte att det skulle finnas en suck av samspel med denna galenskapare, men där trodde jag tvärt om. Jag har faktiskt kunna befästa att han nu spårar på volten i skritt och trav – samt när han stannar och väntar på att jag ska ge honom beröm 🙂

I vänstervarvet funkar det helt klart bäst. När jag skulle ta högervarvet förstod han bara inte, tyckte jag. Så när jag började fundera över saken och upptäckte jag att jag förhöll mig aningens ologiskt i förhållande till honom med tanke på vad jag bad om, så ändrade jag på det och då funkade det lika bra i högervarvet. Duktig Zebastiano! Det finns någonting som lever där inne och inte bara gör allt per automatik.

Varför jag säger så är just för att allt han verkar göra går just per automatik.. Han kastar sig in i boxen, för att han vill ha mat. Han kastar sig i maten, för att han är hungrig. Han sliter ut höet ur hönätet just för att han MÅSTE HA MAT NUU! ..istället för att försöka känna in hur höet har fastnat.

Visst var Compadre också speciell och klumpig med hönätet i början och en gång. Men aldrig har han tagit sönder nätet, mer än när jag råkade knyta det på ett sätt som skar av det, men då var det ju inte hans fel. Sedan har jag “hållt lektioner i hönät-ätning” så han fått in tekniken och efter det går det kalasbra.

Zebastian har tagit sönder nätet på tre ställen redan och han har bara haft det i 2 månader (så länge som han varit hos mig). Aja, vi får se.. Kanske han lugnar sig med tiden?! :S