Jag hade tänkt att fortsätta med AR-träningen men har haft en känsla av att det kanske inte “går in” på riktigt hos Zeb. Just eftersom jag känt av något förrädiskt, annorlunda, låsning/blockering hos honom och att även equiterapeut Mia sade precis samma sak om att han liksom inte förstått vad som hänt honom. Tex. att det en dag slagit slint för honom just för att han en dag “vaknade ur sin chock” och insåg att någon satt på honom.. Vem vet!? Någonstans på vägen blev historian om Zebastian suddig och helt plötsligt var han inte riktigt ridbar längre, spekulationer och mer spekulationer.

Nåväl, jag tycker mig märka att det ligger en hel del saker under ytan på denna pålle som ibland bubblar upp, tex. när något utifrån stör och/eller upprör honom.

Det som Mia sade om att han inte förstår varken häst- eller människospråk var jag inte än beredd att hålla med om, trots att jag inte heller var helt säker på att allt stod rätt till i hur han uttrycker sig i sitt kroppsspråk.

Compadre kommer in med ganska kraftiga bitmärken och han är inte den som står i vägen i första taget. Jag får för mig att Zebastian får mani av att behöva bestämma, styra och ställa och blir labil och aggressiv när det inte passar honom. Han var ju en riktigt argbigga när de skulle fodra i hagen hos förra ägarna och så gör han ju inte nu vad jag sett. Men de där bitmärkena kan jag inte för allt i världen tro är riktigt rättvisa!

Jag fick en hel del saker bekräftade idag när jag tagit in pojkarna från hagen och gett dem lite hö i sina hönät. Zeb började som alltid hetsäta, slita okontrollerat och inte inkännande överhuvudtaget. Jag menar, visst att de sliter lite och har sig i hönätet när det är hösilage som liksom kan klumpa ihop sig och fastna i en fålla men så som han sliter är näst intill maniskt, sjukt..

Compadre sliter men han har anpassat sig fint till att lugna sig när jag står i närheten och jag kan få honom att lugna sig lite genom att ge honom en blick eller två. Har de en dag fått hö lite färra givor kan det öka intensiteten i ätandet, men så hysteriskt som Zeb beter sig kan inte vara nyttigt!?

Häromdagen när jag stod och pysslade med honom samtidigt som han åt lade han inte ens märke till mig, eller om han bara fullständigt sket i mig och slet ut höet i sin speciella knyck så han slog till mig. Jag blev självklart väldigt sur över detta och markerade att det verkligen inte var okej, men trots det verkade han inte bry sig/förstå att han skulle akta nästa gång han tog en tugga.

Precis som jag beskrivit innan tar han tillsägelser med ro, men då “glömmer han bort” det direkt efter och gör samma sak man bad honom om att inte göra igen. Om man trappar upp tillsägelsen blir det näst intill panik istället.. Svår balansgång!

Återigen, tillbaka till det jag ville komma fram till angående vårt “breakthrough” som skedde när jag och Ida var i stallet och pysslade med hästarna.

Jag stod i boxen hos Zeb och jag skulle bara be honom om att flytta sig lite åt ena sidan. När han istället flyttade sig klumpigt mot mig sade jag ifrån för att sedan upprepa min önskar om att han skulle flytta åt sidan. Han verkade inte ens försöka förstå och tillslut blev han mer och mer okontrollerad och labil mot mig. Han blir hotfull fast ändå inte, klumpig eller bara oförstående – aldrig har jag då mött en häst som visat så otydligt som Zebastian.

Det tog säkert en kvart för honom att förstå vad jag bad honom om och nästan lika lång tid åt andra hållet. Stämningen kändes dålig, trots att jag var lugn men VÄLDIGT TYDLIG för allas säkerhets skull. Zeb var allt annat är lugn. Antingen så stängde han helt av och gick in i sig själv, eller så flippade han totalt.

Compadre stod hela tiden i sin box bredvid, tryckt mot väggen som var mot oss och lyssnade av läget. Han var lugn och tycktes nästan undra vad Zebastians problem var!? Det var härligt att se hur cool Compadre tog det och hur han verkade vilja hjälpa Zeb att förstå 🙂

När allt lugnat ned sig blev stämningen totalt avslappnad och någon tradikomisk känsla av harmoni. Zeb ställde sig vid min sida, låg huvudposition och började dåsa och flåsa, rycka i mulen och läpparna som innan varit hårt ihop, han stod som om han nästan somnade och njöt av mina händer som strök honom över halsen och huvudet med massor av berömmande ord. Han hade innan darrat/skakat, precis som när vi lastade honom och han var så svår att läsa av men ändå så medgörlig. Den här hästen har så mycket som man inte förstår av och det är en resa som kommer läsa oss massor känner jag.

Ryckningarna blev nu liksom rytmiska och han kom in som i en dröm/trans/njutning/avslappning. Det är svårt att förklara om man inte varit med om detta men det är en upplevelse av hög grad. Ida stod utanför boxen och vågade inte röra sig..

Precis på samma sätt hände med Compadre de två senaste gångerna vi varit hos Mia equiterapeut. Det var när hon känt igenom och behandlat hela hans kropp, samt vid akupunkturen och akupressuren.

Efter en stund, när Zebastian spelat på öron och ögon kom han tillbaka till verkligheten och helt balanserat vände han sig mot hönätet och började äta i lugn och ro – i lugnt och ro!! *wow*

Ida och jag bara tittade på varandra och skrattade lättade och chockade. Vad hade hänt, vad hade vi gjort!? 🙂 Nog för att jag nått massor av hästar och även varit med om samma sak med Compadre hos Mia som jag nämnde, men nu.. Helt på egen hand – härligt!

När vi gick efter en stund stod han fortfarande och pillade smidigt ut höet ur hönätet. Ibland tog han i lite mer om det fastnade men aldrig på det sättet han gjort sådär galet 😀