Zebastians blogg

Eftersom vi kommit hem så himla sent inatt lät jag stallägaren släppa ut Zebastian idag, han skulle få gå i en hage bredvid de andra eftersom Compadre skulle komma och sällskapa med honom först imorgon.

Jag kom ut på förmiddagen och det hade gått bra, han hade varit lugn och ätit sin frukost. Nattamaten hade han bara pillat i.. säkert trött och förvirrad efter så lång resa.

När jag tog in honom från hagen var han överallt och lyssnade inte direkt på om jag bad honom att gå bakom mig. Jag brydde mig dock inte så mycket om detta eftersom vi inte känner varandra och jag vill låta honom tala för sig själv först, sedan kan jag rekomendera honom hur man uppför sig hos 😉

Håranalys
Som jag alltid gör med mina hästar lämnade jag in en hårtuss till Morgan som han skulle få analysera. Det är oerhört viktigt för mig att veta hur mina hästar mår både fysiskt (skelett, inre organ m.m.) och mentalt (dagsform, förflutet, personlighet osv.) så därför börjar jag alltid med att låta göra en håranalys på mina hästar, sedan besöka Mari Johansson (equiterapeut), verka/balansera hovarna och sedan när detta är genomkollat – då börjar jag det riktiga arbetet. Självklart börjar jag från början med kommunikation och lätt träning/balansering/bärighet men enbart lättare så alla förutsättningar finns med en hel och kry kropp 🙂

Håranalysen sade följande:

“Stressad i lever och njurar, magproblem och störd tarmflora, virus. Denna häst bör haft fångproblem. Reningsorganen fungerar dåligt så hästen är ganska full med skräp och magen är i dåligt skick.”

Alltså är det ett under att han inte haft varken kolik eller fång utan verkat vara helt kry. Dock lade jag märke till att pälsen står väldigt mycket upp och är ganska matt, samt att han har jättestora märken i mitten av alla fyra hovarna som tyder på allvarliga magproblem. Har även tänk på att han sjunker ihop när man borstar honom över ryggen och speciellt länden och korset, som även dessa är tecken på just obalans i mage och njurar.Bildtext: Här ser man ränderna på hovarna fram, samma är det bak.. (20 mars 2011)

Jag är så lyckligt lottad att ha Morgan i mitt liv som kan hjälpa mig och mina hästar. Utan honom hade jag inte haft en chans att veta allt detta och jag förstår att andra inte hört om det. Tack Morgan! – nu återstår rehabilitering i en månad och sedan en ny test.

Som tur var kunde Morgan komma redan samma dag och lämna preparaten eftersom han ändå skulle verka Zebastian. Han hade som vanligt med sig sin lilla lampa som han lyste med i ögonen och han såg samma saker som testet visade plus lite annat.

När han berättat om de stora sakerna han såg, frågade jag om det var någonting annat tex. på benen (eftersom jag vet att han opererats för lösa benbitar, men det har jag inte ens nämnt till Morgan). Han kikade i vänster öga och sade ingenting, sedan kikade han i höger och sade att det enda han kunde se var en liten sak på höger bakben – WOW 😀 – för Zebs förra ägare berättade just om att lösa benbiten opererats bort i höger bakknä!

Nog för att jag inte blir förvånad eftersom Morgan alltid lyckas hitta rätt med alla hästar. Men jag kan aldrig sluta att imponeras ändå 🙂
Bildtext: Morgan tittar i ögonen på Zebastian och berättar vad han ser (20 mars 2011)

Verkning
Innan det var dags för verkningen ville Morgan “känna in” Zebastian först. Jag tvekade en aning och varnade honom lite för att han kunde bli ganska yvig, men Morgan insisterade.

Han försökte få honom att slappna av, komma ned på jorden och inte kika på allt annat men det var ju lättare sagt än gjort med denna pålle. Han kastar gärna upp huvudet drastiskt och “glömmer liksom bort” att det finns andra än han själv att ta hänsyn till. Tillslut stod han med huvudet lite sänkt ett par sekunder (dock sade ögonen någonting helt annat, men vi nöjde oss med det..) verkningen kunde börja.

Tro att jag blev förvånad när jag såg ett litet monster som skuttade runt och flängde fram och tillbaka med Morgan kämpade tappert. I Gävle när vi hämtade honom stod han som ett ljus och lät hovslagaren både ta av skorna och banka bort lite av tån.

Bildtext: Framhovarna innan vi verkade dem (20 mars 2011)Bildtext: Bakhovarna innan vi verkade dem (20 mars 2011)

Bildtext: En ansträngd Morgan, en orolig Bella och en spänd Zeb (20 mars 2011)

Bildtext: Efter en tillsägelse stod Zeb bättre, dock skeptisk.. (20 mars 2011)

Bildtext: En hel del borttaget kan man lugnt säga (20 mars 2011)

Bildtext: Framhovisarna klara, dags för bak.. (20 mars 2011)

Bildtext: Sedan var det dags för bakhovarna, avbitartång behövdes (20 mars 2011)

Det blev ju lite skillnad till slut. En svettig Morgan, en ovan Zebastian och en lättad Isabella, hehe 😉 Nu återstår att se hur han reagerar på att gå barfota..
Bildtext: Före och efter på framhovarna (20 mars 2011)
Bildtext: Före och efter på bakhoven/arna, fotografen missade den andra.. (20 mars 2011)

Efter allt snack, matätande och inkännande åkte vi tillbaka till stallet. Plingade på hos ägarna och berättade att om de tyckte att allt kändes bra så skriver vi gärna papper direkt och tar med Zebastian hem – de höll med 😀

Jag bad om att de skulle ta in Zebastian och ha honom i stallet lite innan vi gjorde klart allt – det var självklart okej. Han var väldigt skrikig i stallet efter sina kompisar i hagen och han steppade runt lite. Vi tog in hans kompis så han skulle få säga hejdå och så gick vi in i huset för att göra lite affärer 😉
Bildtext: Birgitta tar in Zebastian från hagen (19 mars 2011)

Så vi satte oss med papper och ringde lite samtal angående försäkringar m.m. och efter några minuter fanns det på papper att han var min!! *glad*
Bildtext: Zebastian får av sig skorna (19 mars 2011)

Innan vi lastade Z bad jag fadern (hovslagare) att ta av skorna som varit på en längre tid och fixa till tårna lite. Det gjorde han och det kändes även skönare för Zebastian att stå barfota i transporten så inget skulle hända. Vi nöjde oss med framskydd eftersom vi inte var helt säkra på om bakskydden bara skulle uppröra honom och sedan var det dags..

Bildtext: Ena skon av inför bilfärden (19 mars 2011)

Bildtext: Fläta fläta svansen inför åkturen (19 mars 2011)

Jag tog det väldigt varligt i lastningen. Jag visste sedan innan att han varit lite strulig att lasta som Birgitta berättat. Han har gått på transporten men kastat sig/haft bråttom ut igen.

Jag märkte av tendenserna eftersom han var väldigt stor och yvig i sina rörelser. Minsta lilla tryck jag satte i grimman möttes av ett stort ryck så det kändes som armen skulle gå ur led. Han ville titta hit och titta dit men snart så kom vi förbi det helt okej och lastningen gick fint.

Sedan fick Emma ta över så stängde jag bakom istället, för säkerhetsskull – alltid lika petig, hehe 😉

Sedan sade vi hejdå till Birgitta och Josefine som också fick säga farväl till Zebastian en sista gång, *usch, klump i magen* det kändes hemskt att ta honom ifrån dem eftersom de verkligen gillade honom. Dock visste jag ju att han skulle få ett underbart hem hos oss, men jag vet hur jag själv skulle känna att lämna ifrån mig min häst..

Några gnägg, lite tramp och sedan stod han still i transporten nästan hela vägen. Med ett stopp så tog det hela SJU timmar hem från Gävle!!! Vi åkte runt halv fem och och kom hem till Gummagården i Nässjö kvart i tolv.. *pust*

Han var lite svett, eller om det var kondens, men som sagt lite intorkat blött i pälsen. Annars lugn (trött!) och helt okej med att komma in i sin nya box, sitt nya hem 🙂

Lördagen den 19 mars
Efter besöket hos den första hästen i Västerås var det med blandade känslor som vi satte oss i bilen mot Gävle. Jag hade varit så inställd på Zebastian eftersom han var yngre med framtiden framför sig, men hästen i Västerås var väldigt trevlig och glad. Vi försökte nollställa oss för att bli neutrala..

Efter de fyra timmarnas bilresa var nu 1, 5 timma riktigt sega och vi hade redan tankat en gång och nu fick vi stanna för att tanka igen. Bilen drack bensin som saft med transporten efter och minerna var allt lite sletna i bilen.

Väl i Gävle var vi åter igen på G, upprymda och nyfikna på Zebastian. Han stod i en hage med sina hästkompisar och hälsade gärna och mycket på oss när vi tillsammans med Birgitta (ägaren) och Josefine (dottern) stod utanför staketet och samtalade lite.

Eftersom Josefine brutit foten och Zebastian nu enbart gått som sällskapshäst kunde jag inte provrida eller se honom ridas. Sedan var det ju känt att det var just i ridningen som han inte fungerade så jag var fullt medveten om detta. Vi försökte få lite rörelse på hästarna i hagen så jag skulle få chansen att se honom röra sig lite och det var med stor galopp och rund, luftig trav som Zebastian for runt 🙂

Bildtext: Zebastian och hans kompis i bakgrunden (19 mars 2011)

Det fanns en video på Zebastian som var några månader gammal från att han varit hos en tränare som vi skulle få se. Vi gick in i huset och de visade oss denna, för att vi skulle få veta vad det var han gjorde och hur det såg ut.

Det var i ren skräck som jag såg på videon, inte för att det var några konstigheter på något vis, utan Zebastians känsla som han förmedlade på videon var ren skräck!! :O

Väldigt förvånad blev jag när några minuter hade gått på videon och de satt och red honom i skritt, trav och galopp på en utebana!? Snacka om vändning mentalt hos hästen!?

Vi hade fått förklarat för oss att Josefine varit väldigt nervös när hon suttit upp denna gång och att det påverkat allt väldigt starkt. Det var ju inget tvivel om det för det syntes hur både häst och människa var skräckslagna från början, men att det sedan lugnade ner sig och så funkade det helt okej.

När vi kollat klart på videon och även sett tränaren rida, samt sitta upp utan nästan några problem alls, så pratade vi en stund med ägarna – frågade frågor, diskuterade funderingar och mest av allt funderade jag över vad Emma och Fredrik tyckte.

Klockan hade redan runnit iväg långt in på eftermiddagen och vi visste att vi hade en lång väg hem. Vi bad om att få återkomma när vi fått lite mat i magen, så vi åkte till en restaurang i närheten och fick i oss lite gott.

Vi vred och vände på saker, kritiserade, analyserade och kände in känslan av de båda hästarna. Två helt skilda individer.. Zebastian hade stulit mitt hjärta, men var det smart att köpa en häst som denna med så stora problem i ridningen. I hanteringen hade det inte talats om några problem, men man vet ju aldrig hur en häst reagerar med flytt EN GÅNG TILL när den redan haft fyra ägare i sitt ynka sjuåriga liv..

Tordagen den 17 mars
..fick jag ett mail från Birgitta som presenterade hennes fullblod/halvblods-valack på 7 år. Hon hade sett min annons där jag sökte häst och undrade om jag möjligtvis var intresserad av honom!?

Jag mailade tillbaka om att hon skulle höra av sig snarast för vi skulle på lördag och kika på häst i Västerås. Vi skulle åka med transport och häst skulle medtagas hem direkt om allt skulle stämma. Jag väntade spänt på svar från Birgitta hela dagen..

Fredagen den 18 mars
Äntligen ringde Birgitta upp mig på fredagen runt middagstid. Hon hade jobbat natt och sovit hela förmiddagen. Jag var upprymd och nervös eftersom det nu var imorgon vi skulle åka till Västerås.. Jag menar, kanske stod denna häst i närheten så vi kunde kika på den också. Jag visst ju inte ens hur han såg ut? Varför ville de sälja honom?

Birgitta berättade att de bodde i Gävle. Hon skickade några bilder på hästen som hette Zebastian och jag fann även ett par bilder på internet.
Bildtext: En bild på Zebastian från i höstas, som Birgitta bifogade i mailet.
Bildtext: En till bild på Zebastian från i höstas som Birgitta bifogade i mailet.
Bildtext: Tredje och sista bilden på Zebastian som Birgitta bifogade (17 feb 2011)
Bildtext: Bild på Zebastian från http://www.blup.se/sv-SE/horses/167942-zebastian

Efter att ha samtalat med Fredrik om mina planer mot Gävle OCKSÅ bestämde vi oss för att faktiskt åka den extra svängen. Det skulle ta oss ungefär 4 timmar till Västerås och sedan 1, 5 timme extra till Gävle. Vad gör det hit eller dit när man ändå åker så långt 😉

Jag ringde upp Birgitta och vi kom överens om att höras under morgondagen när vi skulle åka från den andra hästen. Wow! Vilken tillfällighet..